Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans af Sales, fransk teolog - Franscini, Stefano - Fransecky, Eduard Friedrich von - Frans Gustaf Oskar. Se Gustaf, hertig af Upland - Frans Josefs fjord, en lång och smal hafsvik på Grönlands östkust - Frans Josefs land, arkipelag i Norra ishafvet - Frans Josefs-orden - Franska akademien. Se Institut de France - Franska befästningsskolan. Se Befästningskonst - Franska institutet. Se Institut de France - Franska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformerta i Savojen. 1599 blef han koadjutor i Genève
och 1602 biskop derstädes. Jämte m:me de Chantal
lade han 1610 grunden till och gaf 1618 regler åt en
qvinlig orden, som kallades Marie besökelses orden
(les visitandines) och sysselsatte sig med sjukvård,
fattigvård och barnaundervisning. F. säges hafva
omvändt 72,000 protestanter till katolicismen. Död
1622 i Lyon. Påfven Alexander VII kanoniserade honom
1665. Hans åminnelsedag är d. 29 Jan. Hans Oeuvres
complètes (till en stor del uppbyggelseskrifter)
hafva utkommit i flere upplagor.
Franscini [-sjini], Stefano, schweizisk statistiker,
f. 1796, var 1819–23 skollärare i Milano och
blef 1826 rektor för en skola i Lugano. Såsom
redaktör af tidningen "Osservatore de Carefio"
verkade han 1829–30 ifrigt för inforandet af en
författningsreform i Ticino och blef till följd
deraf åtalad för upprorsförsök. Sedan Ticino fått
sin nya konstitution (i Juli 1830), valdes F. till
medlem af det stora rådet och kort derefter till
statssekreterare. Sedermera tillhörde han nästan
oafbrutet den högsta statsförvaltningen i kantonen
Ticino och gjorde sig i synnerhet förtjent genom
undervisningsväsendets höjande samt handelns och
industriens främjande. Sedan 1848 års schweiziska
förbundsförfattning blifvit antagen, valdes F. till
medlem af förbundsrådet och återvaldes sedermera
flere gånger såsom sådan. Död 1857 i Bern. F. är
upphofsmannen till "Polytechnicum" i Zürich och kan
anses som den egentlige skaparen af den schweiziska
statistiken. Skrifter: Statistica della Svizzera
(1828; ny omarbetad uppl. 1848–49), Statistica della
Svizzera italiana (1837–39) och Uebersichten der
bevölkerung der Schweiz (1851).
Fransecky, Eduard Friedrich von,
preussisk general, f. 1807, deltog 1848 i det
slesvigska fälttåget såsom officer i Wrangels
generalstab. 1855–57 var han generalstabschef vid
tredje armékåren, blef 1858 öfverste och fick 1860
anställning i krigsministeriet. 1860–64 ledde han
omorganisationen af den oldenburgisk-hannoveranska
brigaden och trädde derefter åter i preussisk
tjenst. 1865 utnämndes han till generallöjtnant och
deltog såsom divisionsbefälhafvare på ett framstående
sätt i det preussisk-österrikiska kriget (1866),
under hvilket han väsentligt bidrog till segrarna
vid Münchengrätz (d. 28 Juni) och Königgrätz (d. 3
Juli), äfvensom i fransk-tyska kriget (1870–71),
der han utmärkte sig i slaget vid Gravelotte (d. 18
Aug. 1870), deltog med sin kår i belägringarna
af Metz och Paris samt spelade en verksam rol vid
omintetgörandet af Bourbakis försök att intränga i
Elsass och vid tillbakaträngandet af dennes armé till
schweiziska gränsen (Jan. 1871). Efter kriget blef
han öfverbefälhafvare för den i Elsass-Lothringen
förlagda 15:de armékåren. Den 3 Nov. 1879 utnämndes
han till guvernör i Berlin.
Frans Gustaf Oskar. Se Gustaf, hertig af Upland.
Frans Josefs fjord, en lång och smal hafsvik på
Grönlands östkust, under 73 1/2° n. br.
Den upptäcktes af den andra österrikisk-ungerska
polarexpeditionen i Aug. 1870. Norr om fjorden
ligger den ofantliga Waltershausen-glacieren,
i v. Teufelsschloss och den omkr. 2,300 m. höga
Payerspitze.
Frans Josefs land kallas en d. 30 Aug. 1873 af
den andra österrikisk-ungerska polarexpeditionen
upptäckt arkipelag i Norra Ishafvet, n. om Novaja
Semlja, mellan 80° och 83° n. br. Arealen beräknas
approximativt till 30,000 qvkm. Ögruppen består af
två större öar, en östlig, kallad Wilczeks land,
och en vestlig, Zichys land, skilda genom det
breda Austria-sundet, framför hvars södra mynning
ligga tre större och flere mindre öar. Framför
det norra inloppet till Austria-sundet ligger ön
Kronprins Rudolfs land, skild från Wilczeks land
genom Rawlinson-sundet. Längre i n. ligga två andra
blott sedda, men ej uppnådda, öar, Petermanns land
och Konung Oskars land.
Frans Josefs-orden, österrikisk orden för civila
förtjenster, stiftades d. 2 Dec. 1849 af kejsar
Frans Josef och utvidgades d. 6 Febr. 1851. Den eger
tre grader: storkors, kommendörer och riddare, samt
utdelas, utan afseende på stånd, börd eller religion,
såsom hederstecken för personlig förtjenst. Tecknet,
som bäres i rödt band, utgöres af ett rödt kors,
på hvars runda hvita midtfält stå bokstäfverna
F. J. (Frans Josef); mellan korsets fyra armar
synes den gyllene, delvis svartemaljerade, krönta
dubbelörnen, som i båda näbbarna håller en kedja,
mellan hvars länkar på nedre delen af korset står
devisen Viribus unitis (med förenade krafter). – Till
denna orden hör sedan d. 16 Febr. 1850
civilförtjenstkorset (das Verdienstkreuz), som kommit i stället
för den förr utdelade förtjenstmedaljen och har fyra
grader: af guld och silfver, med och utan krona.
Franska akademien. Se Institut de France.
Franska befästningsskolan. Se Befästningskonst.
Franska institutet. Se Institut de France.
Franska literaturen. Den i Frankrike på franska
språket författade literaturens historia omfattar
något öfver åtta sekel och kan fördelas i trenne
perioder: medeltiden, renaissancen (med den
derur framgående klassiska perioden) och romantiken
eller den moderna perioden, af hvilka de båda
förstnämnda, som hvar för sig omfatta flere sekel,
böra ytterligare uppdelas.
Medeltiden. – Under dennas första period, som
sträcker sig till inemot slutet af 12:te årh.,
uppväxte vid sidan af den latinska kyrkliga
literaturen en rent nationel sådan, för hvilken
begagnades landets eget språk, langue d’oïl eller
fornfranska. Medan detta språk ännu befann sig i sin
första utveckling, lämpade det sig föga för literära
ändamål, hvarför man från detta stadium eger att
uppvisa endast få och ur literär synpunkt obetydliga
minnesmärken, t. ex. "Eulalia-visan", "La Passion
du Christ" och "Vie de S:t Léger", hvilka alla äro
af religiöst innehåll och sannolikt från latinska
original gjorda bearbetningar, om hvilka man med
säkerhet kan antaga, att de äro författade före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
