Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frinnaryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Norrland, gjorde 1862, som Hwassersk stipendiat,
en studieresa till Tyskland samt 1873, med
Riksstatens stipendium, en dylik till Tyskland,
Italien och England. F. har författat Lärobok i
organisk pharmakologi (1873; med en farmakognostisk
karta) samt en stor mängd uppsatser och meddelanden
i periodiska skrifter, synnerligast i "Upsala
läkareförenings förhandlingar", hvilken publikation
han redigerat under åren 1865–72 och 1874–81. Derjämte
har han samlat och utgifvit exsiccatverket Sveriges
pharmaceutiska växter (740 arter; 1863–72) samt (1877)
offentliggjort J. Francks föreläsningar i botanologi
(se Franck, J.).
Fristående gymnastik. Se Gymnastik.
Fristäder, kungliga, kallas de i Ungern med
municipalrätt försedda städer, som utöfva
sjelfstyrelse rörande sina inre angelägenheter
och tillika utgöra förmedlande länkar i
statsförvaltningen.
Frith. Se Firth.
Frith l. Fryth [frith], John, engelsk teolog, född
omkr. 1503, blef 1525 anställd i Cardinal college i
Oxford. Det lifliga intresse, hvilket han visade
för den tyska reformationen, ådrog honom några
månaders fängelse. Försatt på fri fot, flydde han
1526 l. 1527 till kontinenten och vistades en tid
vid det protestantiska universitetet i Marburg. Han
utgaf några afhandlingar mot katolska kyrkans läror,
bl. a. An antithesis wherein are compared togeder
Christes actes and our holye father the popes
(1529). 1532 vågade han återvända till England,
der han på lordkansleren Thomas Mores order blef
häktad s. å. och insatt på Tower. Han skref der en
afhandling om sakramenten, i hvilken han förnekade
transsubstantiationen och förklarade, att "Kristi
naturliga lekamen och blod äro i himmelen och icke
här". Då denna afhandling utan hans vetskap spreds,
ställdes F. under åtal, dömdes till döden såsom
kättare och brändes lefvande d. 4 Juli 1533. Han
var en varmt religiös, rikt begåfvad man samt en
af reformationens mest framstående vågbrytare och
martyrer i England.
Frith [frith], William Powell, engelsk genremålare,
f. 1819, började 1835 sina studier, under ledning
af Sass, vid Londons konstakademi, af hvilken han
1852 blef medlem. Hans flesta målningar framställa
scener ur Shakspeares, Walter Scotts och andra stora
engelske diktares arbeten. F:s penselföring är fin
och elegant, men koloriten ofta, om icke oharmonisk,
likväl något brokig. Utom en stor mängd scener af det
ofvan nämnda slaget har han målat framställningar ur
det nuvarande lifvet i England, såväl folkets som de
högre klassernas: Barnets aftonbön (1852), Sjöbaden
vid Ramsgate, Derbydagen (1858), Jernvägsstationen
(1861), Prinsens af Wales förmälning i S:t Georges
kapell (1865) m. m. Den utomordentliga popularitet
F. åtnjuter beror kanske i främsta rummet på hans
förmåga att med trohet och humor återgifva det typiska
i den engelska nationalkarakteren. Han är medlem af
flere konstakademier, bl. a. Akademien för de fria
konsterna i Stockholm (1873).
Frithiofs saga, en fornnordisk saga af obestämd
ålder, dock sannolikt upptecknad mot slutet af 13:de
årh. Hennes innehåll är följande: Kung Bele styrde
Sognafylke och hade två söner, Helge och Halfdan,
samt en dotter, Ingeborg. På andra sidan fjorden
bodde kungens vän Torsten Vikingsson, hvars son
Frithiof (Friðthiofr, "fridtjuf", med tillnamnet
hin froekni, "den djerfve") var den tappraste af alla
unge män. F. hade tillika med kungadottern blifvit
uppfostrad hos bonden Hilding. Dogo så både Bele
och Torsten, och kungasönerna togo riket i samarf,
men F. tog sitt fädernearf oskiftadt. Hans utmärkta
egenskaper väckte emellertid konungarnas afund, och
dessa nekade honom hånfullt systerns hand. Derefter
förde de henne till den heliga Baldershagen, der
ingen vågade tillfoga menniskor el]er djur något
ondt, och der det ej tilläts män hafva samqväm med
qvinnor. F. besökte likväl der sin älskade, ty hennes
kärlek var honom dyrbarare än gudens ynnest. Till
straff derför ålades honom af konungarna att kräfva
skatt af Orkenöarna, och då han af denna orsak var
borta, brände de hans gård och gifte bort systern
med den gamle kung Ring i Ringerike. F. vände nu åter
med skatten, brände upp gudatemplet i Baldershagen,
drog ut på vikingatåg och kom slutligen efter tre år
förklädd till kung Ring, hos hvilken han tillbragte
vintern. Kort före den gamle kungens död vardt det
dock uppenbart hvem han var, och då insattes han af
kungen såsom förmyndare för dennes och Ingeborgs
minderåriga barn samt erhöll jarl-namnet. Efter
Rings död äktade han Ingeborg och blef konung i
Sogn. Han fällde derpå den ene af hennes bröder i
kriget och gjorde den andre sig underdånig. F. tros
hafva lefvat i senare hälften af det 7:de årh. –
Sagan är, i original och svensk öfversättning,
utgifven i Björners "Nordiska kämpadater"
(1737). Den fornnordiska texten har i nyare tid
utgifvits af H. Lüning (1861); en öfversättning
jämte belysning af sagan offentliggjordes 1867 af
F. G. Nyström. Mest bekant har hon dock blifvit
derigenom att Tegnér ur henne hemtat ämnet för
sitt berömdaste och på nästan alla bildade språk
öfversatta diktverk, romans-cykeln "Frithiofs saga".
A. F.
Fritillaria Tourn., ett växtslägte inom
nat. fam. Liliaceae DC, klassen Hexandria
L., har lutande blommor, bestående af sex
klocklikt sammanslutna kalkblad, hvart och ett med en
aflång honingshåla nära basen; ståndarknapparna äro
med ryggens nedre del fästa vid strängarna; pistillens
märke är tredeladt å ett utdraget stift. I Europa
finnas omkr. 10 arter af detta vackra liljeslägte. En
art, F. Meleagris L., damspelsliljan (kalkbladen
äro svagt rosenröda med bruna små rutor, stundom
helt hvita), tillhör svenska floran och förekommer i
flere provinser å sumpiga ängar, men är i synnerhet
ymnig å Kungsängen vid Upsala, hvarför växten
är i Sverige mest känd under namnet
kungsängslil an – I våra trädgårdar odlas ofta den ståtliga
F. imperialis, hvars brandgula blomkalkar hänga likt
klockor i en krans nedom en bladsamling i toppen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
