Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frälseman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom. – 2) Upsalakollegiet l. Svenska kollegiet
(Coll. Upsaliense), vid Rue Serpente och Ruelle
des Deux portes, hade för sin uppkomst att tacka
en donation af domprosten i Upsala mag. Andreas
And (Uplandslagmannen Birger Peterssons broder),
hvilken, till främjande af svenskars studier i Paris,
år 1315 för detta ändamål skänkte tvänne hus, som
han derstädes egt sedan 1285. Redan före nämnda
tid hade svenskar studerat i Paris, hvilket visar
sig deraf att ärkebiskop Jakob i Upsala redan 1280
anslog medel till deras underhåll. 1291 utfärdades
af ärkebiskop Johannes statuter "pro scholaribus
parisiensibus". Upsalakollegiet tyckes aldrig varit
synnerligen lifligt besökt. Det heter nämligen redan
omkr. 1350, att några svenskar der ej på länge
studerat, hvadan kollegiets byggnader småningom
råkat i förfall. 1354 såldes dessa till en enskild
person. – 3) Skarakollegiet (Coll. Scarense), beläget
"in vico Brunelli", på en Sorbonne tillhörig tomt,
grundlades under loppet af 14:de årh. till hemvist
för studerande från Skara stift, men kom ej att länge
fylla denna uppgift, hvilket synes deraf att det
redan 1392, på grund af bristande besök, öfverläts
på anglikanska (sedermera tyska) nationen. Det
omnämnes dock ännu 1503. – 4) Linköpingskollegiet
(Coll. Lincopense), för studerande från Linköpings
stift, var beläget i hörnet af Rue du mont S:t Hilaire
och Rue des carmes. Dess öden äro föga kända. Så
mycket vet man, att det 1392 stod tomt och, liksom
Skarakollegiet, öfvergick i anglikanska nationens
ego, hvilken dock ej hade bättre tillsyn deröfver
än att byggnaden år 1436 instörtade. – 5) Tyska
kollegiet (Coll. Alemanicum) omnämnes första gången
1345 och fanns ännu 1494. – 6) Skotska kollegiet
(Coll. Scoticum) stiftades 1325 och utvidgades
betydligt under 16:de årh., bl. a. genom Maria
Stuarts frikostighet. 1662 förvandlades kollegiet
till ett prestseminarium för skotska katoliker,
i hvilken egenskap det egde bestånd ända till den
stora revolutionen, då alla dylika inrättningar
upphäfdes. – 7) Lombardkollegiet (Coll. Lombardicum),
beläget midt emot Linköpingskollegiet vid Rue
des carmes och afsedt för studerande italienare,
grundades på 1330-talet. Vid midten af 1500-talet
stod det öfvergifvet och förföll alltmer, tills
det 1681 inköptes af tvänne irländska prester,
hvilka förvandlade det till ett seminarium för
utbildande af irländska prester och missionärer. – 8)
Konstantinopelkollegiet (Coll. Constantinopolitanum)
stiftades, enligt en tradition, i början af 13:de
årh. för att bidraga till sammansmältandet af den
vesterländska och österländska kyrkan. Säkert är,
att kollegiet 1362 öfvergick till en enskild person,
Jean de la Marche, hvars brorson ombildade det till
en fransk läroanstalt, hvilken, under namn af Collége
de la Marche-Winville, blef en af universitetets
mest blomstrande och egde bestånd in i 18:de årh. –
Man har uppgifvit äfven ett nionde kollegium, det
engelska (Coll. anglicum), som skulle grundats i 12:te
årh. under Tomas’ af Canterbury vistelse i Paris,
men dess tillvaro är högst tvifvelaktig,
enär äldre författare ej nämna något derom.
R. G.
Främlingslegion (Fr. Legion étrangère). När
efter Julirevolutionen (1830) oroliga personer
af olika nationer samlades i Frankrike, beslöt
regeringen att göra dem oskadliga och att draga
nytta af dem genom att af dem bilda en särskild
kår att användas i Algeriet. Den 1831 uppsatta
främlingslegionen bestod af tyskar, spaniorer,
italienare och polacker (mest desertörer), hvilka
förbundo sig till 3–5 års tjenst. Bataljonscheferna
och 2/3 af de öfriga officerarna skulle vara
fransmän. Styrkan växte snart till 5,600 man, indelade
i 6 bataljoner. Sedan den första främlingslegionen
blifvit sänd till Spanien 1835 att strida mot don
Carlos, uppsattes 1837 en ny på 2 regementen. Det
ena af dessa regementen upplöstes 1862. Denna
främlingslegion har tagit en verksam del i alla
striderna i Algeriet samt i Krimkriget och italienska
fälttåget 1859. Den består f. n. af 4 bataljoner
med 67 officerare och 2,462 man på fredsfot.
C. O. N.
Främmande trosbekännare äro i Sverige de, som bekänna
annan lära än den evangelisk-lutherska, eller, som
den jämväl i svenskt officielt språkbruk benämnes,
den rena evangeliska. Med afseende på främmande
trosbekännares statsborgerliga rättigheter må
märkas 1) att den, som ej tillhör kristen lära,
eller den dermed likställda mosaiska trosbekännelsen,
icke kan innehafva statens ämbete eller tjenst;
2) att deremot bekännare af annan kristen lära än
den rena evangeliska, äfvensom den, som tillhör den
mosaiska tron, kan erhålla ordinarie statstjenst,
med undantag af statsrådsämbete samt presterligt
ämbete eller annan tjenst, hvarmed är förenadt
åliggande att meddela undervisning i kristendom
eller teologisk vetenskap; dock att icke någon,
som ej tillhör den rena evangeliska läran, må
såsom domare eller innehafvare af annan tjenst
deltaga i handläggning eller afgörande af fråga,
som angår religionsvård, religionsundervisning eller
befordringar inom svenska kyrkan. Utländing, som,
med stöd af regeringsformens medgifvande, af konungen
kallas till lärarebefattning vid universitet, eller
lärare- eller annan beställning vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till
läkarebefattning, skall dock alltid bekänna den rena
evangeliska läran. (R. F. § 28). – Angående främmande
trosbekännares religionsutöfning – med undantag
af de mosaiskes, om hvilka nedan skall talas –
äro bestämmelser meddelade genom k. förordn. d. 31
Okt. 1873. Äfven der göres skilnad mellan bekännare
af annan kristen lära och af okristen. Endast åt de
förre är medgifvet att bilda särskild församling
(för hvilken ock kan erhållas rätt till offentlig
religionsöfning), om de derom hos K. M:t, med
uppgift om trosbekännelse och församlingsordning, göra
ansökning. En församling, som erhållit dylik rätt,
skall såsom föreståndare anställa en dertill lämplig
person, hvilken skall hafva tillsyn att församlingens
offentliga gudstjenst öfverensstämmer med dess
uppgifna trosbekännelse och församlingsordning, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
