Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregattfogelslägtet, zool. - Fregattskepp, sjöv., ett fregatt-tackladt handelsfartyg - Fregatt-tackladt, sjöv., kallas ett fartyg med märsar och rår på alla tre masterna - Fregellæ, i forntiden en volskisk stad i Latium - Freher, Marquard - Freiberg, stad i Sachsen - Freiburg (Fr. Fribourg), kanton i vestra Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tropiska hafven, der han stundom träffas mer än hundra
mil ifrån land. Också eger fogeln en utomordentlig
flygförmåga och tillbringar större delen af sitt lif
under flygt. Han är till färgen nästan helt svart
och ungefär af en hönas storlek; med den långa,
gaffellikt inskurna stjerten mäter han inemot 1
m. i längd. För öfrigt har han en lång, i spetsen
nedböjd näbb, mycket låga ben, särdeles långa vingar
o. s. v. Sjöfarande pläga kalla honom "skräddaren"
med anledning deraf att han ömsom öppnar och sluter
den djupt klufna stjerten liksom en sax. J. G. T.
Fregattskepp, sjöv., ett fregatt-tackladt
handelsfartyg. O. E. G. N.
Fregatt-tackladt, sjöv., kallas ett fartyg med märsar
och rår på alla tre masterna. O. E. G. N.
Fregellae, i forntiden en volskisk stad i Latium,
n. om Liris (Garigliano). Den intogs af romarna i
samnitkriget och koloniserades 327 f. Kr. År 125
f. Kr. förstördes den, till följd af ett uppror, af
L. Opimius. Nejden var bekant för sitt vin. Ruiner
af staden finnas vid nuv. Ceprano.
Freher, Marquard, tysk historieskrifvare, f. 1565,
d. 1614 som professor i Heidelberg, är bekant som
utgifvare af vigtiga källor för Tysklands historia:
"Germanicarum rerum scriptores aliquot insignes"
(1600–11; ny uppl. 1717), "Rerum bohemicarum
scriptores aliquot antiqui" (1602), "Directorium
in omnes fere chronologos romano-germanici imperii"
m. fl.
Freiberg, stad i Sachsen, regeringsområdet
Dresden, vid Münzbach, ett tillflöde till
Freiberger Mulde. 23,559 innev. (1875). Staden
är väl byggd och omgifves till en del ännu af
murar och grafvar, hvilka senare äro förvandlade
till promenader. De märkligaste byggnaderna äro
det gamla slottet Freudenstein, som nu användes
till spanmålsmagasin, samt den gotiska domkyrkan
(ombyggd efter en eldsvåda 1484), med en rikt sirad
portal i bysantinsk stil, kallad "gyllene porten",
och flere monument, bl. a. ett öfver kurfursten
Moritz af Sachsen. F. ar säte för Sachsens högsta
bergverksmyndigheter, har en bergsakademi (stiftad
1765), som besökes af lärjungar från hela Europa, en
bergsskola, gymnasium, realskola m. m. Bergsakademien
eger ett bibliotek af omkr. 40,000 band. Staden har en
liflig industri, bl. a. en fabrik för tillverkning
af guld- och silfvergaloner, maskinfabrik och
jerngjuteri, hagel- och krutfabriker, linspinneri
m. m. I grannskapet finnas flere silfver-, bly-,
koppar- och koboltgrufvor, hvilka sysselsätta
omkr. 6,000 grufarbetare. – F. anlades i 12:te årh.,
efter upptäckten af traktens silfvermalmlager. I
trettioåriga kriget intogs staden 1632 af de
kejserlige och belägrades 1642–43 förgäfves af
svenskarna under Torstensson.
