Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fred slöts dock först 1720, i Frederiksborg, deri
Sverige bl. a. förband sig att icke understödja
hertigens af Holstein-Gottorp anspråk på de
slesvigska landen, hvarjämte Frankrike och England
garanterade Danmark besittningen af dessa. Den
22 Aug. 1721 förenades hela Slesvig med den danska
kronans land, och d. 4 Sept. s. å. mottog F. hyllning
af ständerna såsom arfsberättigad enligt Kongelovens
bestämmelser. Verkligt införlifvadt med riket blef
Slesvig dock icke. I Holstein ökade F. (1726) sina
besittningar med grefskapet Rantzau. – För den inre
styrelsen var F. mycket verksam, ehuru icke alltid
lycklig i sina beslut. Redan som kronprins hade
han frigjort bönderna på Möen, och 1702 afskaffade
han vornedskabet, som hårdt tryckte bönderna på
Själland och på småöarna, men den dermed åsyftade
förbättringen i deras ställning uteblef genom
stavnsbåndets införande (1724). För vetenskaperna
visade F. ej i allmänhet stort intresse, men han tog
Holberg i sitt hägn och tillät (1722) inrättandet af
den första danska teatern. Hednamissionen främjade
han genom att utsända missionärer till de danska
besittningarna uti Indien (1705) och genom att
stifta ett missionskollegium (1714). F. var en
sträng hushållare och mycket misstänksam mot
sina ämbetsmän, i synnerhet sedan han upptäckt
underslef och besticklighet t. o. m. hos många af
de högre. Likaledes visade han den största misstro
till den gamla danska adeln, och för att trygga
enväldet ålade han i sitt testamente (liksom hans
dagböcker skrifvet på tyska) sin son att icke åt någon
af den gamla adeln anförtro något af de vigtigaste
ämbetena. Ehuru riket under hans regering hemsöktes af
flere stora olyckor (pest i Köpenhamn och Helsingör
1711, stora öfversvämningar på Slesvigs vestkust
1717, eldsvåda i Köpenhamn 1728), och ehuru krig
slukade stora penningesummor, hade F. ändock medel
till att uppföra Fredensborgs och Frederiksbergs slott
m. fl. byggnader. Han dog d. 12 Okt. 1730 på Odense
slott. – 1695 förmäldes F. med prinsessan Lovisa af
Mecklenburg (moder till F:s efterträdare, Kristian
VI). 1703 gifte han sig i hemlighet med Helene von
Viereck (d. 1704), som blef grefvinna; 1709–12 hade
han en dylik förbindelse med Charlotte von Schindel
(d. 1752), som också upphöjdes till grefvinna,
men bortstöttes för otrohet, och 1712 bortförde han
den då nittonåriga Anna Sofie Reventlov (d. 1743),
gifte sig med henne till venster samt två dagar efter
drottning Lovisas begrafning (1721) till höger och
förklarade henne för drottning. E. Ebg.
5. F. V, Kristian VI:s son, föddes d. 31 Mars
1723, hade 1743 stora utsigter att blifva vald
till tronföljare i Sverige, der dalkarlarna t. o. m.
ställde till ett uppror för att genomdrifva hans
val, men danska regeringen visade sig föga
intresserad för planen. Så snart F. bestigit
tronen, d. 6 Aug. 1746, bortlades den stela
hållning, som herskat vid hofvet under hans
pietistiske faders tid, och förbuden mot offentliga
nöjen upphäfdes. Konungen vann derför i hög grad
folkets tillgifvenhet, och denna blef ännu större,
då hans gemål, Lovisa af England, i motsats till
många föregående tyskfödda
drottningar, visade kärlek till danska språket. För
statens styrelse hade F. ringa intresse och
förmåga samt öfverlemnade den derför åt sina
ministrar, J. L. Holstein, J. H. E. Bernstorff och
O. Thott, samt åt sin gunstling A. G. Moltke. Det
spända förhållande, som egt rum mellan det danska
konungahuset och Adolf Fredrik af Holstein-Gottorp,
sedan denne blifvit föredragen vid tronföljarevalet
i Sverige, häfdes genom en förlikning 1750; och för
att befästa vänskapen aftalades 1751 ett giftermål
mellan Adolf Fredriks son, sedermera Gustaf III,
och F:s dotter Sofia Magdalena, hvilket äktenskap
ock kom till stånd 1766. Deremot förkastade F. 1750
en öfverenskommelse med hertigen af Holstein-Gottorp
Karl Peter Ulrik om att öfvertaga hans del af Holstein
mot Oldenburg och en stor summa penningar, hvilket
höll på att inveckla Danmark i krig med Ryssland,
sedan hertigen 1762 blifvit kejsare (Peter III)
derstädes. Efter Peters afsättning, s. å., öppnades
emellertid nya underhandlingar, hvarjämte Danmark
1765 slöt ett försvarsförbund med Ryssland. –
F. visade stor omvårdnad om handel och sjöfart;
men det var endast den ostindiska handeln, som
blomstrade, hvarför också det asiatiska kompaniet
lät uppföra hans staty till häst (fullbordad 1771,
af den franske bildhuggaren Saly). Industrien
gynnades genom monopol, införselförbud och stora
statsbidrag. Tyska nybyggare inkallades (1759)
för att uppodla de jylländska hedarna. De införde
potatesodlingen i Danmark. Samtidigt gick dock
jordbruket tillbaka, till följd af bondeståndets
förtryckta ställning, hvilken ännu mera förvärrades,
när man 1765 började bortsälja kronogodsen. Dock
gjordes ett och annat försök att förbättra bondens
ställning. Konst och vetenskap främjades på många
sätt: en ny dansk teater öppnades 1748, målare-
och bildhuggareskolan utvidgades 1754 till en
konstakademi, Sorö akademi återupprättades 1747,
en botanisk trädgård anlades 1753, ett nytt hospital
(Frederiks hospital) stiftades i Köpenhamn 1756. En
mängd tyska och franska författare och vetenskapsmän
inkallades i landet. Finansernas tillstånd var
dåligt, och statsskulden växte betydligt. F. dog
d. 14 Jan. 1766. I synnerhet under sina senare år
var F. begifven på dryckenskap och utsväfningar, så
att hans lefnadssätt väckte mycken anstöt. Han var
två gånger gift, första gången (1743) med Lovisa af
England (moder till bl. a. Kristian VII och Sofia
Magdalena), andra gången (1752) med Juliana Maria
af Braunschweig-Wolfenbüttel. E. Ebg.
6. F. VI, Kristian VII:s och Karolina
Matildas son, föddes d. 28 Jan. 1768. Han var
endast fyra år gammal, när hans moder sändes,
till följd af sin förbindelse med J. F. Struensee, ur
landet, och han rönte en hård och förödmjukande
behandling af sin faders styfmoder,
enkedrottning Juliana Maria, och halfbroder,
arfprinsen Fredrik, samt af statssekreteraren Guldberg
och sin hofmästare, general Eichstedt. Den 14 April
1784 fick han säte i geheimestatsrådet och förstod
att genom en sammansvärjning med flere missnöjde
statsmän (redan 1782 hade F. genom sin kammarjunkare
J. v. Bülow ingått förbindelse med den två år förut
aflägsnade ministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
