- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
297-298

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste köpa fred (i Roskilde d. 26 Febr.), med
afträdande af Skåne, Halland, Bleking och Bornholm
samt Trondhjems och Bohus län till Sverige
och afsägelse af länshögheten öfver hertigen
af Gottorp. När Karl fem månader derefter bröt
freden, i afsigt att lägga hela Danmark under sin
spira, utvecklade emellertid F. mod och kraft samt
eldade derigenom Köpenhamns borgare till tappert
motstånd. Hufvudstadens försvar väckte modet och
fosterlandskärleken äfven på andra ställen. Sedermera
kom hjelp utifrån. I Sept. 1658 inträngde nämligen
kejserliga, brandenburgska och polska trupper och
gjorde sig under vinterns lopp till herrar öfver
Nörrejylland. I Nov. s. å. anlände en holländsk
flotta till Köpenhamns undsättning, men först i
Nov. 1659 gingo de danska och främmande trupperna
öfver till Fyen, der svenskarna besegrades. Då
hvarken England eller Holland ville tillstädja,
att Skåne åter kom under Danmark, måste F. i
freden i Köpenhamn d. 6 Juni 1660 nöja sig med att
återfå Bornholm och Trondhjems län. Tillståndet
i Danmark var vid denna tid ytterst uselt, och
för att få medel att upphjelpa det sammankallade
F. en riksdag i Köpenhamn (d. 8 Sept.). Då adeln,
med stöd af sin skattefrihet, vägrade att utgöra den
konsumtionsskatt, som konungen föreslog, uppväckte
detta den största ovilja hos de båda andra stånden,
inom hvilka väcktes vidtgående förslag om ändringar i
lagstiftningen och förvaltningen. Med mycken klokhet,
men med stor moderation i sitt uppträdande ledde
F. denna strid mot riksrådet och adeln. Redan d. 8
Okt. erbjödo borgare- och presteståndet konungen
arfsrätt till riket, såväl för hans manliga som för
hans qvinliga efterkommande, och d. 13 Okt. såg sig
adeln tvungen att göra samma eftergift, hvarefter
handfästningen upphäfdes, och det uppdrogs åt
F. sjelf att författa en regeringsform. Den 18
Okt. hyllades F. som arfkonung, och dermed var
enväldet infördt i Danmark för 188 år. Visserligen
stadfäste F. de särskilda ståndens rättigheter,
men han gick icke in på det ursprungliga förslaget
om att dela makten med ständerna och bilda ett nytt
riksråd, der äfven prester och borgare skulle hafva
säte. Med stor kraft och ihärdighet arbetade konungen
på att upphjelpa ställningen i landet. Finanserna
ordnades; flottan sattes i ypperligt skick; en
stående här på 24,000 man bildades, och landets
fästningar förbättrades. Förvaltningen omskapades
fullkomligt derigenom att fem kollegier samt en
"Höiesteret" inrättades och att länen förvandlades
till amt. 1665 redigerades "kongeloven", hvari
arfföljden och enväldets omfång närmare bestämdes;
1661–69 utarbetades af en kommission en ny lagbok
(som 1683 trädde i kraft under namn af "Kristian
V:s danske lov"). 1667 förenades Oldenburg och
Delmenhorst med kronan (sedan den oldenburgska
grefveätten utdött). Med England fördes 1666–67 ett
kort, nästan resultatlöst krig. F., som sjelf var lärd
och älskade vetenskapliga sysselsättningar, främjade
den andliga odlingen bl. a. genom att upprätta det
kungliga biblioteket (1667) och "kunstkammeret"
(1650). Deremot upphäfde han "den

ridderliga akademien" i Sorö (1665) och införde (1667)
censuren, till värn för enväldet. En svaghet, som
F. delade med sin tid, var tron på guldmakeriet,
för hvilket han offrade stora summor. Under det
konungen visade stor tacksamhet mot de män, med
hvilkas hjelp han vunnit sin makt, ådagalade
han – säkerligen påverkad af sin hersklystna
och hämdgiriga drottning – ytterlig hårdhet mot
Ulfeld och sina öfriga vedersakare. Girigt vakade
han öfver sin envåldsmakt och sökte undertrycka
hvarje frihetsyttring. Tyska gunstlingar hade stort
inflytande vid hofvet. F. dog d. 9 Febr. 1670
samt lemnade riket i ett tillstånd af betydlig
makt och blomstring. Med sin drottning, Sofia
Amalia af Braunschweig-Lüneburg (f. 1628, d. 1685),
med hvilken han trädde i äktenskap 1643, hade han
sex barn, som hunno mogen ålder: sönerna Kristian
V och Jörgen l. Georg, den engelska drottningen
Annas gemål, samt döttrarna Frederikke Amalie, som
blef förmäld med hertig Kristian Albert af Gottorp,
och Ulrika Eleonora, Karl XI:s af Sverige gemål,
samt två andra, som äktade tyska furstar. Med en
holsteinska, Margrete Pappen, som 1683 blef baronessa
Lövendal, hade F. en oäkta son, U. F. Gyldenlöve.
E. Ebg.

4. F. IV, son till Kristian V, föddes d. 11
Okt. 1671 och besteg tronen d. 25 Aug. 1699. En månad
derefter slöt han ett hemligt förbund med August af
Sachsen-Polen och Peter den store i Ryssland mot Karl
XII. I Mars 1700 anföll F. Sveriges bundsförvandt,
sin egen kusin, hertig Fredrik IV af Gottorp. Men
snart tvungos danskarna af svenska och hannoveranska
trupper att upphäfva belägringen af Tönning,
och en svensk-engelsk-holländsk flotta lade sig
utanför Köpenhamn samt bombarderade staden. Denna
försvarades tappert af F:s moder, Charlotta Amalia,
men då Karl XII landsteg vid Humlebäk och hotade
hufvudstaden, måste F., d. 18 Aug. 1700, sluta fred,
i Traventhal, och återinsätta hertigen af Gottorp
i hans rättigheter. Efter Karl XII:s nederlag vid
Pultava (1709) fick F. lust att åter upptaga striden
med Sverige och förnyade derför förbundet med August
II och Peter den store samt landsteg i Skåne, men
blef slagen vid Helsingborg (Mars 1710) och måste
vända åter till Själland. Derefter ställde han sitt
tåg till Nordtyskland, hvarest han bl. a. intog
Bremen och Verden, men led (1712) ett nytt nederlag,
vid Gadebusch i Mecklenburg. Då segraren, Magnus
Stenbock, inträngde i Holstein och Slesvig samt
fästningen Tönning öppnades för honom (ehuru den
hertigliga regeringen 1711 och 1712 ingått förlikning
med Danmark), tog F. den gottorpska delen af Slesvig
i besittning (1713) och behöll densamma, då Tönnings
kapitulation (1714) lemnade fullgiltiga bevis på
gottorparnas hemliga förstånd med fienden. 1715–16
deltog den danska hären i intagandet af Rügen och
Pommern, men förnämligast utmärkte sig flottan
under Tordenskjold. För en landstigning i Skåne
öfverfördes en stor rysk här till Själland 1716;
men snart öfvergafs planen, till följd deraf att tsar
Peter visade sig som en mindre ärlig bundsförvandt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free