Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog han en framstående del. Han var bl. a. medlem
af det förbund, som afsatte den oduglige kejsar
Wenzel. Då denne, som fortfarande var konung i
Böhmen, fördref de tyske lärarna och studenterna
(1409) från universitetet i Prag, emottog F. dem
i sitt land och blef derigenom grundläggare af det
berömda universitetet i Leipzig. Under husitkriget,
som äfven hotade det till Böhmen gränsande Sachsen,
uppträdde F. såsom kejsar Sigismunds bundsförvandt och
vann genom sin seger vid Brüx (1421) större ära än
någon annan af husiternas fiender. Då den sachsiska
kurfursteätten utslocknade, fick F. dess land och
värdighet (d. 6 Jan. 1423), under vilkor att han
skulle fortsätta kriget mot husiterna, en förbindelse,
som han med stor kraft uppfyllde. Framgången svarade
dock ej mot hans tapperhet, ty han understöddes illa
af de andra tyska furstarna. Död d. 4 Jan. 1428.
J. Fr. N.
2. F. II den saktmodige, den förres son, född
d. 22 Aug. 1411, erhöll efter faderns död (1428)
ensam kurvärdigheten, men regeringsmakten
delades mellan honom och hans tre bröder.
Efter ett förkrossande nederlag vid Tauss (1431)
tvangs han att sluta en separatfred med husiterna.
Mestadels på underhandlingens lugna väg (deraf hans
tillnamn) lyckades F. vinna betydliga områden,
bl. a. Meissen. Sedan en af hans bröder aflidit,
och en annan ingått i det andliga ståndet, råkade
han i strid med den återstående om delningen
af deras land ("sachsiska brödrakriget", 1446–51).
Några år derefter inträffade en händelse,
som väckte mycket uppseende. En af F:s riddare,
Kunz von Kaufungen, ansåg sig ej af sin furste
hafva erhållit de belöningar han förtjenat och
bortförde derför en natt i Juli 1455 hans båda
söner ("sachsiska prinsrofvet"), för att med
desse som gisslan betvinga fadern. Kaufungen blef
emellertid snart gripen och straffad. Under F:s
regering började (1438) ordentliga landtdagar
hållas i Sachsen. F. afled d. 7 Sept. 1464.
J. Fr. N.
3. F. III den vise, son af kurfurst Ernst, föddes
i Torgau d. 17 Jan. 1463, ärfde 1486 kurvärdigheten
efter sin fader, men delade regeringen med sin yngre
broder, Johan. Endrägten mellan bröderna
stördes aldrig. F. såg klart den fara, som
hotade de tyske furstarna från det mäktiga habsburgska
husets sida, och sökte, ehuru fåfängt, förena
dem till gemensamt värn. Kejsar Maximilian visade
flere gånger sin ovilja med F:s politik, men denne
undvek dock att med vapen söka sig upprättelse.
Efter Maximilians död (1519) blef F. riksvikarie,
och kejsarekronan blef honom erbjuden, men hennes
glans lockade honom ej. Han genomdref tvärtom,
att en sonson till Maximilian, Karl, valdes till
kejsare, ty han ansåg, att endast denne hade
makt nog att skydda riket mot turkar och fransmän.
Karl visade sig emellertid föga tacksam, bl. a. derför
att F. tog Luther i sitt skydd och efter riksdagen
i Worms (1521) gömde honom undan hans förföljare
på slottet Wartburg. F. omfattade icke offentligen
den nya läran. Han dog d. 5 Maj 1525. Lifvad af
tidens vetenskapliga ifver grundlade F. 1502
universitetet i Wittenberg och befordrade äfven på
andra sätt en högre bildnings allmännare spridande.
J. Fr. N.
4. F. August I, kurfurste i Sachsen. Se August 2.
5. F. August II, kurfurste i Sachsen. Se August 3.
6. F. August I, konung af Sachsen, såsom kurfurste
F. A. III, den föregåendes sonson, kurfursten
Fredrik Kristians äldste son, född d. 23 Dec. 1750,
efterträdde sin fader, d. 17 Dec. 1763, under sin
farbroder prins Xavers förmynderskap, men blef
1768 myndig. 1778 deltog han å Preussens sida i
bajerska tronföljdskriget. Ehuru han hållit sig
tillbaka från konventionen i Pillnitz (1791), slöt
han sig dock senare till koalitionen mot Frankrike,
men ingick 1796 ett neutralitetsfördrag med
denna makt, hvilket han höll till 1806. Detta år
uppträdde han på Preussens sida mot Napoleon,
men fick redan d. 11 Dec. s. å. sig fred beviljad.
Då Napoleon dessutom skänkte honom konungatiteln och
(i freden i Tilsit, 1807) storhertigdömet Varsjav,
syntes F. A. med de starkaste band vara förenad
med Frankrikes herskare. Efter fransmännens
olyckliga fälttåg i Ryssland (1812–13) öfvergaf F.
A. sin vän, men trädde åter på hans sida efter de
allierades nederlag vid Lützen (d. 2. Maj 1813).
I slaget vid Leipzig (Okt. s. å.) lät han dock sina
trupper förråda Napoleon. Trots detta förräderi
förklarades F. A. d. 19 Okt. för de förbundnes
fånge. Hans rike minskades, genom kongressens i
Wien (1815) beslut, med tre femtedelar af sitt
omfång. Död d. 5 Maj 1827. Tyskarna berömma
F. A. för hans inre styrelse. Han var förmäld med
prinsessan Maria Amalia af Pfalz-Zweibrücken.
7. F. August II, konung af Sachsen, den föregåendes
brorson och son till prins Maximilian, född d. 18
Maj 1797, erhöll god undervisning i militära,
juridiska och framför allt i naturvetenskapliga
ämnen. Tillsammans med Goethe beskref han Flora
Marienbadensis (utg. 1837). Efter att hafva 1822
fått stämma i geheimerådet kallades han af sin
farbroder, konung Anton, till medregent, 1830.
Både som medregent och såsom konung, från d. 6 Juni
1836, förde han regeringen i moderat-liberal anda,
ända tills 1848–49 års revolution förmådde
honom att kasta sig i reaktionens armar. På en
resa i Tyrolen dog han genom följderna af ett fall ur
vagnen, d. 9 Aug. 1854. Han var förmäld först med
ärkehertiginnan Karolina af Österrike och andra gången
med prinsessan Maria af Bajern. Bägge äktenskapen
voro barnlösa, hvarför F. A. efterträddes på
tronen af sin broder Johan.
Fredrik (Friedrich) I Vilhelm Karl, konung
af Würtemberg, son af hertig Fredrik Eugen af
Würtemberg, föddes d. 6 Nov. 1754. Under sin
ungdom tjenade F. i preussiska armén, der han steg
till generalmajor, men var 1782–87 anställd i rysk
tjenst och blef generallöjtnant samt guvernör i den
ryska delen af Finland och sedan i Cherson. Den 23
Dec. 1797 blef F. regerande hertig af Würtemberg,
deltog i början ifrigt i kriget mot fransmännen,
men flydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
