- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
317-318

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kroppsansträngningarna under sjuåriga kriget
framkallade hos den gamle konungen ett svårmod,
som stegrades ända till verlds- och menniskoförakt
och står i en tragisk motsats till den hyllning,
som kom honom till del i hans eget land, och till
den popularitet han åtnjöt långt utom den preussiska
statens gränser. Han dog barnlös d. 17 Aug. 1786 i
slottet Sanssouci vid Potsdam. – Hans historiska
egendomlighet ligger i föreningen af fältherresnille
och begåfning för den militäriska detaljen, af
sinne för den inre förvaltningens alla grenar och
mästerskap i diplomatien och den högre politiken
samt, vid sidan af denna praktiska mångsidighet,
en ovanlig literär fruktsamhet. Skuggsidor i hans
bild kunna lätt påpekas. Men värd erkännande
är den pligttrohet, med hvilken han egnade sig
åt sitt rikes väl, och hvarigenom han gjorde
verklighet af sin sats att "fursten är statens
förste tjenare". Stor visade han sig i olyckan,
som hvarken nedslog hans mod eller förvandlade
honom till en äfventyrare, utan fann honom på hans
post orubblig, uppbjudande alla sin själs och sitt
förstånds krafter. I den allmänna historien intager
han en plats såsom den förste representanten för den
"upplysta despotismen". För Tysklands historia var
hans styrelse af betydelse icke endast derigenom att
alla den gamla riksförfattningens obotliga fel trädde
i dagen, utan måhända ännu mera genom den allmänt
erkända återverkan hans personlighet utöfvade på
nationens andliga utveckling. Åt preussiska staten
lemnade han i arf dess ställning såsom en af Europas
stormakter och den för det lilla landet svåra
förpligtelsen att upprätthålla denna ställning.
R. Koser.

7. F. Vilhelm II, den föregåendes brorson, son
till prins August Vilhelm och Lovisa Amalia af
Braunschweig, föddes d. 25 Sept. 1744. – Han fick en i
högsta grad försummad uppfostran och försjönk tidigt i
en djup sinnlighet samt blef hela sitt lif en lekbåll
för sina älskarinnor, af hvilka grefvinnorna Lichtenau
och Dönhoff voro de mest beryktade. Han var för öfrigt
af ett mildt sinnelag samt en stor älskare af konst
och musik. Efter sin tronbestigning (d. 17 Aug. 1786)
sökte han på allt sätt mildra den hårda militära
despotism, som hans farbroder ansett nödvändig,
och vidtog, till allmän belåtenhet, flere andra
förändringar i liberal anda; men snart undanträngdes
hans frisinnade rådgifvare och ersattes af skenheliga,
odugliga lismare, hvarigenom styrelsens skaplynne blef
ett helt annat. En sträng censur infördes (1788),
och genom ediktet öfver religionsväsendet (d. 9
Juli 1788) sökte man återskaffa de gamla kyrkliga
dogmerna deras forna anseende. Det var under en
orolig tid, som F. V:s regering inföll. Först uppstod
i Nederländerna en strid mellan de sju provinserna
och deras ståthållare, F. V:s svåger. Denne uppträdde
derför till ståthållarens hjelp och lyckades efter en
lätt strid förjaga rörelsens ledare (1788). Derefter
började franska revolutionen, som i främsta rummet
blef hotande för Preussen och Österrike. Dessa båda
makter förenade sig derför om att återinföra

den gamla ordningen i Frankrike. Redan i Aug. 1791
slöto de i detta syfte ett fördrag (i Pillnitz),
men Frankrike bröt först freden (d. 20 April
1792). Kriget gick icke så, som de allierade väntat,
hvadan Preussen drog sig tillbaka, och slöt en
separatfred i Basel (1795). Under F. V:s regering
vann Preussen, genom Polens båda senare delningar
(1793 och 1795), en utvidgning af omkr. 82,000
qvkm. Det lättsinniga lefnadssätt F. V. fört bröt
honom i förtid. Han afled d. 16 Nov. 1797. Han
var förmäld först (1765) med Elisabet Kristina af
Braunschweig, från hvilken han lät skilja sig (1769),
och sedan med Fredrika Lovisa af Hessen-Darmstadt.
J. Fr. N.

8. F. Vilhelm III, den föregåendes och Fredrika
Lovisas af Hessen-Darmstadt son, föddes
d. 3 Aug. 1770 och åtnjöt en borgerligt enkel
uppfostran. Han egde icke någon större begåfning,
men han var pligttrogen, hederlig och, i motsats till
fadern, en sedligt ren karakter. Den 24 Dec. 1793
ingick han äktenskap med den sköna, högt begåfvade
och ädla prinsessan Lovisa af Mecklenburg-Strelitz. Då
han d. 16 Nov. 1797 bestigit tronen, blef hans första
omsorg att rensa hofvet från svärmen af hans faders
manliga och qvinliga gunstlingar. Olyckligtvis
fingo några af dessa odugliga intrigörer stanna
qvar, hvadan Preussens utrikespolitik i intet
afseende höjdes genom regentombytet. Deremot
vidtogos goda förändringar i inrikespolitiken,
bl. a. upphäfdes censuren, religionsediktet,
monopolen och konungens omedelbara ingripande
i rättsväsendet. F. V. iakttog samvetsgrant den
neutralitet, som Preussen lofvat i Baselfreden. Men då
under det tredje koalitionskriget (1805) Bernadotte
och Marmont, utan att fästa ringaste afseende vid
neutraliteten, genomtågade det preussiska området,
tycktes F. V. vilja bryta sin overksamhet och tillät
ryssarna att tåga genom Schlesien. Han förmåddes
genom sin gemål och kejsar Alexander af Ryssland att
med den senare ingå ett fördrag, som förband Preussen
till väpnad bemedling och, under vissa vilkor, till
öppet deltagande i kriget. Till följd deraf sändes
ministern Haugwitz till Napoleon för att meddela
denne Preussens fordringar, men slöt i stället, efter
Napoleons seger vid Austerlitz (1805), ett nytt
vänskapsförbund med Frankrike, hvilket F. V. var
svag nog att godkänna. Men Napoleon var dock ej
tillfredsställd dermed. Han ville göra Preussen
fullt underdånigt. Anledning till ett krig saknades
ej, emedan F. V. var missnöjd med Rhenförbundets
skapande, och kriget bröt ut (1806). Preussiska armén
krossades vid Jena och Auerstädt (d. 14 Okt. 1806),
och F. V. förlorade i freden i Tilsit (1807) nära
hälften af sitt område. Nederlagen hade dock en god
följd. Konungen lösgjorde sig från de oduglingar, som
dittills fått leda honom, och satte i stället sådana
män som Stein, Scharnhorst och Gneisenau i spetsen för
den civila och militära förvaltningen. Under deras
ledning började en reorganisation af riket. Armén
ombildades efter den nya krigskonstens fordringar,
och en ny anda ingöts i folket. Napoleon såg ej detta
med blida ögon. Han tvang derför F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free