Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freiburg (Fr. Fribourg), kanton i vestra Schweiz - Freiburg, hufvudstad i ofvannämnda kanton - Freiburg im Breisgau, hufvudstad i badensiska kretsen F. - Freiburg and er Unstrut, stad i preussiska regeringsområdet Merseburg (Sachsen) - Freiburg unter dem Fürstenstein, stad i preussiska regeringsområdet Breslau (Schlesien) - Freiburgs-alperna, vestra delen af Bern-alperna - Freidank, namn eller binamn å författaren af ett didaktiskt och satiriskt tyskt skaldestycke från 13:de årh. - Freieck, herald. Se Fyrkant - Freienwalde, stad i preussiska regeringsområdet Potsdam - Freiligrath, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återupprättades, jesuiterna återfingo sin egendom,
och skolväsendet öfverlemnades i presterskapets
händer. Sedan den tiden har F. varit härden för den
ultramontana riktningen i Schweiz, hvarför i det tyska
och protestantiska distriktet Murten röster höjt sig
för en anslutning till kantonen Bern. – 2. (F. im
Uechtland) Hufvudstad i ofvannämnda kanton, vid Saane,
består af den tysk-talande nedre staden i den trånga
floddalen och den fransk-talande öfre staden, som
höjer sig terrassformigt på en sandstensklippa. 10,904
innev., hvaraf 1,136 protestanter (1870). Den 1
Dec. 1880 hade staden 11,564 innev. Biskopssäte. Förnämsta
byggnaden är den gotiska S:t Nikolai-kyrkan,
med ett 86 m. högt torn och en berömd
orgel. Märkliga äro den storartade hängbron
öfver Saane (246 m. lång och 51 m. öfver floden),
hängbron öfver Gotteronklyftan (180 m. lång och 75
m. öfver dalbottnen) samt jernbaneviadukten.
Freiburg. 1. F. im Breisgau, hufvudstad i
badensiska kretsen F. (2,194 qvkm., 199,630
innev., 1875), vid Dreisam, i en fruktbar
trakt på vestra sidan af Schwarzwald. 36,380
innev. (1880). Ärkebiskopssäte. Ett mästerverk af
gotisk byggnadskonst är mynstern, byggd 1122–1252
(koret fullbordades först 1513) af röd sandsten. Andra
anmärkningsvärda byggnader äro: den evangeliska
Ludvigskyrkan, det storhertigliga palatset, museet,
teatern och universitetsbyggnaden. Universitetet
("Ludovico-Albertino") grundlades 1456 af storhertig
Albrecht VI af Österrike. Med universitetet äro
förenade ett bibliotek, med omkr. 300,000 bd, och
andra samlingar. Staden drifver betydande handel och
industri. Den senare omfattar tillverkning af siden,
papper, musserande viner, musikaliska och kirurgiska
instrument, symaskiner m. m. F. är Berthold Schwarz’
och historieskrifvaren K. von Rottecks födelseort,
och åt båda hafva monument blifvit uppresta i
staden. – F. anlades 1091 och fick stadsrättigheter
1115. År 1368 tillföll staden huset Habsburg.
Såsom betydande fästning eröfrades den 1632,
1634 och 1638 af svenskarna samt 1644 af bajrarna
under Mercy. Fransmännen under Crequi intogo den i
Nov. 1677 och återlemnade den först genom freden
i Rijswijk (1697). 1744 intogo fransmännen den å
nyo och återlemnade den 1748, sedan de förstört
fästningsverken. Genom freden i Campo Formio (1797)
tillföll F. Herkules III Este, hertig af Modena,
efter dennes död (1803) ärkehertig Ferdinand och
1806 åter Baden. – 2. F. an der Unstrut, stad i
preussiska regeringsområdet Merseburg (Sachsen),
vid Unstrut. 2,914 innev. (1875). Vinodling. –
3. F. unter dem Fürstenstein, stad i preussiska
regeringsområdet Breslau (Schlesien), vid
Polsnitz. 7,853 innev. (1875). Stort linspinneri samt
tillverkning af maskiner och ur. I närheten ligger
slottet Fürstenstein.
