- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
397-398

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friis, Hans Gabriel - Frijs, K. E. Krag-Juel-Vind-F. Se Friis 7 - Frijsenborg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studerade under ledning af F. C. Lund, A. Kittendorf
och P. C. Skovgård. 1863 framträdde han första gången
inför offentligheten och har genom sina vackra,
stämningfulla bilder dels från Jyllands hedar,
dels från Själlands skogstrakter väckt en alltjämt
stigande uppmärksamhet. Under de senare åren har
han varit bosatt i en skogrik nejd på Falster och
valt sina motiv derifrån. 1871–72 gjorde han,
som konstakademiens stipendiat, en utrikes resa.
Ph. W.

Frijs [fris], K. E. Krag-Juel-Vind-F. Se Friis, 7.

Frijsenborg, grefskap i Jylland (Viborgs, Randers,
Århus och Veile amt), upprättadt d. 6 Apr. 1672
för grefve Mogens Friis, är den största privata
egendom i Danmark. Hufvudgården F., som före
1665 hette Jernit, ligger 22 km. n. v. om Århus,
i Århus amt, Gjerns härad, Hammels socken. 1848,
innan försäljningen af fästegods började, omfattade
grefskapet omkr. 45,460 har. Arealen utgör nu (1882)
8,409,5 har. Grefskapet eger 29 kyrkor. Den nuvarande
innehafvåren är grefve K. E. Krag-Juel-Vind-Frijs.

Frikadeller (Fr. fricandeaux, af omtvistadt ursprung),
små köttbullar, hvilka serveras till vissa soppor.

Frikassé (Fr. fricassée, af omtvistadt ursprung),
ett slags maträtt, vanligen af höns eller kalf. –
Frikasséra (Fr. fricasser), göra frikassé af ett
stycke kött.

Fikativa ljud l. Frikativor (af Lat. fricare,
rifva, gnida), rifljud, äfven spiranter, kallas
de konsonantljud, som bildas vid förträngning
på något ställe af munkanalen, i det talströmmen
vid utandningen skrapar eller rifver mot sidorna i
passet och på detta sätt åstadkommer det munbuller,
som kännetecknar ett konsonantljud. Vägen genom näsan
är vanligen stängd genom gomseglets anslutning till
den bakre svalgväggen, för att ljudströmmen må få
tillräcklig styrka, hvilket ej skulle vara fallet,
om han finge gå åt två håll. Nasalerade frikativor
äro derför åtminstone mycket sällsynta. Till sin
artikulationsform ligga frikativorna mellan
vokalernas, hvilka bildas utan förträngning,
och explosivornas, som bildas vid fullständig
spärrning. Förträngningen kan äga rum på olika ställen
(artikulationslägen), luftströmmen vara tonande
eller tonlös samt framgå i midtlinien eller vid
sidorna (l-ljud), hvarigenom frikativor af olika slag
uppkomma. I svenskan äro f-, v-, j-, s- och sj-ljuden
frikativor. S- och sj-ljuden sammanfattas stundom i
en särskild grupp som sibilanter, hväsljud. Svenskt
tj-ljud (t. ex. i tjena, kil) uttalas i somliga
landskap (södra och norra Sverige) som explosiva med
åtföljande frikativa i samma läge (och liknar så
till vida Ital. c och g före mjuka vokaler, Eng. ch
och j), i andra landskap (mellersta Sverige) som
blott frikativa, i det explosivan bortfallit (liknar
då tyskt ch, i t. ex. ich). Som frikativor kan man
äfven uppfatta dels vibrerade r-ljud (som i Eng. och
de svenska vanliga "skorrande" r) dels h-ljudet,
med den hufvudsakliga förträngningen i struphuvudet
(laryngal frikativa). – Historiskt stå frikativorna
i ett visst sammanhang

med aspiratorna (se d. o.), i det de ofta tjenstgöra
som ersättning för dessa. Vid affrikationsprocessen
bildas efter en explosiva en frikativa i samma
artikulationsläge, derigenom att kontakten blott
långsamt löses eller talströmmen fortsätter
med oförminskadt tryck. Jfr Assibilation.
Lll.

Frikonservative (T. Freikonservative), det moderat
konservativa partiet inom preussiska landtdagen,
hvilket i tyska riksdagen kallar sig Tyska
rikspartiet (T. Deutsche reichspartei). Det bildade
sig efter kriget 1866, då de medlemmar af landtdagens
konservativa parti, som. gillade Bismarcks yttre
politik och grundandet af det Nordtyska förbundet,
under ledning af grefve Bethusy-Huc skilde sig från
de strängt konservative. Det nya partiet var det
egentliga regeringspartiet, enär det i alla frågor
röstade med ministèren, hvilken ock rekryterades
ur detsamma.

Friktion (af Lat. fricare, rifva, gnida) fys.,
motståndet vid en kropps rörelse utefter ytan af en
annan kropp. Detta motstånd förorsakas dels af de
båda beröringsytornas ojämnheter, hvilka gripa in i
hvarandra, dels af adhesion mellan de två kropparna,
och är olika allt efter som den ena kroppen släpar
eller rullar utefter den andra, samt äfven olika
för olika ämnen. Släpningsfriktionen mätes af
den kraft, som behöfves för att bibehålla den en
gång började rörelsen jämn. Den växer för samma
kroppar proportionelt med deras tryck vinkelrätt
mot hvarandra, så att förhållandet mellan detta
tryck och friktionen är konstant; detta förhållande
kallas friktionskoefficient. Släpningsfriktionen
är vidare oberoende såväl af beröringsytornas
storlek, såvida ej den ena utgöres af en skarp
kant eller spets, hvilken skär in i den andra, som
ock af rörelsens hastighet, om denna ej är alltför
stor. Deremot är den i allmänhet större, då rörelsen
börjar, än senare, under dennas fortgång. Utom på
andra sätt kan friktionskoefficienten bestämmas
derigenom att den till underlag begagnade kroppen
från vågrätt läge erhåller ett allt mera lutande,
tills den andra, derpå liggande kroppen börjar
glida utför, hvarvid friktionskoefficienten är
lika med den trigonometriska tangenten för det
lutande underlagets vinkel mot horisontalplanet,
den s. k. friktionsvinkeln. Friktionskoefficienten
är: för metall mot metall 0,13–0,26 (större för
mjuka metaller, t. ex. tenn, bly, än för hårda,
t. ex. stål, jern, koppar); för trä mot trä med
parallella fibrer 0,35–0,70, (ligga fibrerna i
kors, blir friktionen, något mindre); för trä
mot metall 0,25–0,70; för sten mot sten omkring
0,70. – Friktionen minskas dels genom polering
af beröringsytorna, dels genom dessas smörjning
med passande feta ämnen, som fylla ojämnheterna,
t. ex. olja, såpa, talg, fett uppblandadt med grafit
o. s. v., dels ock genom att, der så är möjligt,
släpningsfriktionen förvandlas till rullningsfriktion
medelst anbringande af friktionstrissor, friktionshjul
(se d. o.) e. d. Rullningsfriktionen är nämligen
mindre än Släpningsfriktionen och angifves t. ex. för
vagnshjul på en jämn stengata till 0,04–0,07, för
lokomotivhjul å en vanlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free