Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankfurt an der Oder, regeringsområde och stad i preussiska prov. Brandenburg - Frankfurt-attentatet - Frankfurt-recessen - Frankiska - Frankiska Jura, bergplatå i norra Bajern - Frankiska kretsen, en af det forna Tyska rikets kretsar. Se Franken - Frankiska riket. Se Franker och Frankrike - Frankiska Saale. Se Bajern, sp. 1452 - Frankiska Schweiz. Se Frankiska Jura - Frankiske kejsare l. Saliske kejsare - Frankl, Ludwig August, ritter von Hochwart - Frankland, Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Breslau, och universitetsbyggnaden användes nu
af realskolan. Utom denna och andra skolor finnas
ett gymnasium och en slöjdskola. Stadens industri
omfattar hufvudsakligen tillverkningen af gjutgods,
porslinsvaror, socker, takpapp, benmjöl, likör,
choklad, siden- och yllevaror. Beläget vid stora
stråkvägen från Berlin till Schlesien, förfogande
öfver ett vidsträckt system af vattenkommunikationer
medelst Oder och dess kanaler till Weichsel och Elbe
och numera äfven en vigtig jernvägsknut, drifver
F. en betydande handel, som dessutom befordras genom
tre stora årliga mässor. En vigtig handelsartikel
är tobak. – F. erhöll stadsrättigheter 1253 och var
under en del af medeltiden medlem af hansan. Gustaf
II Adolf intog staden d. 3 Apr. 1631, och ryssarna,
under Soltikov, besatte den 1759 samt voro under de
närmast följande åren herrar öfver densamma.
Frankfurt-attentatet, ett dumdristigt försök,
som d. 3 April 1833 gjordes af medlemmarna i ett,
hufvudsakligen af unga exalterade män bestående,
hemligt politiskt sällskap ("Der männerbund") att
genom öfverrumpling spränga den i Frankfurt am Main
samlade Tyska förbundsdagen.
Frankfurt-recessen, en 1558 mellan kurfurstarna af
Pfalz, Sachsen och Brandenburg samt Hessens, Pfalz-
Zweibrückens och Würtembergs hertigar afslutad
öfverenskommelse, hvari deltagarna förklarade sig
vilja fasthålla vid den augsburgska bekännelsen och,
i motsats till den strängt lutherska ortodoxien,
anslöto sig till Melanchthons mildare tolkning af
vissa omtvistade dogmer.
Frankiska var de germanske frankernas språk, hvilket
tidigt förgrenade sig i munarter. Man indelar det
frankiska språkfältet – hvilket under senare delen
af medeltiden från Rhens nordliga mynningar sträckte
sig i söder till sydliga delen af Rhen-Pfalz – i
två väsentligt skilda språkområden, nämligen det
medeltysk-frankiska och det lågfrankiska. 1) Den
medeltyska frankiskan bildar jämte de (i frankiskan
stundom inbegripna) hessiska och thüringska
munarterna öfvergången från fornhögtyskan, i dess
mera utpräglade form, till de lågtyska språken, men
innefattas oftast under namnet fornhögtyska. Den
medeltyska frankiskan skiljer sig från den
strängare fornhögtyskan särskildt derigenom att den
förra icke så fullständigt genomfört den nya tyska
ljudskridningen som den senare. Flere af de vigtigaste
fornhögtyska språkminnesmärkena äro afrättade i
medeltysk-frankisk munart, t. ex. Otfrids evangeliebok
(sydfrankiska), Isidors Traktat (rhen-frankiska),
Tatians evangelieharmoni (östfrankiska) m. fl. Den
medeltyska frankiskan sönderfaller i öfverfrankiska
och medelfrankiska. Öfverfrankiskan delas i
östfrankiska, som talades från nordvestra Bajern
och nordöstra Baden upp till Thüringerwald, och
rhenfrankiska, som herskade från östra Lothringen,
Rhen-Pfalz, norra Baden till Lahns inflöde i Rhen och
öfversta Fulda, med dettas äldre underafdelning
sydfrankiska. Medelfrankiskan talades kring nedre Saar
och Mosel samt kring Rhen från
Koblenz till Düsseldorf och i vester till Aachen. Den
frankiska grenen af de högtyska munarterna har
numera ett mycket vidsträcktare område än fordom,
i det att en del af norra Böhmens samt Schlesiens
och Siebenbürgens tyskar tala östfrankiska
munarter. 2) Vid Düsseldorf och Aachen vidtog det
lågfrankiska språkområdet, som i vester sträckte
sig in öfver nuvarande franska Flandern. Det
lågfrankiska fornspråket kallas fornlågfrankiska
(eller fornnederländska) och bildar tillika
med den närmast beslägtade fornsachsiskan samt med
fornfrisiskan och angelsachsiskan den fornlågtyska
språkgrenen. Från fornlågfrankiskan och dess
yngre form medelnederländskan hafva holländskan
och flamländskan utvecklat sig. Till de äldsta
minnesmärkena af fornlågfrankiskan höra de tyska
glosorna i "Lex salica", vidare en öfversättning af
Davids psalmer samt glosor till en del af bibeln
("Glossae Lipsianae", från 800-talet). Bland
bearbetningar af fornlågfrankiska språket och
dess minnesmärken kunna nämnas: M. Heyne, "Kleine
altsächsische und altniederfränkische grammatik"
(1873); P. J. Cosijn, "De oudnederlandsche psalmen"
(1873); H. Kern, "Die glossen in der Lex salica"
(1869); M. Heyne, "Kleinere altniederdeutsche
denkmäler" (1867).
Fr. L-r.
Frankiska Jura, bergplatå i norra Bajern, sträcker sig
från floden Wörnitz i en stor båge af 250 km. längd
och 35–40 km. bredd till öfre Main. Platån,
som har en medelhöjd af 530 m., är till en del
skogbevuxen, till en del uppodlad. Norra delen,
mellan städerna Erlangen, Bamberg och Baireuth,
har för sin naturskönhet fått namnet Frankiska
Schweiz. Denna trakt är jämväl ryktbar för sina många
droppstensgrottor.
Frankiska kretsen, en af det forna Tyska rikets
kretsar. Se Franken.
Frankiska riket. Se Franker och Frankrike.
Frankiska Saale. Se Bajern, sp. 1452.
Frankiska Schweiz. Se Frankiska Jura.
Frankiske kejsare l. Saliske kejsare kallas de
romersk-tyske kejsarna Konrad II, Henrik III,
Henrik IV och Henrik V, emedan de härstammade från
Franken (se d. o.). Deras regeringstid omfattar
åren 1024–1125.
Frankl, Ludwig August, ritter von Hochwart,
österrikisk skald, f. 1810 i Böhmen, var först
läkare, men upphörde snart att praktisera och blef
1851 professor i estetik vid musikkonservatoriet
i Wien. F. är en af Österrikes populäraste tyska
skalder. Hans arbeten utgöras af: balladcykeln
Habsburgerlied (1832), eposet Christoforo Colombo
(1836), epopéerna Don Juan d’Austria (1846) och Der
primator (1861), några bearbetningar af österländska
sagor och serbiska folksånger, några mycket skarpa
satirer mot det medicinska charlataneriet (Hippokrates
und die moderne medicin; 5:te uppl. 1860), ett par
lyriska diktsamlingar, reseskildringar från Orienten
m. m. Hans Ahnenbilder (1864) äro öfversatta på
hebreiska af M. Letteris.
Frankland, Edward, engelsk kemist, född 1825, blef
redan 1851 professor i kemi vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
