- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
351-352

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frenesi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

respecting sir Bartle Freres mission to the
Eastcoast of Africa 1872–73
(1873), Eastern Africa
a field for missionary labour
(1874).

Frère-Orban [frär-årbang], Hubert Joseph
Walther
, belgisk statsman, född i Liége d. 24
April 1812, fick en helt och hållet fransk
uppfostran, studerade lagfarenhet i Paris och blef
1832 advokat i sin födelsestad. Han deltog
redan på 1830-talet i grundandet af liberala
tidningar och i åtskilliga föreningar, som hade till
ändamål att bekämpa de katolska kabinettens
politik. 1847 valdes han till medlem af den
belgiska kammaren och var 1847, 1848–52,
1861–70 finansminister (1868–70 derjämte
konseljpresident). När det liberala partiet åter
kom till makten, utsågs F. å nyo (d. 20 Juni
1878) till konseljpresident samt öfvertog
derjämte utrikesportföljen. Såsom chef för
kabinettet utvecklade F. stor skicklighet under
jernvägsstriderna med Frankrike 1869, då belgiska
regeringens motstånd mot Luxembourg-jernvägens
afträdande till ett franskt bolag hotade att
åstadkomma en brytning, som F:s personliga
underhandlingar med franska regeringen s. å. lyckligt
bilade. En af F:s första handlingar, sedan
han 1878 åter blifvit konseljpresident, var
inrättandet af en särskild ministèr för den allmänna
undervisningen. Derefter genomdref kabinettet
en mot ultramontanerna riktad lag rörande
elementarundervisningen, hvilken lag hufvudsakligen
gick ut på att undertrycka den rena
dogmundervisningen i de allmänna skolorna. Lagens
antagande framkallade en våldsam agitation från
de ultramontanes sida. Biskoparna utfärdade (d.
1 Aug. 1878) ett gemensamt herdabref, hvari
de belade statens skolor med interdikt, och ett
spändt förhållande uppkom mellan regeringen
och den romerska kurian, hvilken i tysthet
underblåste biskoparnas motstånd, men offentligt
manade dem till moderation.

Fréret [-ré], Nicolas, fransk vetenskapsman,
advokat, f. 1688, blef 1714 invald i Académie
des inscriptions, men måste med sex månaders
fängelse plikta för sitt inträdestal, i hvilket
förekommo åtskilliga anspelningar på regenten,
hertigen af Orléans. 1742 utsågs han till ständig
sekreterare i nämnda akademi. Död d. 8 Mars
1749. F:s förnämsta arbeten äro Discours sur
l’origine des français, Défense de la chronologie
contre le système de Newton, Reflexions sur
l’étude des anciennes histories
och l’Origine des
grecs.
De båda efter hans död utkomna
ateistiska arbetena Letttre de Thrasybule à Leucippe
och Examen critique des apologistes de la
religion chrétienne
hafva med orätt ansetts vara
författade af F. Hans Oeuvres complètes utkommo
i 20 band 1796 (ny uppl. 1825).

Frerichs, Friedrich Theodor, tysk läkare, född i
Aurich (Hannover), d. 24 Mars 1819, var från 1842
praktiserande läkare i sin födelsestad och bosatte sig
1846, efter åtskilliga studieresor i främmande land,
som privatdocent i Göttingen. 1850 kallades han till
Kiel som professor och föreståndare för det akademiska
sjukhusets poliklinik, blef 1851 professor i patologi
och terapi samt chef för den medicinska kliniken vid
universitetet i Breslau och utnämndes 1859 till
professor i invärtes medicin i Berlin. Derjämte blef
han äfven föreståndare för den medicinska kliniken
på Charité-sjukhuset i nämnda stad och ministèrens
föredragande råd i medicinalärenden. – F. tillhör den
patologisk-anatomiska riktningen inom medicinen. Såsom
lärare, forskare och praktiker är han känd vidt utom
Tysklands gränser. Hans förnämsta utgifna arbete är
Klinik der leberkrankheiten (1859–62; med atlas),
hvilket öfversatts till flere språk och af Franska
institutet belönats med Monthyonska priset. Utom en
stor mängd uppsatser i facktidskrifter o. s. v. har
han derjämte utgifvit bl. a. Die Bright’sche
nierenkrankheit und deren behandlung
(1851).

Fréron [-rång]. 1. Elie Catherine F., fransk
författare, f. 1719, d. 1776, var någon tid lärare
vid Collége Louis-le-grand. Han grundade 1746
en kritisk journal, som först utgafs under titeln
"Lettres de madame la comtesse de * * * sur quelques
écrits modernes", sedermera under titeln "Lettres sur
quelques écrits de ce temps" (1749–54) och slutligen
under titeln "Année littéraire" (1754–76). Orsaken
till namnets förändring var att tidskriften
tvänne gånger förbjöds, med anledning af några i
densamma förekommande häftiga anfall på Voltaire
och åtskilliga andra skriftställare, företrädesvis
encyklopedisterna. – 2. Louis Stanislas F.,
fransk författare, den förres son, f. 1757, d. 1802,
fortsatte till 1790 utgifvandet af "Année littéraire"
och redigerade under revolutionen den ryktbara
tidningen "Orateur du peuple". Af staden Paris
valdes han till medlem af nationalförsamlingen och
konventet, hvarest han, liksom i Cordelier-klubben,
stod på Robespierres sida. Emellertid bidrog han
sedermera till dennes störtande och blef anhängare
af konvents-regeringen. 1802 skickades han såsom
underprefekt till San Domingo. Skrifter: Mémoire
historique sur la réaction royale et sur les malheurs
du midi
(1796) och Réflexions sur les hôpitaux et
particulièrement sur ceux de Paris
(1800).

Frescati, en lägenhet nära Stockholm, vid
Djurgårdens vestra gräns och stranden af Norra
Brunnsviken. Stället erhöll namn af sin förste
grundläggare, frih. Gustaf Mauritz Armfelt, som
fick sig platsen upplåten af Gustaf III och der
lät uppföra några byggnader. Under Karl
Johans tid erhöll lifmedikus E. af Edholm
besittningsrätt till stället, som ännu (1882) innehafves
af hans arfvingar.

Fresco, Ital. (af Fornhögt. frisc, T. frisch, Sv.
frisk, färsk). Måla al fresco, se Freskomåleri.

Frescobaldi, Girolamo, italiensk musiker, f. 1580,
blef 1614 organist vid Peterskyrkan i Rom. Död
omkr. 1654. Han var 1600-talets förnämste orgelspelare
och kompositör för sitt instrument samt intager en
betydande plats i tonkonstens historia. Emellertid är
den vanliga uppgiften att han vore fugans uppfinnare
endast så till vida riktig, att han först använde
den s. k. "tonala" fugan (se Fuga), i stället för
den "reala", som redan förekommer hos Gabrieli. F:s
kompositioner utgöras af madrigaler,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free