Freiburg (Fr. Fribourg). 1. Kanton i vestra
Schweiz, bestående af en hufvuddel, som begränsas
af Vaud (Waadt) och Bern och på två ställen
stöter till Neufchâtel-sjön, samt tre enklaver
i kantonen Vaud. Arealen 1,669 qvkm. 115,400
innev. (1880). Landet genomflytes i hela sin
utsträckning af Saane (Sarine), som upptager flere
mindre bäckar och delar kantonen i tvänne nästan lika
stora delar. Södra
delen, som uppfylles af Freiburgsalperna, har
fullständig alpnatur; norra delen har skogrika
höjder och berg, mellan hvilka ligga bördiga
åkerfält och grönskande ängar. Denna del är ett af
de bästa åkerbruksdistrikten i Schweiz. Åkerbruket
upptager 44 proc. af den odlingsbara jorden och kan
i vanliga år lemna tillräckligt med spannmål, mest
hvete och råg. Vinodling förekommer vid Neufchâtel-
och Murten-sjön. Fruktträd planteras i stor skala,
i synnerhet plommon- och körsbärsträd. Befolkningens
hufvudnäring är boskapsskötsel och särskildt
mjölkhushållning; mycket ost (Gruyères-ost)
utföres. Kantonens nötkreatursras anses vara den
största i Schweiz. De förnämsta industrigrenarna
äro halmflätning, som idkas i hela slättlandet, samt
urtillverkning, i Murten (Morat); för öfrigt finnas
garfverier, glashyttor och tobaksfabriker. Trävaror
och is utföras. – Befolkningen är företrädesvis af
fransk-burgundisk härkomst och katolsk konfession;
endast omkr. 18,000 äro protestanter. Katolikerna lyda
under biskopen af Lausanne, som har sitt residens
i Freiburg. Kantonen är delad i sju distrikt,
277 kommuner, 118 katolska och 8 protestantiska
församlingar. – Enligt författningen af d. 7 Maj
1857 bildar kantonen en representativ-demokratisk
fristat och såsom sådan en lem i det schweiziska
edsförbundet. Den lagstiftande makten hvilar i
händerna på det "stora rådet" (le grand conseil),
hvars medlemmar (1 på hvarje 1200-tal innevånare)
väljas för fem år; den verkställande makten tillhör
ett "statsråd" (conseil d’état) af 7 personer, som
väljas af stora rådet. Stora rådet väljer ock de 9
personer, som utgöra kantonsdomstolen. Hufvudstad
Freiburg (Fribourg). – F:s historia börjar i
verkligheten med grefvarna af Zähringen, som hade
stora besittningar i denna del af Schweiz. Berthold
IV grundlade 1179 staden F. samt gaf den stora
friheter. 1264 kom landskapet genom köp till Rudolf
af Habsburg. 1452 eröfrades landet af hertigen
af Savojen, som egde det till 1477. Då gjorde sig
F. fritt och anslöt sig 1481 till edsförbundet. Den
i början demokratiska författningen efterträddes i
16:de årh. af en oligarkisk, som bibehöll sig ända
till franska ockupationen 1798, trots påfvemaktens
och biskopens i Lausanne anspråk å ena sidan samt
folkets missnöje å den andra. Med Napoleons fall
upphäfdes åter den demokratiska författning han
gifvit kantonen, och den aristokratiska återställdes
med få modifikationer. Ehuru landet i Jan. 1831 fick
en friare författning, bibehöll aristokratien sin
öfvervigt och begagnade den i klerikalt intresse,
hvilket i synnerhet visade sig i frågan om
jesuiterna samt genom F:s inträdande i Sonderbund
(1846). Förgäfves sökte de liberale att störta
regeringen, och först i Nov. 1847, sedan edsförbundets
trupper besatt staden F., blefvo jesuiterna fördrifna
och en frisinnad författning införd. Upprepade
gånger försökte det aristokratisk-klerikala partiet
att rycka till sig makten, men dess ansträngningar
misslyckades, och ledarna, bl. a. biskop Marilley,
landsförvisades. 1856 segrade dock det klerikala
partiet vid valen, och författningen ändrades i
klerikal riktning. Flere kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
