Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransk-tyska kriget 1871-71 - Fransäs. Se Française - Frantzila, kapell under Siikajoki socken - Franz, Agnes - Franz, Johannes - Franz, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade Metz dagtingat d. 27 Okt. Prins Fredrik
Karl fick då befallning att med 2:dra armén skynda
till Loire. Han gjorde detta och samlade sina trupper
(3:dje, 9:de och 10:de kårerna) omkring Pithiviers
d. 20–24 Nov. Den på denna krigsskådeplats varande
tyska arméafdelningen hade blifvit ställd under
storhertigen Fredrik Frans af Mecklenburg-
Schwerin och hade dragit sig åt Dreux för att hindra
franska företag från denna sida. Gambetta åstundade
en framryckning mot Paris och anordnade sjelf
en anfallsrörelse med Loire-arméns högra flygel
från Gien öfver Montargis. Denna misslyckades dock
genom det afslagna anfallet vid Beaune-la-Rolande
(d. 28 Nov.). Venstra flygeln skulle nu föras
framåt, men blef slagen vid Loigny och Poupry
d. 2 Dec. Prins Fredrik Karl passade då på att
genombryta fransmännens utsträckta ställning och
bemäktigade sig efter det s. k. slaget vid Orléans
d. 3 och 4 Dec. nämnda stad. General d’Aurelle de
Paladines afsattes, och Loire-armén delades i två
arméer. Andra Loire-armén, under general Chanzy,
drog sig efter hårdnackade strider vid Beaugency
(d. 7–10 Dec.) och vid Loire-floden i fullständig
upplösning tillbaka till Le Mans, der den å nyo
anfölls af tyskarna och efter en hårdnackad strid
d. 6–12 Jan. 1871 fullständigt skingrades. I norra
Frankrike hade en armé, den s. k. nordarmén, blifvit
bildad under general Faidherbe. Mot denna sändes
efter Metz’ fall 1:sta tyska armén (1:sta och 8:de
kårerna) under general von Manteuffel (sedermera
under general von Göben), och efter slagen vid Amiens
(d. 27 Nov. 1870), Hallue (d. 23 Dec. 1870), Bapeaume
(d. 3 Jan. 1871) och S:t Quentin (d. 19 Jan. 1871) var
fransmännens kraft här uttömd. Från hufvudstaden hade
ett stort utfall blifvit gjordt d. 30 Nov. 1870 under
general Ducrot i sydöstlig riktning och ett annat
d. 19 Jan. 1871 i sydvestlig. Då alla munförråd voro
förtärda, gaf sig staden den 28 Jan., då samtidigt
vapenhvila slöts. Denna gällde dock icke den östra
krigsskådeplatsen. Der hade tyskarna under general von
Werder belägrat Strassburg (som öppnade sina portar
d. 28 Sept.) och trängt fram i öfre Elsass (der de
hade mot sig äfven en friskara under Garibaldi)
samt börjat belägra Belfort. Efter Loire-arméns
sprängning hade dennas högra flygel, som behöll
namnet första Loire-armén, under general Bourbaki,
dragit sig tillbaka till Bourges. Gambetta fick den
storslagna tanken att låta denna armé skynda till
Belforts undsättning och att derefter tränga in i
Tyskland. General von Werder tog ställning framför
Belfort och lyckades genom det förbittrade slaget
vid Montbéliard d. 15–17 Jan. kasta fransmännen
tillbaka. Dessa anföllos derefter i sin venstra flygel
af en från Troycs och Auxerre kommande nybildad
armé (2:dra och 7:de kårerna), under general von
Manteuffel, och trängdes slutligen in på schweiziskt
område, der de blefvo afväpnade. Belfort gaf sig
d. 18 Febr., då vapenstilleståndet inträdde äfven
på denna krigsskådeplats. Oaktadt sin ofantliga
öfverlägsenhet i antal hade fransmännen ingenstädes
kunnat besegra sina motståndare. Genom fredsslutet
i Frankfurt 1871 måste
Frankrike afstå Elsass (utom fästningen Belfort) och
tyska Lothringen till det nybildade tyska riket samt
i krigsomkostnader betala 5 milliarder francs.
C. O. N.
Fransäs. Se Française.
Frantzila, kapell under Siikajoki socken i Uleåborgs
län (Finland). Kapellets kyrkoby utgjorde under 1808
års krig ett af lägerställena för grefve Cronstedts
fördelning af finska armén (April 1808). Runebergs
poem "Fältmarskalken" ("Fänrik Ståls sägner". I)
behandlar en till kapellets kyrkoby förlagd
episod från tiden mellan slagen vid Siikajoki och
Revolaks. R. C.
Franz, Agnes, tysk författarinna, f. 1794,
d. 1843, utgaf en mängd barnböcker (Buch für
kinder, Kinderlust m. fl.), några samligar dikter
(af hennes Parabeln utkom 4:de uppl. 1862) och
en roman.
Franz, Johannes, tysk hellenist, f. 1804, åtföljde
1832 konung Otto till Grekland, der han i tvänne år
var chef för den grekiska tolkbyrån, och vistades
derefter i Rom till 1838, då han bosatte sig i Berlin
för att fortsätta det af Böckh under akademiens
auspicier påbörjade arbetet "Corpus inscriptionum
graecarum" (af hvilket han bearbetade tre delar). 1840
blef han e. o. och 1846 ordinarie professor i grekiska
literaturen vid universitetet i Berlin. Död 1851. –
Utom nämnda arbete och öfversättningar af grekiska
författare utgaf F. äfven åtskilliga sjelfständiga
verk, t. ex. Deutsch-griechisches wörterbuch
(1838), De musicis graecis (1840) och Elementa
epigraphices graecae (s. å.).
Franz, Robert, tysk tonsättare, född d. 28 Juni 1815
i Halle, röjde tidigt ovanliga musikaliska anlag, som
dock motarbetades af fadern, så att han på egen hand
måste inhemta musikens element. Först 1835 lyckades
han besegra faderns motstånd och fick sedan i två
år studera under Fr. Schneider i Dessau. Derefter
återkommen till Halle, kunde han under sex års
tid icke erhålla någon anställning, men använde i
stället sin ledighet till att noggrant studera Bachs,
Beethovens och Schuberts verk, hvarjämte han äfven
sysselsatte sig med komposition och vetenskapliga
studier. 1843 utgaf han första häftet af sina sånger,
hvilka snart väckte uppseende och af Schumann
erhöllo ett mycket fördelaktigt omnämnande i "Neue
zeitschrift für musik". Derefter blef F. anställd
såsom organist och direktör vid sångakademien i Halle
samt erhöll sedermera titel af k. musikdirektör och
doktor. Sina befattningar måste han 1868 nedlägga
till följd af en öronsjukdom, som, grundlagd redan
1841, sedan småningom förvärrats. Ur den nödställda
belägenhet, som derigenom hotade honom, räddades han
af Joachim, Liszt och Helene Magnus, hvilka genom
beneficekonserter samlade och såsom hedersgåfva
förärade honom en summa af 30,000 thaler. – F. står
vid sidan af Schubert och Schumann såsom en af den
nyare tidens störste romans-kompositörer. Ambros,
som hos honom finner Schumanns djup och innerlighet
förbundna med Schuberts naivetet, yttrar: "Må Robert
Franz i sina sånger med den säkraste konstnärshand
befalla öfver konstens högsta och sista medel, må han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
