Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggnad sedan 1875 varande Canal del’Est, som
fullbordad får en längd af omkr. 480 km. (hvaraf
1879 endast 180 km. voro fullbordade) och som
skall förena Meuse med Saône. Hela längden af
kanalerna var d. 1 Jan. 1879 4,598 km.; lägger man
dertill längden af några kanaliserade floder, blir
summan af artificiella vattenvägar 4,897 km. Enär
transportkostnaderna äro jämförelsevis små, har
trafiken på vattenvägarna föga minskats genom
jernvägarna. 1876 befordrades på dem 1,718,830,000
tons gods, samt flottades 164 mill. kbm. trävaror. –
Vägarna äro antingen statsvägar (routes nationales),
departementsvägar (routes départementales) eller
sockenvägar (chemins vicinaux). De förstnämnda
underhållas helt och hållet af staten;
departementsvägarna af departementen; chemins vicinaux, som lyda
under inrikes ministeriet, underhållas af kommunerna
eller, om de äro af större vigt, af departementet. Vid
slutet af 1876 hade statsvägarna en längd af 37,304
km, departementsvägarna 41,648 km. och sockenvägarna
476,766 km.
Det franska jernvägsnätet har sin medelpunkt
i Paris. Den första linie, som byggdes, var
Andrézieux-St. Etienne-Lyon-banan (1828), hvilken till
1832 begagnade hästar som drifkraft. 1837 öppnades
linien Paris-S:t Germain. F:s samtliga jernvägar voro
till för få år sedan i enskilda bolags händer, men
skola, enligt de bestämmelser, som blifvit gjorda vid
hvarje koncession, inom förloppet af en viss längre
tid öfvergå i statens ego. Hufvudbanorna hade d. 1
Jan. 1880 en längd af 22,761 km., bibanorna s. å. en
längd af 2,158 km. Under de närmaste åren förestår
en storartad utsträckning af kommunikationsmedlen, i
enlighet med ett från regeringen utgånget förslag, som
afser att öka hufvudbanornas längd till 42,000 km.
Postväsendet. Vid 5,672 postanstalter 1878 aflemnades
sammanlagdt 482,626,000 vanliga bref och brefkort,
1,918,000 assurerade bref (med ett angifvet värde
af 788,197,300 francs), 4,304,000 rekommenderade
försändelser, 9,865,000 postanvisningar (med ett värde
af 301,716,000 francs), 241,772,000 trycksaker och
varuprof samt 232,411,000 tidningsnummer. Postverkets
inkomster voro s. å. 104,983,680 fr., dess utgifter
73,781,250 fr. – Telegrafväsendet förfogade 1879
öfver en linielängd af 64,275 km. med 182,518
km. trådledningar; stationernas antal uppgick
till 5,184 och de befordrade telegrammens till
15,843,647. Inkomsterna utgjorde 1878 21,172,250 fr.,
utgifterna 20,890,400 fr.
F:s mått- och vigtsystem är det år 1795 införda,
på ett naturmått grundade och nu i de flesta
europeiska land antagna metersystemet (se d. o.),
med metern såsom grundmått. Myntsystemet hvilar på
samma grund som mått och vigt; 5 gram silfver med
en finhet af 835/1000 utgöra en franc å 100 centimes
(se Franc). Guldmyntet, 20-francs-stycket, är 1/155 af
ett kilogram och innehåller 10 proc. koppar. Endast
franska banken är berättigad att emittera pappersmynt.
Religion. I F. finnes ingen statskyrka, men staten
har förbehållit sig rätt att erkänna eller
förbjuda de särskilda trosbekännelserna. De af staten
erkända kyrko-samfunden äro det romersk-katolska,
det protestantiska (lutheraner och reformerta) samt
det mosaiska, hvilka staten tillförsäkrat ekonomiskt
underhåll, och hvilkas författning är föremål
för statens lagstiftning. Andra religionssamfund
("cultes non reconnus") kunna finnas till endast
såsom enskilda föreningar, under förbehåll att den
borgerliga makten icke finner dem stridande mot god
ordning. Antalet af den romersk-katolska kyrkans
bekännare uppgick 1872 till 35,387,703 l. 98 proc.,
medan protestanterna utgjorde endast 580,757 l. 1,6
proc. (deraf 467,531 till den reformerta kyrkan,
80,117 till den lutherska och 33,109 till andra
protestantiska bekännelser) och judarna 49,439;
85,022 tillhörde andra icke-kristna religionssamfund
eller bekände sig icke till någon viss religion. Den
katolska kyrkan i F. intager en friare ställning
till påfvestolen, än förhållandet är i andra katolska
land (se Gallikanska kyrkan). Det katolska F., med
kolonier, är deladt i 18 ärkebiskopsstift (deraf
Algeriet utgör 1) och 72 biskopsstift (deraf 2 i
Algeriet och 3 i kolonierna). De 18 ärkebiskopsstiften
äro: Paris; Aix, Arles och Embrun; Albi; Alger; Auch;
Avignon; Besançon; Bordeaux (under ärkebiskopen
i Bordeaux lyda bl. a. tre suffragan-biskopar,
öfver Réunion, Martinique och Guadeloupe); Bourges;
Cambrai; Chambéry; Lyon och Vienne; Reims; Rennes;
Rouen; Sens och Auxerre; Toulouse-Narbonne
samt Tours. Ärkebiskopar och biskopar utnämnas af
presidenten, men stadfästas och invigas i sitt ämbete
af påfven. Hvarje ärkebiskop har tre och hvarje
biskop två generalvikarier (vicaires généraux) att
vid behof använda såsom sina ställföreträdare. Stiften
indelas i församlingar (paroisses), hvar och en med en
kyrkoherde (curé). Kyrkoherdarna biträdas i ämbetet af
vikarier (vicaires) och af desservants, d. v. s. af
biskopen förordnade pastorer i annexförsamlingar
(églises succursales). Den katolska kyrkan eger i
F. 89 s. k. "grands séminaires", der undervisning
meddelas åt unga män, som vilja egna sig åt kyrkans
tjenst, samt 150 "petits séminaires", som äro ett
slags läroverk motsvarande statens lyceer. – Utom
det egentliga presterskapet finnas i F. en mängd
klosterinrättningar eller vissa deremot svarande
samfund (congrégations), dels manliga, dels
qvinliga, hvilka likväl äro underkastade kontroller såväl af
den kyrkliga styrelsen (biskoparna) som af statens
öfverhet. Dessutom finnes den inskränkning att den
borgerliga lagen ej erkänner något klosterlöfte
såsom bindande för lifstiden. – I den reformerta
kyrkan finnes ingen hierarki. Kyrkoherden
(pasteur) utöfvar pastoralvården under medverkan
af ett kyrkoråd (conseil presbytéral), som
utses inom församlingen. Den reformerta kyrkan
är indelad i omkr. 100 konsistorialdistrikt;
konsistorierna (consisloires) bestå af ombud
från de särskilda församlingarnas kyrkoråd
jämte sockenpresterna. Kyrkoherdarna utses, efter
kyrkorådens förslag, af konsistorierna och bekräftas
i ämbetet af regeringen. Fem konsistorialkyrkor bilda
området för en synod. Högsta instansen i kyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
