Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterträdare, och de från Europa invandrande gallerna
satte sig (275) i besittning af dess nordöstra del,
som efter dem fick namnet Galatien. Återstoden
räknades till det syriska riket, men inkräktades
delvis af konungarna i Bitynien och Pergamum samt
lades 188 f. Kr. helt och hållet till det pergamenska
riket. Tillika med detta kom det efter Attalus III:s
död (133 f. Kr.) i romarnas händer och införlifvades
med provinsen Asia. F. utgöres till större delen af en
högslätt med delvis djupt inskurna floddalar. Landet
genomströmmas af de betydande floderna Maiandros
l. Meander (nu Menderes) och Sangarios (nu
Sakaria). Bland städer märkas Gordion, det urgamla
konungasätet, Dorylaeum, Colossae och Laodicea. De
forne fry gerna, hvilka sjelfve kallade sig Briges
eller Berekyntes och betraktade sig såsom autoktoner
(se d. o.), voro närbeslägtade med armenerna och hörde
till den stora indoeuropeiska folkstammen. Uråldriga
frygiska inskrifter på de inhemske konungarnas grafvar
äro skrifna med bokstäfver, hvilka påminna om det
forngrekiska alfabetet. Frygernas folkkarakter var
vek och mottaglig för främmande intryck. Deras
religionsväsende hade en stark dragning åt det
mystiskt fantastiska. Cybeles och Dionysos’
larmande och orgiastiska dyrkan var inhemsk i F.,
och en särskild, äfven af grekerna i den dityrambiska
stilen använd, tonart hade namn af den frygiska. På
den bildande konstens område hafva frygerna utmärkt
sig i synnerhet genom sina i berget uthuggna, stundom
hela städer bildande klippboningar, hvilka icke sällan
äro smyckade med storartade reliefafbildningar.
A. M. A.
Frygisk mössa, en mjuk toppmössa med framåt
nedhängande topp, ses ofta på konstverk och var
jakobinmössans förebild. Jfr Frihetsmössa.
Fryken, Öfre, Mellan- och Nedre F., tre
sammanhängande insjöar i Värmland, med
hufvudsträckning i n. och s. Öfre och Mellan-
Fryken förenas genom ett sund vid Sunne,
Mellan- och Nedre Fryken genom Nilsbysundet.
Vattendragets hela längd är 73 km., under det
bredden ingenstädes öfverstiger 4 km. Öfre
Fryken upptager Mangs-, Rögd-, Bada- och
Björkelfvarna m. fl., Mellanfryken Rottnaelfven. Den
samlade vattenmängden afflyter genom
Norselfven till Vänern. Liflig ångbåtstrafik.
Synnerligen vackra omgifningar.
A. G.
Frykerud, socken i Värmlands län, Kils
härad. Arealen 13,673 har, hvaraf 914 har
vatten. 3,843 innev. (1880). Annex till Kil, Kils kontrakt,
Karlstads stift.
Fryksdal. 1. Härad i Värmlands län,
uppkalladt efter de i detsamma belägna
Frykensjöarna. Arealen 272,767 har, hvaraf 21,131 har
vatten. 42,469 innev. (1880). Häradet är
deladt i tvänne tingslag: F:s härads öfre
tingslag med 15,646 innev. (innefattande socknarna
Fryksände, Hvitsand, Lekvattnets kapell och
Östmark) samt F:s härads nedre tingslag med
26,823 innev. (bestående af socknarna Sunne
[Ö. Sund och V. Sund], Östra och Vestra
Emtervik, Gräsmark och Lysvik), hvilka tillsammans
bilda F:s domsaga. – 2. Kontrakt i
Karlstads stift. 52,222 innev. (1880). Det omfattar
följande pastorat: Sunne (Ö. Sund och V. Sund);
Östra Emtervik; Vestra Emtervik; Gräsmark;
Fryksände med Lysvik, Hvitsand och
Lekvattnets kapell; Östmark samt Brunskog med Boda
och Mangskog.
Fryksdalen, en långsträckt dalgång, som
nästan midt i Värmland stryker från n. till s.,
och hvars botten till största delen upptages af
de tre Frykensjöarna. Fryksdalen, berömd för
sin skönhet, företer ofta närmast vattendragen
en mild och leende, stundom rik natur, är i s.
sammanträngd mellan branta och tämligen höga
berg, men betydligt bredare norrut, dock med
spridda höjder, hvilka inåt landet öfvergå till
vilda bergstrakter. Den beprisade
naturskönheten har emellertid icke förblifvit oberörd af
en på senare tid långt drifven skogssköfling. –
Rörande allmogemålet i F. se Värmland.
A. G.
Fryksell. Se Fryxell.
Fryksände, socken i Värmlands län,
Fryksdals härad. Arealen 51,036,5 har, hvaraf 3,107,6
har vatten. 6,800 innev. (1880). F. med
Lysvik, Hvitsand och Lekvattnets kapell utgör ett
regalt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift,
Fryksdals kontrakt.
Fryne (Lat. Phryne), bördig från Tespiai i Beotien,
lefde (i 4:de årh. f. Kr.) hufvudsakligen i Athen, der
hon inom kort förvärfvade stor rikedom. Hennes behag
ansågos oemotståndliga. Filosofen Xenokrates skall
hafva varit den ende, på hvilken hon förgäfves användt
sin förförelsekonst. Då hon en gång var anklagad till
lifvet för religionsbrott, lyckades hennes sakförare,
talaren Hyperides, att rädda henne derigenom att han
ituslet hennes drägt och blottade hennes sköna former,
hvarpå domstolen enhälligt förklarade, att den ej
vågade förgripa sig på Afrodites prestinna. Huru
mästerligt hon förstod att spela dennas rol, visade
hon, då hon en gång vid Poseidonsfesten under hela
folkets jubel aflade sin drägt, löste sitt hår och
nedsteg i hafvet, hvilket gaf Apelles anledning
att afmåla henne såsom Afrodite Anadyomene. Äfven
Praxiteles skall hafva användt henne såsom modell
till sin knidiska Afrodite. A. M. A.
Frynikos (Lat. Phrynichus). 1. En af de äldsta
forngrekiska sorgespelsförfattarna, lefde och verkade
i Athen omkr. år 500 f. Kr. Till den dramatiska
konststilens utveckling skall F. hafva bidragit
hufvudsakligen genom att införa en från chorföraren
skild skådespelare, hvarigenom en egentlig dialog
möjliggjordes. Denna intog dock hos F. en underordnad
ställning i förhållande till de lyriska chorpartierna,
i hvilka hans egentliga styrka skall hafva legat. Hans
skådespel, hvilka alla gått förlorade, torde derför
snarare hafva varit ett slags kantater med inflickad
dialog än egentliga dramer. De i dem behandlade ämnena
voro hemtade icke blott från mytologien, utan äfven
från samtida tilldragelser, t. ex. i Feniciskorna
(Foinissai), som förhärligade grekernas seger öfver
perserna, och Miletos’ eröfring (Miletu halosis)
vid hvars åskådande hela folket brast i gråt, men
sedermera ådömde skalden tusen drachmers böter,
emedan han på ett så smärtsamt sätt påmint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
