Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60,56 d.), magnesiumsulfat ("engelskt salt", 51,51
d.), kalksulfat ("gips", 13,46 d.), natriumklorid
("koksalt", 79,56 d.) och magnesiumklorid
(klormagnesium, 39,39 d.). Till följd af sin rätt
betydande halt af lösande salter nyttjas detta
vatten ofta nog med fördel mot kronisk magkatarr i
förening med envis förstoppning. Det hör dock icke
till de häftigare lösande bittervattnen. – Under
namn af Friedrichshall- l. Lindenau-bittervatten
förekommer äfven ett genom gradering
(afdunstning i fria luften å s. k. graderverk)
koncentreradt bittervatten, som således är
saltrikare än vattnet i den naturliga källan.
O. T. S.
Friedrichsort [fri-], fästning i preussiska provinsen
Schleswig-Holstein, kretsen Eckernförde, vid inloppet
till Kiels hamn. Omkr. 700 innev. Fästningen anlades
af Fredrik III 1661–63 i stället för den lilla
af Kristian IV byggda fästningen Kristianspriis,
som i Dec. 1643 togs med storm af svenskarna under
Torstensson och slopades 1648. Den kapitulerade d. 19
Dec. 1813 till svenskarna och öfvergafs senare som
fästning, men har nu, sedan Preussen gjort Kiel till
en vigtig örlogshamn, blifvit betydligt förstärkt
och bildar, jämte de på södra sidan af Kielfjorden
belägna verken vid Laboe och Möltenort, det förnämsta
skyddet för Kiels krigshamn.
Friedrichstadt [fri-], stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, kretsen Schleswig, mellan
floderna Eider och Treene. Omkr. 2,300 innev. Staden
anlades 1621 af holländska arminianer och uppkallades
efter hertig Fredrik III. I kriget 1850 intogs
staden d. 7 Aug. af danskarna samt belägrades och
bombarderades derefter, d. 29 Sept.–d. 4 Okt.,
af schleswig-holsteinarna under general von der
Tann, hvarvid en stor del af F. lades i aska.
Friel, socken i Skaraborgs län, Åse härad. Arealen
1,828 har. 610 innev. (1880). Annex till Tun, Skara
stift, Kållands kontrakt. Socknen hette fordom Frial
och Fröyal.
Friele [frile], Kristi an Frederik Gotfried, norsk
tidningsman, f. i Bergen d. 22 Maj 1821, blef student
1838 och juridisk kandidat 1851. År 1854 blef han
medarbetare i "Morgonbladet", hvars hufvudredaktör
han numera (sedan 1857) är.
Frierfjorden, den inre delen af den s. k. Skumfjorden,
i Bratsbergs amt, i Norge, mellan städerna Brevik
och Porsgrund.
Fries [fris], Jakob Friedrich, tysk filosof,
f. i Barby (Sachsen) d. 23 Aug. 1773, blef 1804
professor i filosofi i Jena, 1805 i filosofi och
matematik i Heidelberg och 1816 å nyo i filosofi i
Jena. 1819 suspenderades han från denna befattning
(emedan han deltagit i Wartburgfesten, d. 18
Okt. 1817), men insattes 1824 till professor i fysik
och matematik samt fick tillstånd att från 1825
åter hålla filosofiska föreläsningar. Död d. 10
Aug. 1843. Skrifter: Neue oder anthropologische
kritik der vernunft (1807; 2:dra uppl. 1828–31),
hans förnämsta arbete, hvari han sökte förbättra Kants
"Kritik der reinen vernunft", System der logik (1811;
3:dje uppl. 1837), Vom deutschen bund und
deutscher staatsverfassung (1817; 2:dra uppl. 1831),
som af alla tyska patrioter mottogs med hänförelse,
Handbuch der praktischen philosophie (1817–32),
Handbuch der psychischen anthropologie (1820–21;
2:dra uppl. 1837–39), Geschichte der philosophie
(1837–40) m. fl. – F. sökte i viss mån sammansmälta
Kants och Jacobis läror. Genom och under kritiska
betraktelser af sig sjelf och sitt innehåll ledes
menniskan äfven till medvetande om förnuftets
idéer såsom idéer om ett högsta ändamål för
allt fenomenelt, hvilket medvetande hos henne
väcker aning om och tro på något i och för sig
sjelf varande och i så måtto hänvisar på detta.
L. H. Å.
Fries [fris], Bengt Fredrik, zoolog, född i
Helsingborg d. 24 Aug. 1799, blef student i Lund
1810 och egnade sig till en början åt den juridiska
banan; men hans håg för naturhistorien förmådde honom
att, då han nästan slutat sin juridiska kurs, ändra
studieplan. 1823 blef han filosofie magister i Lund
och utnämndes 1824 till docent i naturalhistoria. 1827
blef han medicine licentiat och 1828 docent i anatomi,
med bibehållande af docenturen i naturalhistoria,
samt förestod 1831 professuren i zoologi. Sistnämnda
år blef han professor och intendent vid zoologiska
afdelningen af riksmuseum i Stockholm och kallades
1837 till ledamot af Vetenskapsakademien, som 1864
lät slå en medalj öfver honom. Död i Stockholm d. 7
April 1839. – Bland F:s arbeten märkas Observationes
entomologicae (1824), Årsberättelse om nyare zoologiska
arbeten och upptäckter o. s. v. (1832–37), det
i förening med C. U. Ekström utgifna praktverket
Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar
och ritade på sten af W. v. Wright (1836–38),
Ichtyologiska bidrag till Skandinaviens fauna (1839),
samt åtskilliga uppsatser i Vet. Akad:s handlingar och
i "Tidskrift för jägare och zoologer". – F., som
var en mångsidigt bildad zoolog, sysselsatte sig först
med entomologien, egnade derefter sina forskningar åt
de högre vertebrerade djuren samt öfvergick slutligen
till studiet af fiskarna och de lägre hafsdjuren. Om
ordnandet af Riksmuseets zoologiska afdelning inlade
han en synnerlig förtjenst och kan nästan anses för
denna institutions skapare.
1. Fries [fris], Elias Magnus, botanist,
universitetslärare, föddes d. 15 Aug. 1794 i Femsjö
socken, Jönköpings län, hvarest hans fader, den
kraftfulle och kunnige prosten Theodor Fries, svåger
till den bekante domprosten Håkan Sjögren, under 47
år var kyrkoherde. I det gammaldags, patriarkaliska
hemmet, der latinet af husfadern med sådan förkärlek
begagnades, att ej ens tjenstfolket fritogs från att
använda detsamma för att beteckna allmännare föremål
och förhållanden, lärde han sig nästan förr att
tala latin än svenska, hvadan han ock allt framgent
såväl muntligen som skriftligen med lätthet använde
det förra språket, på hvilket också hans flesta och
förnämsta arbeten äro författade. Men derjämte ingöts
hos honom, liksom hos Linné, redan tidigt af fadern
kärlek till naturens studium, och att utsädet föll
i god jord, bevisades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