Freiburgs-alperna, vestra delen af Bern-alperna,
mellan Rhône, Simme, Aar, Murten- och Neufchâtel-sjön,
till största delen belägna i kantonen Freiburg, till
mindre delar i Bern och Vaud. I midten genomskäras
de af Saane-dalen. De högsta topparna äro Moléson,
2,005 m., Dent
de Brenleire, 2,356 m., Ganterist, 2,178 m., och
Stockhorn, 2,193 m. I Vaud ligga Tour d’Ay, 2,383 m.,
och Tour de Meyen.
Freidank, namn eller binamn å författaren af ett
didaktiskt och satiriskt tyskt skaldestycke från
13:de årh., med titeln Bescheidenheit. W. Grimm
antog F. vara en pseudonym för minnesångaren Walter
von der Vogelweide, hvilken åsigt dock vederlagts af
F. Pfeiffer. Mer allmänt tror man namnet F. beteckna
en schwabisk skald, hvars förnamn var Bernhard, och
som dog i Trier omkr. 1230. Dikten utgör en skildring
af sin tids menniskor, från påfven och kejsaren ända
ned till tjenaren. Den framställer det offentliga och
husliga lifvet, de politiska förhållandena och den
religiösa ställningen under medeltiden. Bland de olika
upplagorna af dikten märkes särskildt den af Grimm med
omsorg och kritik utgifna (1834; 2:dra uppl. 1860).
Freieck, herald. Se Fyrkant.
Freienwalde, stad i preussiska regeringsområdet
Potsdam, prov. Brandenburg, nära Alte
Oder. Omkr. 6,000 innev. Sydöst om staden ligger,
i en täck, af skogklädda höjder omgifven dal,
brunnsorten F. med flere mineralkällor. Äfven
gyttjebad och kallvattenkur finnas vid brunnsorten.
Freiligrath, Ferdinand, tysk skald, f. 1810 i Detmold,
egnade sig först åt köpmannabanan, men lemnade denna
1839, då hans dikter började vinna mera allmänt
bifall. Från 1842 erhöll han ett årligt understöd
från konungen af Preussen, men afsade sig detsamma
1844 och uppträdde derefter med politiska dikter,
hvilka ställde honom i demokraternas led. Han
besökte Schweiz och England samt stod i begrepp
att begifva sig till Amerika, då Mars-oroligheterna
1848 kallade honom tillbaka till Tyskland, hvarest
han ställde sig i spetsen för demokraterna i
Düsseldorf. Skaldestycket Die todten an die lebenden
(1848) ådrog honom en kort tids fängelse. Då han 1851
å nyo träffades af en politisk anklagelse, emigrerade
han till London och lefde der – i början under många
bekymmer – till 1868, då han återvände till Tyskland
och bosatte sig i Stuttgart. Död 1876. – F. var
en beskrifvande lyriker af ganska hög rang. Hans
dikter, till hvilka ämnena merendels hemtades från
främmande romantiska trakter, karakterisera honom
som en djerf tecknare med käck uppfattning och en
glödande kolorit. Hans språk är friskt och bildrikt,
stundom öfverlastadt, samt behandladt med en ovanlig
virtuositet. 1838 utkom den första samlingen af
hans Gedichte (34:de uppl. 1876). Hans politiska
dikter utgåfvos under titlarna Glaubensbekentnis
(1844), Ça ira, sechs gedichte (1846) och Neuere
politische und sociale gedichte (1849–50). Genom
sina patriotiska sånger 1870 höjde han sig upp
till en af alla partier erkänd nationalskald. Hans
samlade skrifter utkommo 1858 i Nord-Amerika och
1870 i Tyskland (2:dra uppl. 1871). F. öfversatte på
ett ypperligt sätt dikter af Victor Hugo (1836; 6:te
uppl. 1843), Burns och Longfellow m. fl. Stort bifall
rönte jämväl en af honom utgifven engelsk antologi,
"The rose, thistle and shamrock" (5:te uppl. 1874).
B. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
