- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
291-292

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frederiksoord, en i den holländska prov. Drenthe, nära Steenwijk, inrättad fatigkoloni - Frederiksort ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välgörenhetssällskap, "Maatschappij van
weldadigheid". Sällskapet har i Drenthes mossar
låtit uppodla flere hundra har och uppföra en mängd
byggnader, der flere tusen fattiga fått bostad
och sysselsättning. Kolonisterna äro dels fattiga
familjer, dels föräldralösa barn. Disciplinen är
nästan militäriskt sträng.

Frederiksort. Se Friedrichsort.

Frederiksstad, stad och fästning i
Smålenenes amt, i Norge, vid Glommens utlopp i hafvet.
Staden anlades 1570, sedan Sarpsborg (1567)
ödelagts af svenskarna. 9,616 innev. (1876).
Stor trä-utförsel. Y. N.

Frederiksstad. Se Friedrichstadt.

Frederikssted, stad på vestra sidan af den
dansk-vestindiska ön S:te Croix. Omkr. 3,000
innev. Der finnes ingen hamn, utan endast en öppen
redd.

Frederikssten, norsk bergfästning, vid Frederikshald,
hvilken började anläggas 1661 och blef Norges
vigtigaste gränsfästning i stället för det till
Sverige (1658) afträdda Bohus. 1716 och 1718
belägrades det af Karl XII, som sistnämnda år
derstädes fick sin bane. Efter konventionen i Moss
(1814) besattes F. af svenska trupper, som först på
våren 1815 lemnade fästningen. Y. N.

Frederikssund, stad i Danmark, Frederiksborgs amt,
vid Roskildefjorden, förenad med Hornsherred genom
en pontonbro. 1,506 innev. (1880). Spannmålshandel
och sjöfart samt bränvinsbränning. F. hette först
Falkenberg och var lastageplats för den forna staden
Slangerup samt blef stad 1809, då Slangerup förlorade
sina stadsrättigheter.

Frederiksvärk, köping i Frederiksborgs amt, vid
Roskildefjorden. 879 innev. (1880). F. ligger vid en
kanal, som förer Arresös vatten till
Roskildefjorden, och hvars vattenkraft nyttjas till att drifva
dervarande statskrutqvarnar och flere privata
verkstäder för tillverkning af gjutgods, maskiner
och åkerbruksredskap samt ett kopparvalsverk. 1792
tillföll F., med tillhörande gods, landtgrefven Karl
af Hessen, hvilken 1804 öfverlemnade det till sin
svärson, kronprinsen Fredrik (Fredrik VI). Vid dennes
död, 1839, öfvergick det hela till domänerna. Jämte
fabriksverksamhet drifves bränvinsbränning samt
något handel och skeppsfart.

Frederiksvärn, fästning och örlogsvarf i Jarlsberg
og Laurviks amt, i Norge. Omkr. 1750 anlades
der ett galérvarf. Efter 1814 hade den norska
flottan under några år sin hufvudstation i F.
Y. N.

Fredman, Johan. Se Bellmansfigurer.

Fredmans epistlar och F:s sånger. Se Bellman, 2.

Fredrek på Rånnsätt, pseudonym. Se Dahlgren, F. A.

Fredrik I, konung af Sverige, landtgrefve af Hessen,
son af landtgrefven Karl af Hessen och Maria Amalia
af Kurland, föddes d. 28 April (gamla stilen) 1676 i
Kassel. Han erhöll för sin tid en vårdad uppfostran,
företog i ungdomsåren resor i Holland, Schweiz,
Italien, Danmark och Preussen samt förestod 1699
regeringen under faderns besök i Italien. Den 31 Maj
1700 gifte han sig med sitt syskonbarn, prinsessan
Lovisa

Dorotea af Preussen, som afled redan 1705 efter
ett barnlöst äktenskap. Kort efter det spanska
arfföljdskrigets utbrott, 1701, hade F. af sin
fader blifvit sänd i spetsen för en hjelptrupp till
holländarnas understöd och deltog i den långa,
blodiga fejden ända till dess slut, kämpande vid
flere tillfällen, såsom i slagen vid Höchstädt
(1704), Oudenarde (1708) och Malplaquet (1709), med
stor utmärkelse. Icke långt efter freden i Utrecht
(1713) kom han till Sverige. Redan 1710 hade han
inledt underhandlingar om giftermål med den svenska
prinsessan Ulrika Eleonora, och sedan både hon och
hennes broder, Karl XII, lemnat sitt samtycke, begaf
han sig i slutet af 1714 till Stockholm, der bröllopet
firades d. 24 Mars 1715, Han var med, då Karl XII 1716
inbröt i Norge, utnämndes s. å. till generalissimus
öfver den svenska krigsmakten och följde sin svåger
äfven på tåget mot Frederikssten, 1718. Mån om att
verka för att hans gemål skulle erhålla kronan,
satte han sig efter Karls död ej emot, att man
upphäfde belägringen af fästningen, ehuru denna
var nära att tagas, och förmådde krigsbefälet att
hylla prinsessan såsom drottning. På riksdagen 1719
lyckades han icke blifva Ulrika Eleonoras medregent,
men han utöfvade dock ett stort inflytande under
hennes korta styrelse. Det var han, som bestämde
Sveriges utländska politik 1719, genom hvilken Bremen,
Verden och en del af Pommern uppoffrades för vinnandet
af Englands vänskap. På samma gång förde han högsta
befälet öfver trupperna, hvarvid han synes vidtagit
de anstalter, som han kunde, för att försvara landet
mot ryssarnas hemsökelser. Förnämligast till följd
af Arvid Horns kraftiga bemödanden valdes F. d. 24
Mars 1720 till konung, sedan drottningen d. 29
Febr. s. å. till hans förmån nedlagt spiran. Vid
denna tid åtnjöt han en ganska stor folkgunst, men
åtskilliga missgrepp under de närmaste åren, såsom
hans försök (1723) att utvidga sin makt, uppväckte ett
starkt missnöje mot honom. Det holsteinska partiet,
som ville förskaffa Karl XII:s systerson hertig Karl
Fredrik af Holstein tronföljden, om icke mera, växte
till följd deraf i styrka, och då ryska regeringen
understödde dess sträfvanden, råkade F. i stor
oro. Han förklarade sig emot Sveriges anslutning
till Wienska alliansen, hvaraf Ryssland var medlem,
och arbetade i stället för att Sverige skulle förena
sig med Frankrike och England. I denna fråga hade han
Horn till bundsförvandt, och genom deras samverkan
blef på riksdagen 1726–27 ej endast Sveriges förbund
med vestmakterna beslutadt, utan äfven det holsteinska
partiets styrka i rådet bruten. 1730 efterträdde han
sin fader såsom landtgrefve af Hessen och företog 1731
en resa till detta land, hvars regering han helt och
hållet öfverlemnade åt sin broder Vilhelm. Förbittrad
öfver de ogillande ord, som Horn lät undfalla sig
om hans förbindelse med fröken Hedvig Taube, bröt
han vid samma tid med denne statsman och närmade
sig hans motståndare, K. Gyllenborg och A. J. von
Höpken, hattpartiets grundläggare, hvilka gynnade
denna förbindelse. Han hyllade dock icke sina nya
vänners åsigter i utrikespolitiken, utan höll sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free