- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
495-496

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fugara ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

representantskapet derigenom att ombud är bundet af sin
principals instruktion, icke eger förpligtelse mot
honom utöfver hvad densamma innehåller och är skyldig
att göra reda derför, medan representanten eger föra
talan för den representerade med full förpligtande
kraft för denne (såvidt beslutet ej strider emot
lag), utan att bindas af någon instruktion eller vara
underkastad redovisningsskyldighet. Representanten har
i allmänhet att tala och handla å offentliga samfunds
vägnar. H. L. R.

Fullmäktige i Riksbanken. Se Banko-fullmäktige.

Fullmäktige i Riksgäldskontoret. Se
Riksgäldskontoret.

Fullriggad, sjöv. Se Fregattacklad.

Fullt, sjöv. Ett segel säges vara l. stå fullt,
när det innehar en sådan ställning i förhållande
till vinden, att denne verkar blott på dess aktre
yta. – Brassa fullt. Se Brassa. – Håll fullt! Fulla
segel! kommandoord till rormannen att styra så,
att seglen stå fulla. O. E. G. N.

Fulltofta. 1. Socken i Malmöhus län, Frosta
härad. Arealen 4,537 har. 1,010 innev. (1880). Jämte
Ö. Espinge utgör F. ett alternerande regalt
och patronelt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift,
Frosta kontrakt. Egaren af Fulltofta är patronus. –
2. Gods i nämnda socken, bestående af F., 3 mtl frälse
säteri, jämte 16 1/4 mtl underlydande, allt taxeradt
till omkr. 725,000 kr. Under medeltiden hörde F. till
Lunds ärkebiskopsstol. Vid reformationen kom det till
kronan och bortförlänades, men utbyttes 1546 till
M. Gyllenstierna, hvars ättlingar innehade det till
1648. På 1760-talet köptes F. af öfverstelöjtnanten
F. Trolle, hvilken gjorde F. jämte Näs (som då
fick namnet Trollenäs) till fideikommiss inom
Trolleslägten. F. n. (1882) innehafves godset af
ryttmästaren friherre N. Trolle.

Fullösa, socken i Skaraborgs län, Kinne
härad. Arealen 1,942 har. 737 innev. (1880). Annex
till Forshem, Skara stift, Kinna kontrakt.

Fulminera (Fr. fulminer, Lat. fulminare, af fulmen,
blixt), blixtra, ljunga, dundra, rasa af vrede. –
Fulminant, ljungande, dundrande, rasande af vrede.

Fulslag, Panaritium, med., en inflammation i
fingrarna (mera sällan i tårna), förbunden med häftig
smärta, svullnad, rodnad och abscessbildning. I
de lindrigare fallen äro endast huden och den
omedelbart derunder liggande bindväfven angripna,
i de svårare fallen angripas senskidorna samt till
och med benen. I dessa fall kunna delar af senan
hemfalla till gangren och afskiljas, hvarvid
fingrarna för alltid blifva mer eller mindre
orörliga. Har sjukdomen spridt sig till benhinnan
och benen, eller ursprungligen börjat der, bortdö
icke endast benstycken, utan äfven hela falanger,
och vanställningen blir då så mycket värre. Ifrån
fingret kan inflammationen och varbildningen sprida
sig till handen, ja uppåt armen, hvarjämte icke
blott stark feber, utan äfven blodförgiftning med
dennas kända utgång kunna tillstöta. Orsakerna äro
ofta sår, som till utseendet äro mycket obetydliga,
men i hvilka antagligen skadliga ämnen (bakterier)
inkommit. Ej sällan synes

emellertid åkomman uppträda oberoende af utifrån verkande
orsaker. Behandlingen består hufvudsakligast
i tidiga och tillräckliga incisioner; de så
omtyckta uppmjukande medlen, särskildt grötomslag,
böra ej för länge fortsättas. Inom ingen del af
kirurgien drifver for öfrigt charlataneriet ett
mera otygladt spel än vid fulslagens behandling,
ofta till patienternas obotliga skada.
Rsr.

Fulton [fölltön], Robert, amerikansk ingeniör,
f. i Little-Britain (Pennsylvania) 1765, var först
porträttmålare i Filadelfia, hvarifrån han 1786 begaf
sig till England för att studera målarekonsten under
ledning af sin landsman West. Efter någon tid började
han egna sig åt ingeniörvetenskapen, i synnerhet åt
studiet af ångmaskiner, gjorde åtskilliga uppfinningar
i kanalbyggnadsväsendet och uttänkte 1793 sin första
plan att framdrifva båtar med ånga. Efter 1797
fortsatte F. i Paris sina studier och experiment;
han konstruerade en sinnrik undervattensbåt,
beväpnad med sprängkulor, som han benämnde "torpedos",
och erbjöd densamma åt såväl franska som engelska
regeringen. Hans uppfinningar rönte emellertid ej
någon uppmuntran i gamla verlden. Till och med den
ångbåt, som han byggde och som 1803 med mycken
framgång gjorde sin proftur på Seine, väckte föga
uppseende bland parisarna. F., som ingått bolag med
amerikanska sändebudet i Paris, Livingston, flyttade
1806 till New-York, der han 1807 byggde den förste
ångare, som kom till praktisk användning och gaf någon
afkastning. Denna ångbåt, "Clermont", 42,67 m. lång,
hade en maskin om 20 hästkrafter. Ångbåtsfarten
i New-York, på hvilken F. först fick uteslutande
privilegium, spred sig inom kort till de stora
amerikanska floderna och påskyndade i hög grad
kolonisationen och utvecklingen af de kringliggande
staterna. Sitt sista verk, en stor ångfregatt (förande
30 kanoner) af en egendomlig konstruktion, fick F. ej
se fullbordadt. Död 1815. Utom snille och energi
egde F. många andra utmärkta egenskaper, framförallt
tålamod. Hans privilegium att i staten New-York idka
ångbåtsfart skaffade honom många processer, hvilka
alldeles utarmade honom. Kongressen utbetalade
till hans efterlefvande barn 76,300 dollars.
O. E. G. N.

Fulu-elfven. Se Dalelfven.

Fulvia. Se Fulvius.

Fulvius, plebejisk slägt i Rom, bland hvars medlemmar
märkas 1. Q. F. Flaccus, romersk fältherre, som
bland annat återtog (211 f. Kr.) Capua och hårdt
straffade det för affallet. – 2. M. F. Flaccus,
anhängare af Graccherna, omkom jämte Cajus Gracchus
121 f. Kr. – 3. Fulvia, i sitt tredje gifte förmäld
med triumvirn M. Antonius, en qvinna af manlig
kraft, stolt och hersklysten. Hon spelade en rätt
vigtig politisk rol. Så t. ex. anstiftade hon det
s. k. perusinska kriget emellan L. Antonius, som var
hennes svåger, och Octavianus. Efter Ciceros mord
(43 f. Kr.) skall hon med en nål genomborrat tungan på
denne Antonius’ hätske fiende. Efter slaget vid Actium
(31 f. Kr.) afled hon under flykten, i staden Sikyon.
R. Tdh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free