Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknade han dock hvarje annan egenskap, som kunnat
göra honom berättigad dertill. Emellertid vände sig
Böhmen, sedan det 1618 brutit med kejsaren, till den
pfalziske kurfursten och erbjöd honom kronan. Trots
sin moders tårar emottog han anbudet. Den 31 Okt. 1619
höll han sitt lysande intåg i Prag. Men kejsaren var
ej hågad att utan strid mista ett af sina största
arfland, och till hans undsättning rustade sig
nästan hela det katolska Europa. F. deremot vände
sig fåfängt icke blott till sin svärfader, utan
ock till de tyska protestantiska furstarna. Den
mäktigaste af dem, Sachsens kurfurste, sände till
och med sina trupper till kejsarens bistånd. Gustaf
II Adolf ensam förstod att rätt bedöma ställningens
vigt, men han hindrades af förhållandet till Polen
att ingripa till F:s förmån. Slaget på Hvita berget
vid Prag (d. 8 Nov. 1620) slutade hans välde och
tvang honom att fly från Böhmen. Äfven hans arfland
Pfalz fråntogs honom, och F. flydde till utlandet,
der han i sin fattigdom och olycka tvangs att lefva
på almosor. Då sedermera Gustaf Adolf började sitt
segertåg i Tyskland, skyndade F. till honom, säker
på att genom honom återfå makten. Men han bedrog sig
äfven i denna förhoppning. F afled d. 19 Nov. 1632.
J. Fr. N.
Fredrik (Frederik), danska prinsar.
1. F., konung Fredrik V:s son, född d. 11
Okt. 1753, deltog 1772 i den sammansvärjning, som
störtade J. F. Struensee, och var jämte sin moder,
enkedrottning Juliana Maria, och sin forne lärare
Guldberg statens egentlige styresman, tills hans
brorson Fredrik 1784 tog makten i sina händer.
F. dog d. 7 Dec. 1805. I sitt 1774 ingångna
äktenskap med Sofia af Mecklenburg-Schwerin (f. 1758,
d. 1794) blef han fader till konung Kristian
VIII och till drottning Lovisas af Danmark moder,
landtgrefvinnan Charlotta. E. Ebg.
2. F. Ferdinand, den föregåendes yngsta barn,
född d. 22 Nov. 1792 på Kristiansborg, förmälde
sig 1829 med konung Fredrik VI:s, hans kusins,
äldsta dotter, Karolina (äktenskapet barnlöst).
Död i Köpenhamn d. 29 Juni 1863.
3. F. (Kristian F. Vilhelm Karl, före 1860
kallad Kristian), son till konung Kristian IX, föddes
d. 3 Juni 1843. Han fick sin första undervisning
i en offentlig skola i Köpenhamn, men hade sedan
egna lärare. Under kriget 1864 följde F. general
Hegermann Lindencrones division i Nörrejylland.
Sedan 1863 har F. säte i statsrådet och har flere
gånger, under konungens frånvaro på resor, fört
regeringen, bl. a. under konungens vistelse i Grekland
(1871–72) och resa till Island (1874), hvarjämte han
ett par gånger varit chef för trupperna i lägret
vid Hald. Den 15 Juli 1868 blef F. förlofvad
och d. 28 Juli 1869 förmäld med svensk-norska
prinsessan Lovisa, Karl XV:s enda dotter (född d. 31
Okt. 1851), med hvilken han (1882) har 3 söner och
3 döttrar. E. Ebg.
Fredrik (Frederik) Vilhelm Karl, prins af
Nederländerna, son till konung Vilhelm I af
Nederländerna och Vilhelmina Lovisa af Preussen,
föddes d. 28 Febr. 1797, uppfostrades vid preussiska
hofvet och deltog i 1813 års krig.
Enligt 1815 års familjefördrag skulle F. erhålla
storhertigdömet Luxemburg, så snart hans äldre broder,
Vilhelm, blef konung i Nederländerna. Men 1816 afstod
F. från sina anspråk på Luxemburg, hvaremot han erhöll
stora domäner (med 190,000 floriners årlig afkastning)
och titeln prins af Nederländerna. Kort derefter blef
F. fältmarskalk samt 1829 amiral och befälhafvare
för artilleriet. Då den belgiska revolutionen utbröt
(1830), erhöll F. befallning att besätta Bruxelles. I
stället för att inskränka sina åtgöranden till lugnets
återställande i denna stad begick han den oklokheten
att i en proklamation hota revolutionens upphofsmän
med de strängaste straff samt befalla de brabantska
färgernas borttagande. Alla samhällsklasser i Belgien
förenade sig mot styrelsen, striden antog en nationel
karakter, och efter flere dagars blodiga strider
måste prinsen, natten mellan d. 26 och d. 27 Sept.,
retirera från den belgiska hufvudstaden. Om härens
och krigsförvaltningens organisation inlade F. stora
förtjenster. Då Vilhelm I 1840 nedlade regeringen,
drog F. sig tillbaka från det offentliga lifvet. Han
afled d. 8 Sept. 1881. – Den 21 Maj 1825 förmälde han
sig med Lovisa af Preussen, en dotter till konung
Fredrik Vilhelm III. Med henne, som afled 1870,
hade han döttrarna Lovisa, hvilken d. 19 Juni 1850
förmäldes med svenske kronprinsen Karl (Karl XV),
och Maria, som d. 18 Juli 1871 förmäldes med prins
Vilhelm af Wied.
Fredrik (Friedrich), prinsar af Preussen.
1. F. Karl Nikolaus, prins af Preussen, preussisk
generalfältmarskalk, son af prins Karl (kejsar
Vilhelms broder) och Maria af Sachsen-Weimar, föddes
i Berlin d. 20 Mars 1828. Han deltog i kriget mot
Danmark 1848 i general Wrangels högqvarter och
i fälttåget i Baden 1849, tjenade derefter vid
kavalleriet och blef 1860 chef för 3:dje armékåren
(Brandenburg). Till lif och själ soldat, bildade
han sig genom trägna krigsvetenskapliga studier till
härförare. En af honom författad och utan hans vetskap
utgifven skrift Eine militärische denkschrift von
P. F. C. (1860), i hvilken fransmännens stridssätt och
bästa medlen att besegra dem afhandlas, väckte stort
uppseende. 1864 fick han befälet öfver den i kriget
mot Danmark deltagande förenade tyska armékåren, med
hvilken han belägrade och stormade Dybböl-ställningen
d. 18 April. I Maj öfvertog han högsta befälet efter
Wrangel. 1866 ställdes han i spetsen för 1:sta armén,
med hvilken han genom Lausitz inryckte i Böhmen och
i förening med Elbe-armén d. 3 Juli upptog slaget
vid Königgrätz, der hans ställning var ytterst svår,
till dess 2:dra armén på middagen ryckte upp på hans
venstra flygel och afgjorde segern. Efter kriget
återtog han befälet öfver 3:dje armékåren. Vid
krigsutbrottet 1870 fick han befälet öfver 2:dra
armén, som samlades kring Mainz, ryckte fram i midten
och utkämpade de blodiga drabbningarna vid Metz
d. 16 och 18 Aug. 1870 samt inneslöt derefter nämnda
fästning. Efter dess dagtingan (d. 27 Okt. 1870)
sändes han med sin armé mot Orléans, som han återtog,
hvarefter han besegrade den nybildade franska 2:dra
Loire-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
