Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frestelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han befordrades till divisionsgeneral. Sedermera
deltog han i slagen vid Auerstädt, Eylau, Eckmühl
m. fl. och blef, till följd af sin utomordentliga
tapperhet, af Napoleon hugnad med grefvetiteln. Som
befälhafvare för gardesgrenadiererna blef han sårad
i slaget vid Waterloo (1815). Efter kejsardömets
fall tog han afsked ur krigstjensten.
Fria städer kallas i Tyskland, sedan 1815, de städer,
som bibehållit sin suveränitet. De voro ursprungligen
fyra: Hamburg, Lübeck, Bremen och Frankfurt am Main,
men 1866 införlifvades Frankfurt med Preussen. De
fria städerna utgöra den enda återstoden af de gamla
riksstäderna (se d. o.).
Friaul (Ital. Friuli, Fr. Frioul), fordom
hertigdöme i norra Italien. Under sin största utsträckning
omfattade det den nuvarande prov. Udine (det fordom
venezianska F.), det furstliga grefskapet Görz
och Gradisca samt det nu till hertigdömet Krain
hörande området Idria, tillsammans en areal af 4,683
qvkm. Innevånarna, kallade furlaner, äro sannolikt
latiniserade kelter, till stor del blandade med
italienare och slovener. De äro katoliker och tala
en egen romansk dialekt, som är mera lik latinet,
än t. o. m. italienskan. F. har sitt namn efter
den fornromerska staden Forum Julii, hvilken,
enligt Paulus Diaconus, skall hafva varit anlagd
af Julius Caesar. I 2:dra årh. eröfrades landet af
romarna och blef en del af Gallia transpadana. I
6:te årh. intogs det af langobarderna och gjordes
till ett hertigdöme, med Forum Julii eller,
såsom staden då kallades, Civitas Austriae, till
hufvudstad. Den förste hertigen var, enligt Paulus
Diaconus, langobardkonungen Alboins frände Gisulf,
hvilken stupade omkr. 610 mot avarerna. (Hans graf
upptäcktes 1874 i Cividale.) Karl den store insatte
776 i landet en frankisk grefve, hvars efterföljare,
än kallade markgrefvar, än hertigar, tidtals äfven
hade uppsigten öfver södra delen af den avariska och
pannoniska marken samt hade många strider att utkämpa
med bulgarer och andra barbariska grannfolk. 828
delades F. i fyra grefskap: Kärnten, Nedre Ungern,
F. och Krain. Markgrefven eller hertigen Berengar i
F., Ludvig den frommes dotterson, förklarade sig 888
för konung af Italien, men hade att utkämpa ständiga
strider med sina medtäflare, hertigarna Guido och
Lambert af Spoleto samt konungarna Ludvig af Nedre
och Rudolf II af Öfre Burgund. Efter Berengars
död (924) styckades F. och kom under åtskilliga
herrar, tills kejsar Konrad II i 11:te årh. skänkte
största delen deraf (det s. k. venezianska F.) till
patriarken Poppo i Aquileja. Under dessa patriarkers
välde förblef F. till 1385, då borgarena i Udine
med Venezias hjelp gjorde sig fria. 1420 måste de
dock i stället underkasta sig venezianarna. Det
s. k. österrikiska F. tillhörde till 1500 grefvarna
af Görz, men togs då i besittning af kejsar Maximilian
I. Det venezianska F. tillhörde Venezia till freden i
Campo Formio (1797), kom då till Österrike och 1805
genom freden i Pressburg till konungariket Italien,
i hvilket det, jämte en del af österrikiska F.,
bildade depart.
Passariano, med hufvudstaden Udine. 1809 förlorade
Österrike äfven den öfriga delen genom afträdandet
af de illyriska provinserna. 1814 återvann det hela
F., och kejsaren var sedan såsom hertig af F. och
furstgrefve af Görz och Gradisca i besittning af
detta landskap, tills i freden i Nikolsburg (1866)
det venezianska F. åter afträddes till Italien. –
Den franske marskalken Duroc bar sedan 1808 titeln
"hertig af F."
Fribonde kallades vid indelningsverkets inrättande den
jordegare i Helsingland, som befriades från rotering
mot skyldighet att för viss taxa lemna "husrum, ved
och värma, sängkläder och kokkäril" åt en officer.
C. O. N.
Fribref, jur., en af Kommerskollegium utfärdad
handling, hvilken innehåller ett fartygs "bilbref"
och "mätebref" m., m. och tillförsäkrar fartyget
alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma
svenska fartyg. Interimsfribref kallas ett fribref,
hvilket af samma myndighet utfärdas för fartyg, som
utomlands öfvergått till svensk egendom. Det gäller
för högst ett år, men kan förnyas. – Om fribref i
postalt hänseende se Fribrefsrätt. O. E. G. N.
Fribrefsbok. Se Fribrefsrätt
Fribrefsrätt, adm., förr rätt att kostnadsfritt med
allmänna posten försända bref i tjensteärenden. Med
korta, ej nämnvärda afbrott, var denna rättighet
medgifven allt sedan inrättandet af postverket
(1636). Fribrefsrätten gällde ursprungligen bref från
och till K. M:ts kansli och öfriga rikets kollegier,
men utsträcktes sedermera till alla ämbets- och
tjenstemän samt åtskilliga allmänna inrättningar
och fromma stiftelser. Den utöfvades på det sätt
att försändelserna antecknades i fribrefsböcker,
som från postverket erhöllos; den kontrollerades
medelst vederbörande posttjensteman medgifven rätt
att, i händelse af misstanke, bryta och genomse
brefven. Denna postverkets skyldighet att utan
ersättning befordra tjenstebref, upphörde vid 1874
års ingång, sedan K. M:t stadgat, att belöpande
postafgifter för tjensteförsändelser skola utgöras
genom åsättande å dylik försändelse af ett mot
afgifterna svarande belopp tjenstefrimärken,
och Riksdagen, på K. M:ts proposition, å
riksstatens sjunde hufvudtitel uppfört ett
anslag, från hvilket ersättning för erlagda
postafgifter för tjensteförsändelser skall till
afsändaren utgå. Se K. förordn, d. 5 Dec. 1873.
A. Th. S.
Fribustier. Se Flibustier.
Fribyggar-orden, ett literärt och pedagogiskt
sällskap, som stiftades i Stockholm 1787. Det började
1796 utgifva Journal för allmänna upplysningen och
sederne, hvilken måste upphöra redan 1798 till följd
af att k. privilegium nekades. 1799 utgaf orden
Skrifter uppläste i sällskapet F. B., hvarefter man
icke mer hör talas om Fribyggarna. F.-orden grundlade
derjämte i Stockholm, ett "Lyceum", som egde bestånd
någon tid, och i hvilket undervisningen meddelades
i form af föreläsningar. Jfr G. Ljunggren, "Svenska
vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död", del. 3.
Fribytare. Se Flibustier.
Fri-cellbildning. Se Cellbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
