- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
427-428

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frondera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverbefälhafvare. Emellertid började parlamentet
och borgarna i Paris längta efter fred, och då
Mazarin, hvilken betraktades såsom upphofvet till
hela oron, frivilligt lemnade hofvet, syntes ingen
orsak finnas att längre fortsätta striden. Condé
gick i spansk tjenst. Den 21 Okt. 1652 intågade
Ludvig XIV i Paris, sedan han förut utlofvat en
allmän amnesti. Detta oaktadt afskedades flere
parlamentsråd, hertigen af Orlèans förvisades till
Blois, prinsen af Condé dömdes in contumaciam till
döden, och kardinal de Retz arresterades. Icke
långt derefter (d. 3 Febr. 1653) intågade Mazarin i
hufvudstaden, under folkets jubel. Så slutades detta
aristokratiens och demokratiens gemensamma anfall
på konungamakten. Enda följden af frondeupproren
var att konungamakten blef fullkomligt enväldig. –
Frondens historia är skildrad af Sainte-Aulaire i
"Histoire de la Fronde" (1827; 2:dra uppl. 1860).
V. K-r.

Frondera (Fr. fronder, se Fronden), eg. kasta
med slunga; vara missnöjd med, klandra (de bestående
förhållandena). – Fronderi (Fr. fronderie), missnöje
med, klander mot (de bestående förhållandena). –
Frondör (Fr. frondeur), missnöjd person, häcklare.

Frondescera (Lat. frondescere, af frons, löf), löfvas,
slå ut.

Frondör. Se Frondera.

Front [frångt] (Fr. front, af Lat. frons, panna),
framsida. – Krigsv., den sida af en trupp, som är
bestämd att vara främst, eller främre sidan af
en stridsställning; såsom kommandoord: vändning
åt fronten, när truppen förut är vänd åt en annan
sida. – Frontställning kallas den ställning, i hvilken
truppen är vänd åt fronten; frontmarsch uppkommer,
då truppen från denna ställning rör sig rakt framåt
eller bakåt. Förändras frontens riktning (vanligen
från stället) uppstår frontförändring. – Frontanfall
kallas det anfall, vid hvilket fienden anfalles i
fronten. Till följd af eldvapnens fullkomning i vår
tid är det förenadt med stor svårighet att företaga
frontanfall, hvarför man alltmer använder flankanfall
med skenstrid i fronten. – Front på en fästning kallas
anordningen af alla verk på en af fästningens sidor.
C. O. N.

Frontal (af Lat. frons, panna), anat., tillhörande
eller befintligt vid pannan, t. ex. frontal-knölar,
frontala blodkärl och nerver, hjernans
frontal-lober. Frontäl brukas ock om transversal
ytsträcka, gående mer eller mindre parallel med
pannytan, t. ex. frontal-plan, frontal-snitt.
G. v. D.

Front-anfall. Se Front.

Fronteira, stad i portugisiska prov. Alemtejo,
distriktet Portalegre. 2,157 innev. (1878). Bekant
genom den seger, som portugiserna, anförde af marskalk
Schomberg, der vunno öfver spaniorerna 1663.

Front-förändring. Se Front.

Frontignac [frångtinjak]. Se Frontignan.

Frontignan [frångtinjang], stad i franska
depart. Hérault, vid kustsjön Ingril. Omkr. 3,500
innev. Brännerier. Stora saliner. I trakten växer
ett utmärkt hvitt muskatvin (Frontignac).

Frontinus, Sextus Julius, romersk fältherre,
stred med framgång i Britannien 75–78 e. Kr. Under
Domitianus’ styrelse lefde F. i tillbakadragenhet, men
fick 97 af Nerva uppsigten öfver vattenledningarna i
Rom. F. är känd såsom författare till två skrifter
i fältmätningskonsten, hvilka af somlige anses
härröra från annan hand, till en nu förlorad bok om
krigsväsendet, vidare till några böcker Strategematon,
innehållande berättelser ur krigshistorien, samt
slutligen till en handbok om vattenledningarna i
Rom. R. Tdh.

Frontispis (Fr. frontispice, af Lat. frons,
gen. frontis, panna, framsida, och spicere, se,
skåda). 1. Byggnadsk. a) En byggnads hufvudfasad. –
b) Det öfver takgesimsen stigande, oftast
triangel-(gafvel-)formigt afslutade partiet af
en fasad (vanligen af en något framspringande och
på väggens midt belägen del af fasaden). – c) En
vanligen triangelformig arkitektonisk dekoration öfver
dörrar och fönster. I betydelserna b) och c) nyttjas
äfven det franska ordet Fronton. – 2. Titelblad, i
synnerhet om det är prydt med gravyr eller träsnitt;
titelgravyr.

Front-marsch. Se Front.

Fronto, Cornelius, romersk vältalare och författare,
född i Afrika, förvärfvade sig anseende och rikedom
i Rom under Hadrianus (117–138) och Antoninus Pius
(138–161) såsom sakförare och lärare i vältalighet
samt blef utsedd att uppfostra de unge furstarna
M. Aurelius och L. Verus. År 143 var han konsul på
två månader. Han prisades af sina samtida såsom en
vältalare och författare af första rangen, och en hel
skola uppstod efter honom; men de af hans skrifter,
som finnas i behåll (upptäckta 1815), särskildt hans
bref, gifva icke bekräftelse åt samtidens loford. Han
tog sina mönster från den aflägsna forntiden och
sökte efter arkaistiska uttryck och vändningar.
R. Tdh.

Fronton [frångtång; sv. uttal, frånton], Fr. (af
Lat. frons, panna), byggnadsk., parti af en fasad,
arkitektonisk dekoration öfver dörrar och fönster. Se
Frontispis.

Frontställning. Se Front.

Frosch, T. kloss; musikt., en liten, vid stråkens
nedre ända befintlig kloss, genom hvars
upp- och nedskrufvande det i densamma fästa
stråktaglet kan spännas mer eller mindre hårdt.
A. L.

Froschauer, Kristoff, boktryckare i Zürich
1519–64, var ifrigt tillgifven reformationen och sin
vän Zwingli, hvars flesta skrifter han utgaf. Hans
rykte såsom boktryckare nådde ända till England,
hvarifrån han genom lord Cromwell erhöll uppdrag
att trycka den första af Miles Coverdale öfversatta
engelska bibeln (1535). F:s broder Eustach och dennes
söner, Eustach och Christoph, fortsatte efter F:s död
boktryckeriaffären. Jfr Boktryckarekonst bd II,
sp. 818.

Frosinone, stad i den italienska prov. Rom, vid
Cosa. Omkr. 10,200 innev. Vinodling. F. är det gamla
Frusino, i hernikernas land. Ännu finnas lemningar
af en stor amfiteater.

Frossa (Lat. febris intermittens, Ital. malaria),
med., en öfver hela jordklotet spridd sjukdom,
bland hvars äldre svenska benämningar må anföras:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:31:49 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free