- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
237-238

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike - Franqueville. Se Francheville - Frans (Franz), romersk-tyska och österrikiska kejsare - Frans I Stefan - Frans I Josef Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starkare än i deputeradekammaren, och med högern
förenade sig venstra centern, med Jules Simon i
spetsen. Den 30 Dec. 1879 afgick Waddington, och de
Freycinet bildade en ny ministèr, i hvilken dock
Ferry qvarstod såsom undervisningsminister. Vid
kamrarnas sammanträde 1880 upptog senaten hans
förslag till slutligt afgörande. Den 15 Mars
förkastade den förbudet för alla icke erkända
kongregationer att lemna undervisning, men antog de
öfriga punkterna. Deputeradekammaren hade ej annat att
göra än att godkänna det af senaten sålunda ändrade
förslaget, hvilket derigenom förlorat största delen
af sin betydelse. Då beslöt regeringen att rikta
ett annat slag mot dessa kongregationer. Några lagar
från den stora revolutionens dagar gåfvo henne rätt
att upplösa alla sådana samfund, hvilka ej erhållit
statens sanktion. Det fanns vid denna tid ej mindre
än 500 dylika samfund med 22,000 medlemmar, deraf
öfver 7,000 manlige. Antalet lärjungar, som dessa
kongregationer undervisade, var öfver 20,000. Den
30 Mars utfärdades de ryktbara marsdekreten, enligt
hvilka den icke erkända jesuitorden inom tre månader
skulle upplösas, och dess läroanstalter utrymmas;
de öfriga icke erkända kongregationerna hade att
inom samma tid till regeringen inlemna sina statut
för att få dem granskade och sanktionerade. Derpå
svarade dessa med att d. 2 April besluta att
icke efterkomma regeringens påbud. Emellertid
stängdes på bestämd tid (d. 29 och 30 Juni) de
flesta jesuitanstalterna. Deremot såg det ut,
som om de andra ordnarna skulle ostraffadt få
framhärda i sitt trots. Regeringen tvekade nämligen
att tillämpa påbudet och sökte i stället nå sitt mål
genom underhandlingar med Rom. Då dessa misslyckades,
yrkade en del af ministèren på dekretens utförande,
hvilket förmådde Freycinet att afgå. Ferry trädde i
stället i spetsen för konseljen (d. 19 Sept. 1880),
och d. 13 Okt. beslöt ministèren enhälligt att tillämpa
"marsdekreten". Under Okt. och Nov. upplöstes och
utvisades 261 af de trotsande kongregationerna,
hvarvid oftast våld måste användas, ja klostren
t. o. m. belägras. Under Ferrys ministèr antogs en ny
amnestilag, domstolarnas organisation förändrades,
och de religiösa ordnarnas gods underkastades
vanlig beskattning. Ett af Bardoux framstäldt och
af Gambetta lifligt understödt förslag att genom
införande af gemensamma val för hela departementet
(scrutin de liste) inskränka de lokala intressenas
och den enskilda egennyttans inflytande på valen
till deputeradekammaren antogs af deputeradekammaren
(d. 19 Maj 1881), men förkastades i Senaten (d. 9
Juni). – I början af 1881 invecklades F. i krig
med Tunis. Då en inom Tunis boende stam, krumirerna
(d. 30 Mars) inföll på det franska området, inryckte
franska trupper i Tunis för att tukta de der boende
röfvarestammarna. Bejen af Tunis förmåddes
derigenom till ett fördrag med F. (d. 12 Maj),
hvilket ställde honom i det närmaste beroende af
republiken. Krigföringen gaf anledning till flere
anmärkningar, hvilka vid den (d. 21 Aug. och d. 4
Sept.) omvalda deputeradekammarens

höstsammanträde föranledde ett angrepp mot
ministèren. Till följd deraf togo Ferry och hans
ämbetsbröder afsked (d. 10 Nov.), och Gambetta bildade
en ny ministèr, som på sitt program uppställt flere
vigtiga reformer. J. Fr. N.

Franqueville. Se Francheville.

Frans (Franz), romersk-tyska och österrikiska kejsare:

1. Frans I Stefan, romersk-tysk kejsare,
son till hertig Leopold Josef af Lothringen
och Elisabet Charlotta af Orléans, föddes d. 8
Dec, 1708 och efterträdde 1729 sin fader såsom
regerande hertig i Lothringen. Då genom freden i
Wien 1735 detta hertigdöme tilldelades den polske
exkonungen Stanislaus Leczinsky, erhöll F. i stället
successionsrätt till Toscana, hvars storhertig han
blef 1737. 1736 förmälde han sig med kejsar Karl
VI:s dotter, Maria Teresia. 1738 anförde han utan
framgång österrikiska hären mot turkarna. Då hans
gemål, 1740, efterträdt sin fader i de österrikiska
arflanden, gjorde hon F. till sin medregent, men lät
honom dock aldrig få något verkligt inflytande
på dessa lands styrelse. Efter kejsar Karl VII:s
(af Bajern) död, 1745, valdes F. till romersk-tysk
kejsare. Genom lyckliga spekulationer samlade
han en betydlig enskild förmögenhet. Genom sin
vänlighet och välgörenhet gjorde han sig populär. Han
dog i Innsbruck d. 18 Aug. 1765. – Af F:s och Maria
Teresias många barn hafva kejsar Josef II, kejsar
Leopold II, Marie Antoinetta (Ludvig XVI:s gemål)
och Karolina Maria (Ferdinand IV:s af Neapel gemål)
spelat betydande roler i sin tids historia.

2. Frans I Josef Karl, kejsare af Österrike,
(såsom romersk-tysk kejsare Frans II), den
föregåendes sonson, son af storhertig Leopold af
Toscana (sedermera kejsar Leopold II) och Marie
Louise af Spanien, föddes i Florens d. 12 Febr.
1768. F. uppfostrades från 1784 i Wien, deltog
1788 och 1789 i fälttåget mot turkarna och tillträdde
efter sin fader d. 1 Mars 1792 regeringen öfver de
österrikiska arflanden. Den 5 Juli s. å. valdes han
till romersk-tysk kejsare. S. å. började kriget mellan
Österrike och Preussen å ena sidan samt Frankrike
å den andra. F. fortsatte detsamma, äfven sedan
Preussen afslutit separatfreden i Basel (1795),
men måste genom freden i Campo Formio (1797) till
de segrande fransmännen afträda Österrikiska
Nederländerna (Belgien) och Lombardiet. Det nya
krig mot franska republiken, som han i förbund
med Ryssland och England började 1799, aflopp ej
lyckligare. Han måste afsluta freden i Lunéville
(1801) på grundvalen af den förra. Efter det ärftliga
kejsaredömets införande i Frankrike (Maj 1804)
utfärdade F. en lag (d. 11 Aug.
1804), i hvilken han förklarade sig för "ärftlig
kejsare af Österrike", och sökte förgäfves att
i förening med andra europeiska makter motverka
Napoleon I:s förstoringsplaner. De strider, hvilka han
utkämpade mot denne 1805 och 1809, medförde blott nya
förödmjukelser och nya landafträdelser. Då genom det
under Napoleons protektorat stående Rhenförbundets
stiftande (1806) Tyska riket i sjelfva verket
upplöstes, nedlade F. den romersk-tyska kejsarekronan,
d. 6 Aug.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free