Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francke, August Hermann - Francke, Karl Philipp - Franckenius, Johan. Se Franck, J. - Franckenstein, Georg Arbogast - Franc-maçon, Fr., frimurare - Franco. Se Franko - Franco, Niccolò - Franco, Giovanni Battista, kallad il Semolei - Franco från Köln (Lat. Franco de Colonia) - François, Laurent - François. 1. Jean Charles F. - François. 2. Charles Remy Jules F. - François, Jean - François, Nicolas Louis F., grefve de Neufchâteau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke ens F:s motståndare kunnat frånkänna honom. Ett
exempel på hans nit i denna riktning är att han 1711
och följande åren skickade uppbyggelseskrifter till
de svenska krigsfångarna i Sibirien. – De vigtigaste
af F:s skrifter äro: Öffentliches zeugniss vom
werk, wort und dienst Gottes (1702), innehållande
hans samtliga dittills utgifna skrifter, utom de
polemiska, och Segensvolle fuss-stapfen des noch
lebenden und waltenden liebreichen und getreuen
Gottes etc. (1702–09), en redogörelse för hans
stiftelsers utveckling.
Francke, Karl Philipp, schleswig-holsteinsk
politiker, f. 1805 i staden Slesvig, anställdes
1835 i generaltullkammaren i Köpenhamn, men var
samtidigt en af det schleswig-holsteinska partiets
ledare. Då upproret i Mars 1848 utbröt, sökte
F. att genom falska påståenden lugna stämningen
med afseende på partiets planer. Man erbjöd honom
derför plats i den nya ministèren, i den tron att
han ville gå in på Holsteins afsöndrande såsom ett
särskildt land; men han begaf sig hemligen från
Köpenhamn och gick straxt i upprorets tjenst. Som
medlem af det tyska parlamentet i Frankfurt (1848)
genomdref han antagandet af vapenstilleståndet
i Malmö, men med ett tillägg, som möjliggjorde
kringgåendet af dess bestämmelser, och blef i
Nov. s. å. upprorsregeringens fullmäktige hos den
tyska centralmakten och pådref dess rustningar mot
Danmark. I Aug. 1849 blef han finans- samt i Juni 1850
utrikesminister i upprorsregeringen och uteslöts
derför, efter upprorets undertryckande (1851),
från amnestien. S. å. blef han regeringspresident
och 1858 minister i Sachsen-Koburg. I Dec. 1863
följde han den augustenborgske pretendenten, hertig
Fredrik, till Kiel och var till 1866 hans förnämste
rådgifvare. 1867 blef F. medlem af den nordtyska
riksdagen. Död 1870. E. Ebg.
Franckenius, Johan. Se Franck, J.
Franckenstein, Georg Arbogast, friherre, tysk
politiker, f. 1825, röstade såsom ärftlig medlem
af bajerska riksrådet mot Bajerns deltagande
i det fransk-tyska kriget 1870–71 och mot dess
inträde i Tyska riket. 1872 blef F. medlem af tyska
riksdagen och slöt sig der till centern, hvilket
partis ledare han sedermera blef. Den 20 Jan. 1879
framlade han i riksdagen det bekanta, till följd af
en kompromiss mellan centern och det konservativa
partiet s. å. antagna, s. k. franckensteinska
förslaget, enligt hvilket den afkastning af
tullar och tobaksskatt, som öfversteg ett visst
maximibelopp, skulle tillfalla de särskilda tyska
staterna i förhållande till deras folkmängd. 1881
blef F. åter invald i tyska riksdagen, till hvars
förste vicepresident han utsågs d. 19 Nov. s. å.
Franc-maçon [frang-masång], Fr., frimurare. –
Franc-maçonnerie [-sånnöri], Fr., frimureri.
Franco. Se Franko.
Franco, Niccolò, italiensk skald, född omkr. 1505,
stod en tid i vänskaplig förbindelse med Pietro
Aretino. Men vänskapen tog snart slut, och de bägge
poeterna förföljde hvarandra med paskiller. För sina
satiriska utfall mot påfven
Pius V blef F. hängd 1569. F:s mest kända dikter
äro: Pistole volgari (1538–41) och Priapea (1541,
innehållande obscena sonetter).
Franco, Giovanni Battista, kallad il Semolei,
italiensk historiemålare och raderare, f. 1510,
d. 1580 i Venezia, var en beundrare af Michelangelo
och tecknade flitigt efter denne mästares arbeten. Han
lyckades bäst med dekorativa saker, särdeles i verk
af ringa omfång, men är i sina större målningar icke
fri från manér. Af F:s hand finnas 108 raderingar,
bland hvilka må nämnas Kristus gisslas (efter Tizian),
Lazarus’ uppväckande (efter Rafael), Kristus på korset
(efter Michelangelo) samt Amor och Psyche i badet
(efter Giul. Romano).
Franco från Köln (Lat. Franco de
Colonia), tysk musiker, lefde sannolikt i slutet af
12:te eller början af 13:de seklet. Han är märkvärdig
såsom den äldste bekante skriftställare, hvilken
efterlemnat en afhandling om mensuralmusiken: Musica
et cantus mensurabilis (senast utg. af Bellermann,
1874). F. beskrifver och indelar i detta arbete
hvarje not efter dess tidsvärde i längst (maxima),
lång (longa), kort (brevis) och halfkort (semibrevis;
den sistnämda = vår helnot; jfr Mensuralmusik). F. är
dessutom anmärkningsvärd såsom den, hvilken först
erkände tersen för en konsonans. A. L.
François [frangsåa], Laurent, fransk abbé, f. 1698,
d. 1782, riktade mot upplysningstidehvarfvets
filosofer Preuves de la religion de Jésus
Christ (1751) m. fl. apologetiska och polemiska
skrifter. Dessutom är han författare till en Méthode
abrégée et facile pour apprendre la géographie
(1770).
François [frangsåa]. 1. Jean Charles F., fransk
kopparstickare, f. 1717, d. 1769, gjorde i Paris
(1757) de första verkligt lyckade försöken
att i gravyr troget återgifva kritteckningar
(crayonmanéret). – 2. Charles Remy Jules F., f. 1809,
d. 1861, och hans broder Alphonse F., f. 1811, franska
kopparstickare, lärjungar af Henriquet-Dupont, hafva
förvärfvat sig rykte både inom och utom Frankrike
genom sina högst framstående gravyrer efter nyare
mästare, i synnerhet efter P. Delaroche (Napoleon i
Fontainebleau m. m., af den äldre brodern; Bonapartes
öfvergång öfver Alperna m. m., af Alphonse).
François [fra’ngsåa], Jean, fransk lärd,
benediktinmunk, f. 1722, d. 1791, utgaf Dictionnaire
roman, wallon, celtique et tudesque (1777),
Bibliothéque générale des écrivains de l’ordre de
Saint Benoît (s. å.), Histoire de Metz (1789).
François [fra’ngsåa], Nicolas Louis F., grefve de
Neufchâteau, fransk politiker och skald, född d. 17
Apr. 1750, utgaf redan vid unga år en samling dikter
(Pièces fugitives, 1766) och anställdes 1770 såsom
lärare i vältalighet och poesi vid ett college
i Toul, men förlorade snart sin plats på grund
af sina deistiska åsigter och egnade sig sedan åt
juridiken. 1782–85 var han generalprokurator på S:t
Domingo. F. var en anhängare af 1789 års revolution
och blef medlem af Lagstiftande församlingen
(1791–92), till hvars sekreterare, sedermera
president, han utsågs. Det angrepp han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
