Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fugara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhöja. Det fula kan ock i sina motsägelser, utan
att verka skada, antingen upplösa sig i ett intet –
hvarigenom en komisk verkan ernås –, eller ock kunna
motsägelserna gestalta sig till en harmoni. Det rent
harmoniska är skönt, men en i det sköna intonande
disharmoni, som harmoniskt upplöser sig, kan till
och med stegra den angenäma förnimmelsen, i det man
genom henne icke blott lär uppskatta harmoniens värde
och erhåller intrycket af större frihet och mångfald,
utan en djupare uppfattning ser deri ett tecken att
allt fult kan och måste besegras, på det att ur kamp
och tvedrägt en saliggörande harmonisk frid må kunna
födas. Härvid är dock att märka, att det fula icke
får intaga ett alltför stort utrymme och att dess makt
endast momentant får göra sig gällande, ty "att öfver
måttan anbringa det fula, att röra sig för mycket i
disharmonier är tecken på en förderfvad, blaserad,
i sig sjelf ful tid". Om man i praktiskt intresse
frågar hvilken konstart mest eller minst kan begagna
det fula, blifver svaret, att den, hvars uppgift är
att framställa den mest omfattande af alla harmonier,
lifvet sjelf, d. v. s. diktningen, kan det mest;
den, som visar den lefvande formens rena skönhet,
skulpturen, kan det minst, och arkitekturen, hvars
uppgift är att befria och bringa till åskådning
den oorganiska verldens skönhet, har dermed platt
intet att skaffa, ty denna skönhet låter icke förena
sig med det fulas godtycklighet. Jfr Rosenkranz:
"AEsthetik des hässlichen" (1853). A. F.
Fulah l. rättare Fulbe (eg. Pul-be, plur. af
pul-o, "ljusbrun, röd", i motsats till jolof,
"svart"), en i Sudan vidt utbredd folkstam af
tvifvelaktig etnografisk ställning. Af kanuri i
Bornu kallas folket fellata, af haussafolket
fellani, af araberna fulan. Det område, öfver
hvilket F. utbredt sig, sträcker sig från nedre
Senegal i v. till Darfur i ö. samt från Timbuktu
i n. till Sulimana, Vassalla, Joruba och Adamaua i
s., men i intet af dessa land finnas de oblandade,
utan uppträda såsom eröfrande, från v. inträngande
främlingar. Talrikast äro de i sina stamlandskap
Futa-Toro, Bondu och Futa-Djallon i v., hvarifrån
de utgått såsom eröfrare och fanatiska utbredare af
islam. I joloffernas land hafva de fattat fast fot,
och kustfolken ända till Nuñez hafva underkastat
sig deras inflytande. Vidare finnas de i Fuladu och
Mandingolanden. I Massena äro de det herskande folket,
och i Haussastaterna äro rikena Sokoto och Gando en
skapelse af F. Dessutom är Borgu beroende af dem, och
i Bornu, Bagirmi, Vadai och Darfur börja de utöfva
sitt inflytande. Deras antal torde kunna uppskattas
till 6–8 mill. I sina anletsdrag hafva de, genom den
fint formade munnen, det långa, ofta silkeslena,
glatta, sällan ulliga håret samt genom sin olivbruna
hudfärg, liknande zigenarnas, stor öfverensstämmelse
med den kaukasiska rasens karakteristiska drag och äro
i öfrigt proportionerligt och kraftigt byggda. De
idka boskapsskötsel och åkerbruk samt drifva några
handtverk. Man har derför skilt dem från negerrasen,
och F. Müller bildade af dem och de östligare boende
nuba en egen fulah-nuba-ras.
Andra etnologer, såsom Peschel, anse dem dock blott
som en underafdelning af de äkta Sudan-negrerna.
Fulbert, fransk biskop, fick sin bildning i Reims hos
Gerbert och öppnade 990 en skola i Chartres, der han
1007 blef biskop. Död 1029. Hans Epistolae, sermones,
hymni etc. utgåfvos 1585 af Masson och finnas intagna
i "Bibliotheca patrum maxima" (bd 18). F. var en af
de utmärktaste representanterna för sin tids bildning
och lärdom.
Fulco (Fr. Foulques), grefve af Anjou 1109–29, konung
af Jerusalem (F. V) 1131–42. Under hans regering nådde
konungariket Jerusalem sin största blomstring. F. var
förmäld 1) med Erenburg, grefvinna af Maine,
och 2) med sin företrädares, konung Balduin II:s,
dotter, Melisenda. Död d. 13 Nov. 1142. I Jerusalem
efterträddes F. af sin äldste son med Melisenda,
Balduin III, hvaremot grefskapet Anjou redan 1129
tillfallit hans son med Erenburg, Gottfrid, stamfader
för den ryktbara ätten Plantagenet.
Fulco af Marseille (Fr. Foulques), f. 1155, d. 1231,
var först trubadur, blef derefter munk i Citeaux och
slutligen biskop i Toulouse. Han predikade korståget
mot albigenserna, hvilka kallade honom "djeflarnas
biskop" (l’évêque des diables). Raynouard har utgifvit
några af hans dikter.
Fulco af Neuilly [nöji] (Fr. Foulques), en af
medeltidens utmärktaste folkpredikanter, prest
i Neuilly-sur-Marne, död 1201, egde en ovanlig
vältalighet och betraktades till följd af sin fromhet
såsom ett helgon. Man tillskref beröringen med hans
kläder en helande kraft, ehuru han sjelf varnade för
sådan vidskepelse. På Innocentius III:s uppmaning
predikade han 1199 ett korståg (det s. k. fjerde).
Fulda. 1. Flod i norra Tyskland, rinner upp i
preussiska prov. Hessen-Nassau vid Kleine wasserkuppe
i Rhön-bergen, flyter i hufvudsakligen nordlig
riktning förbi städerna Fulda, Hersfeld och Kassel
samt förenar sig vid Münden, i Hannover, med Werra,
hvarefter den antager namnet Weser (se d. o.). Längd
180 km. Bifloder: t. v. Edder, t. h. Haun
l. Hun. Floden är segelbar, men skeppsfarten är
besvärlig och hindras mycket af jernvägsbroar. –
2. Stad i preussiska regeringsområdet Kassel,
prov. Hessen-Nassau, i det gamla landskapet Buchgau ,
(Buchonia), vid högra stranden af floden F. och vid
Bebra–Frankfurt- och F.–Giessen-jernvägsliniernas
sammanbindningspunkt. Omkr. 10,800 innev. Säte för
en katolsk biskop. Bland stadens byggnader märkas:
dess 1704–12, efter mönstret af Peterskyrkan i Rom,
byggda domkyrka, med den helige Bonifacius’ graf, det
forna biskopspalatset, framför hvilket står en 1842
upprest staty af Bonifacius, samt biblioteksbyggnaden,
som innehåller omkr. 50,000 band. 1734 erhöll
F. ett universitet, men detta förvandlades 1804
till gymnasium. Industrien omfattar linne- och
bomullsväfverier, plysch- och lastingsfabriker,
kamgarnsspinneri samt en berömd fabrik för musikaliska
instrument. F. är ett högqvarter för ultramontanismen
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
