Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frinnaryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 0,5–0,6 m. höga stjelken. Den blommar under våren.
O. T. S.
Fritomteköpmedel, en inkomst fur vissa städer vid
friköp af ofria tomter. Kbg.
Fritsch, Ahasverus, tysk rättslärd, f. 1629,
d. 1701 såsom universitetskansler i Jena, skref
utom många skrifter af juridiskt, publicistiskt
och politiskt innehåll, samlade af M. H. Grieber
(1731–32), flere teologiska och asketiska verk,
bl. a. Christenthumsfragen (å nyo utg. 1841)
och Himmelsüsse Jesuslieder, till hvilka troligen
hör det af F. författade originalet till n:o 215
i 1819 års Svenska psalmbok. Åtskilliga af F:s
uppbyggelseskrifter hafva utkommit på svenska,
somliga i flere bearbetningar och upplagor.
Fritsla. Se Frisla.
Fritsö, gammal adlig sätesgård nära Laurvik,
i Jarlsberg og Laurviks amt, i Norge, var till år
1616 i familjen Jernskjägs ego, tillhörde sedermera
ståthållaren U. F. Gyldenlöve och blef en del i
det af honom upprättade Laurviks grefskap. Sedan
1835 innehafves F., liksom hela det öfriga forna
grefskapet, af slägten Treschow. Förr fanns der
Norges betydligaste jernverk, men detta är numera
nedlagdt. Y. N.
Fritt fall. Se Fall.
Fritt från haveri, handelst., ett i ett
försäkringsbref gjordt förbehåll, hvarigenom
assuradörerna icke ikläda sig ersättningsskyldighet,
om fartyget gör haveri, utan endast om det totalt
förolyckas.
Fritt gods, jur. Detta uttryck, likasom uttrycket
ofritt gods, förekommer tillsammans med ett af
uttrycken fritt skepp eller ofritt skepp samt
betecknar, alltefter de olika kombinationer,
hvari dessa termer äro förenade med hvarandra, den
vidsträcktare eller inskränktare makt, som tillkommer
en krigförande stat att på öppna hafvet uppbringa och
såsom krigsbyte tillegna sig fiendens och i vissa fall
äfven neutral makts handelsfartyg eller derå befintlig
last eller båda dessa. Såsom allmän folkrättslig regel
gäller vid krigföring till lands att endast fiendens
offentliga egendom utgör föremål för krigsbyte. Annat
är förhållandet till sjös. Krigförande makts
krigsfartyg hafva ansetts berättigade att på öppna
hafvet uppbringa och göra till föremål för krigsbyte
äfven enskild fientlig egendom, såväl fartyg som gods,
äfven om detta fraktats under neutral flagg. Då vid
krigföring eljest gäller som grundsats att neutral
makt och dess undersåtar ej rubbas i de förbindelser
de hafva med hvar och en af de krigförande, och
då, särskildt hvad handeln rörer, neutral makt
anses behörig att idka handel med hvilkendera af de
krigförande makterna som hon finner för godt utan att
neutraliteten derigenom brytes, så uppstå kollisioner
mellan krigförande makts rätt att till sjös bemäktiga
sig fienden tillhörigt skepp och gods samt den rätt,
som tillkommer neutral makts undersåtar att drifva
handel med hvar och en af de krigförande makterna och
deras undersåtar. En sådan handel kan lätt brukas
till förstärkande af krigförande makts hjelpkällor
till krigets fortsättande. Derför har folkrätten
ansett nödvändigt att ej allenast stanna vid den
regeln att genom afspärrning, blokad, krigförande
makt skall faktiskt förhindra fiendens samfärd med
neutral makt, utan har derjämte fastställt vissa
positiva inskränkningar uti de neutrales rätt till
sjöfart och handel med krigförande makt och hennes
undersåtar. Först och främst anses såsom ovilkorligen
förbjudet för neutral makt att, vid äfventyr af
uppbringning af det fraktande fartyget med all dera
befintlig last, tillföra fienden krigskontraband,
d. v. s. allt, som är egnadt att öka krigförande makts
hjelpkällor samt anfalls- och försvarsmedel. Till
följd deraf anses ock krigförande makts krigsfartyg
berättigadt att visitera ej allenast fienden
tillhöriga handelsfartyg, utan äfven neutral makts
fartyg, så snart dessa ej segla under konvoj af dess
krigsfartyg. Till följd af den rätt, som krigförande
makt har att bemäktiga sig fienden tillhörig, på
öppna hafvet befintlig egendom, vare sig att denna
utgöres af fartyg eller af last, borde den naturliga
regeln vara att, om icke bådadera, såväl skeppet som
derå befintlig last, tillhöra fienden, det deraf, som
tillhör denne, men ej det, som tillhör neutral makt,
skall tagas såsom krigsbyte. Denna regel har fått
sitt uttryck i regeln: fritt skepp, ofritt gods –
ofritt skepp, fritt gods. Enligt denna regel, som
äfven kallas suum cuique (åt hvar och en sitt), är
det neutrala fartyget ej att anse såsom föremål för
krigsbyte, derför att det förer fienden tillhörig
last, och det neutrala godset, som finnes på ett
fientligt fartyg, anses ej heller förbrutet. Denna
grundsats tillämpades under medeltiden i den för
Medelhafvet gällande sjölagen, Consolato del mare,
och har i allmänhet af England åberopats ända till
1856. Då emellertid tillämpningen af denna grundsats,
hvilken, om ock den neutrale slutligen vann rätt,
dock till följd af visitationer, uppbringningar af
fartyg och dessas förande till hamnar i uppbringarens
hemland samt dermed sammanbundna rättegångar, medförde
stora olägenheter och stor skada för den neutrala
handeln, så sökte man att fastställa grundsatser, som,
om de ock i visst afseende lände till förmån för den
krigförande makten, dock sökte undanrödja de svåraste
olägenheterna. Man sökte först göra gällande såsom
grundsats: fritt skepp, fritt gods – ofritt skepp,
ofritt gods, hvilket inbegriper, att skeppets flagga
bestämmer huruvida pristagning får ega rum, hvadan,
enligt denna regel, neutral flagga skyddar fienden
tillhörig last, som ej är kontraband, medan deremot
neutralt gods på fienden tillhörigt fartyg anses
förbrutet i och med fartygets uppbringande. Denna
grundsats uppställdes af Ryssland, Danmark och
Sverige 1780 emot England. Jämte denna grundsats,
som i sin tillämpning blir fördelaktigare för den
neutrala handeln än den förut nämnda, finnes en annan
regel, som blifvit vid vissa tillfällen proklamerad
af Frankrike, och hvilken är till sin grund alldeles
rättsstridig, hvarför ej ens Frankrike sjelf följt
densamma. Denna regel lyder: ofritt skepp, ofritt gods
– ofritt gods, ofritt skepp, hvilket betyder, att
så snart vare sig skepp eller last tillhör fienden,
är den neutrales egendom förbruten, vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
