Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fries ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart deraf att hans lärare i Wexiö skola ansåg
sig böra offentligen förklara lärjungen vara sin
öfverman. Ej blott till de högre, lättare bestämda
naturalstren sträckte sig hans vetgirighet, utan ock
till växtrikets lägsta former. Redan vid 12 års ålder
drogs hans håg med oemotståndlig makt till svamparnas
förut nästan förbisedda och föraktade klass, och
trots bristen på literära hjelpmedel fortsatte han
sina forskningar på detta område med sådan ifver,
att han vid sin inskrifning såsom student i Lund
1811 redan kände och noggrannt beskrifvit flere
hundra olika svamparter, af hvilka en stor del förr
ej af botanister uppmärksammats. Också ådrog sig
den unge naturforskaren genast den gamle Linnéanen
prof. A. J. Retzius’ och dennes efterträdare
C. A. Agardhs uppmärksamhet och fick glädja sig
åt deras välvilliga hjelp under sina fortsatta,
numera företrädesvis botaniska studier. – Vid sidan
af dessa skötte F. äfven de studier, som fordrades för
filosofie kandidat-examen, med synnerlig ifver, så att
han 1814 promoverades till filosofie doktor. Straxt
derefter utnämndes han, ännu ej myndig, till botanices
docens, och från sitt 23:dje år fick han, under
Agardhs nästan ständiga frånvaro från universitetet
såsom riksdagsman, ledamot i komitéer m. m.,
fullgöra en professors åligganden. 1819 utnämndes
han till adjunkt, 1824 till professor regius och
1828 till botanices demonstrator – befordringar, som
medförde alls ingen eller ytterst obetydlig ekonomisk
fördel. Då dertill kom, att utsigterna till befordran
vid Lunds universitet syntes vara så godt som inga,
ombesörjde d. v. universitetskansleren, kronprinsen
Oskar, att innehafvaren af den s. k. Borgströmska
professionen i praktisk ekonomi vid Upsala universitet
fick utbyta denna torftigt aflönade plats mot ett
godt pastorat, hvarefter sagda professur med något
förhöjd lön tilldelades F. Först efter ytterligare
några års förlopp blef denna lärareplats i hvarje
hänseende likställd med öfriga professurer. 1851, då
efter Wahlenbergs död den Linnéanska professurens
läroämnen fördelades på flere lärare, och botaniken,
liksom zoologien, från medicinska fakulteten
öfverflyttades till den filosofiska, förändrades F:s
titel till professor i botanik och praktisk ekonomi,
hvarjämte botaniska trädgården och museum ställdes
under hans öfverinseende. Detta behöll han ännu ett
par år, sedan han 1859 blifvit emeritus. Död i Upsala
d. 8 Febr. 1878.
Under hela den långa tid, som förflöt från F:s
första anställning vid universitetet till hans
frånfälle, idkade han en rastlös och mångsidig
författareverksamhet. Hans vigtigaste vetenskapliga
skrifter behandla svamparnas stora klass, och
allmänt erkändt är, att det var genom honom,
som dessa naturalster först blefvo föremål för en
mera vidtomfattande och grundlig vetenskaplig
behandling. Allmänt, så inom som utom Sverige,
nämnes derför Elias Fries såsom "mykologiens
grundläggare". Men också ligger en tid af 63 år mellan
det första och det sista af de arbeten, i hvilka
han behandlade dessa sina favoritväxter. Under denna
långa följd af år svalnade aldrig hans ungdomskärlek,
och från verldens
mest skilda delar sändes till "der altmeister"
samlingar för att granskas och bestämmas. Bland
hans talrika mykologiska skrifter intages främsta
rummet af Observationes mycologicae (1815–18),
Scleromycetes Sueciae exsiccati (1818–32), Systema
mycologicum (1821–32), Elenchus fungorum (1828),
Epicrisis systematis mycologici (1836–38), Novae
symbolae mycologicae (1851), Svamparnes calendarium
under mellersta Sveriges horizont (1857), Monographia
Hymenomycetum Sueciae (1857–63) samt Hymenomycetes
europaei (1874), hvilket sistnämnda digra arbete
(utgörande 2:dra uppl. af det ofvannämnda "Epicrisis
system. mycol".) lemnade pressen samma dag, som
författaren fyllde sitt 80:de år. "Det finnes endast
en, som förmår att rätt bedöma detta efterlängtade
verk", yttrade nutidens måhända förnämste botanist,
"och denne ende är författaren sjelf." Af största vigt
är dessutom det dyrbara planschverket Icones selectae
Hymenomycetum nondum delineatorum, hvilket började
utgifvas 1867, och hvaraf vid F:s död 11 häften
utkommit (fortsättningen ombesörjes, enligt af honom
uppgjord plan, af hans söner, professor Thore F. och
med. dokt. Robert F.). – Bland de kryptogama växterna
var det, näst svamparna, företrädesvis lafvarna, som
utgjorde föremål för F:s undersökningar. Såsom frukter
af dessa må här blott nämnas hans Schedulae criticae
de lichenibus suecanis (1824–28), exsiccatverket
Lichenes exsiccati Sueciae (1824–27) och framför
allt Lichenographia europaea reformata (1831),
hvilket är särskildt anmärkningsvärdt, emedan
derigenom det våldsamma literära tumult, som efter
Acharius’ död uppstått inom lichenologien, alldeles
dämpades. Detta verk ansågs nämligen allmänt i det
väsentliga så fullständigt hafva uttömt sitt ämne,
att vidare arbete på detta fält var så godt som
lönlöst. "Lichenographia europaea" förblef också
under ett par årtionden "lichenologernas bibel",
tills på 1850-talet mikroskopet äfven här öppnade nya,
förr ej anade fält till bearbetning.
Vidare gjorde F. den skandinaviska florans fanerogamer
till föremål för en djupgående, kritisk granskning,
så att med fog torde kunna påstås, att hans arbeten i
detta afseende ej blott hafva utöfvat ett väsentligt
inflytande på den nuvarande kännedomen om nordens
växtlighet, utan ock för framtiden komma att ega
ett varaktigt värde. Dit höra bl. a. Novitiae
florae suecicae (1814–23; 2:dra uppl. 1828) och
Nov. flor. suec. continuatio, sistens mantissam
I-III (1832–42), Flora hallandica (1817–19), Flora
scanica (1835–37), Summa vegetabilium
Scandinaviae (1846–49) samt det vigtiga exsiccatverket
Herbarium normale (1836–65). Bland mera omfattande
monografier öfver svårbestämda slägten böra särskildt
framhållas Symbolae ad historiam Hieraciorum
(1847–48) och Epicrisis generis Hieraciorum (1862). –
Att F. dessutom gjorde växtverldens systematiska
anordning till föremål för sjelfständiga studier,
är välbekant. Det "Friesiska systemet", hvartill
grunddragen företrädesvis framlades i Systema orbis
vegetabilis (1825) och Flora scanica (1835–37),
lemnar nya och vigtiga bidrag till lösning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
