Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man ännu i slutet af 18:de århundradet nöjde
sig med en öppen stenkolseld i en gryta eller
s. k. fyrpanna på taket af ett torn eller i änden af
en vippstång (snarlik de ännu på landsbygden allmänt
begagnade brunnsvindarna), af hvilken inrättnings
namn, "fyrbock", uppkom den länge använda benämningen
"fyrbåk". Sådana voro de första fyrar, som inrättades
i Sverige, nämligen på Kullen vid Öresund 1560, vid
Falsterbo 1635, på Nidingarna i Kattegat s. å., vid
Landsort 1669 och Örskär 1687 m. fl. Småningom började
man inse möjligheten af oljelampors användande äfven
för fyrar (på Eddystones ryktbara fyr föredrog man
talgljus), hvartill kom användandet af metallspeglar
för ljusets reflektion. Vid början af 19:de
århundradet omgåfvos till och med stenkolseldarna med
små glashus, lanterniner. Epokgörande för fyrväsendets
utveckling var uppfinningen af den argandska lampan;
denna användes till och med ännu vid de flesta
fyrar, dock förbättrad genom anbringandet af flere
koncentriska vekar, enligt Aragos system, samt af
Carcels pumpverk, hvarigenom oljan i brännaren hålles
vid oföränderlig höjd. På senaste tiden har rofoljan
emellertid måst lemna rum för fotogenen, som kräfver
mindre sammansatta lampor; för hamnfyrar nyttjas mera
allmänt vanlig lysgas. På några ställen åstadkommes
belysningen medelst elektriskt ljus. De vigtigaste
förbättringarna vid fyrväsendet hafva dock vunnits
dels genom användandet af fullkomligare reflektorer,
dels genom Fresnels uppfinning af linsapparaten,
genom hvilken det från ljuskällan utströmmande ljuset
samlas i täta, nästan horisontelt utgående strålar,
i stället för att såsom förut spridas åt alla
håll i rymden eller på sin höjd genom paraboliska
speglar eller s. k. sideralsken endast ofullkomligt
förstärkas. Den första linsapparaten uppsattes 1823
på franska fyren Cordouan; först tolf år senare,
1835, användes en dylik på en engelsk fyr, och från
och med 1841 började de svenska fyrarna förses med
sådana apparater. – Det skulle tydligen i hög grad
minska fyrarnas betydelse, om alla fyrar längs en
kust lyste på samma sätt, så att seglaren ej visste
hvilken fyrs sken lyste honom till möte. Af detta
skäl har man sökt på mångfaldigt sätt utmärka de
särskilda fyrarna, nämligen genom användande af
hvitt, rödt eller, för smärre fyrlyktor, grönt sken,
genom omgående (roterande) apparater med speglar,
för åstadkommande af omvexlande starkare sken och
mörker, genom anbringande af två fyrar jämte hvarandra
samt slutligen genom användandet af persienner,
som hastigt öppna och sluta sig och derigenom
åstadkomma s. k. klippsken. Oafsedt dubbelfyrarna
och användandet af färgadt sken, skiljer man numera
i nyssnämnda hänseende mellan följande olika slags
fyrar. Fast fyr, som visar ett oafbrutet sken öfver
hela den del af horisonten, som dess lysfält omfattar,
hvarvid dock fyrskenet kan vara olika färgadt i olika
sektorer; blänk- l. blinkfyr, som visar starka sken
eller blänkar med till- och aftagande ljusstyrka,
hvilka blänkar regelbundet återkomma efter mörka
mellantider, vanligen en gång i hvarje
eller hvarannan minut; tindrande fyr, blänkfyr,
hvars korta blänkar återkomma hvar 10:de sekund eller
oftare; fast fyr med blänk, hvilken visar fast sken,
efter längre mellantider afbrutet af starkare blänkar,
som vanligen föregås och efterföljas af kortare
tids mörker; klippfyr, som med bestämda, korta
mellantider af mörker visar ljus af kort varaktighet
utan till- eller aftagande i ljusstyrkan. Klippfyrarna
äro af olika slag alltefter som de gifva regulier
klipp, regelbundet återkommande sken af en sekunds
varaktighet, efterföljdt af en sekunds mörker,
eller ock en sekunds hvitt sken, följdt af en
sekunds rödt sken, eller enklipp, en sekunds ljus,
följdt af fyra sekunders mörker, eller tvåklipp,
två tätt på hvarandra följande sken, efterföljda
af fyra sekunders mörker. – Klippfyrsystemet, det
yngsta af alla fyrsystem, är uppfunnet af en svensk,
nuvarande statsrådet frih. C. von Otter. Det användes
första gången i Sverige 1877 och har sedermera
kommit till användning på flere ställen, såväl vid
de svenska kusterna som i Norge och Tyskland. Genom
denna uppfinning kan man från en fyr gifva till
tiden ytterst noga begränsade ljussignaler af olika
beskaffenhet i olika riktningar. Derigenom kan för
seglaren, i ett af grund uppfyldt farvatten, noggrant
utvisas i hvilken riktning han befinner sig fram
fyren, hvilken kurs han bör styra för att hålla sig
i grundfritt farvatten o. s. v. Systemet medgifver
snart sagdt oändliga variationer af antalet klippar
och af klipparnas längd, så att det lätt kan användas
för telegrafering från fyrar, hvarvid kortare
sken motsvara punkterna och längre sken linierna i
telegrafalfabetet. – Såsom ofvan är nämndt hafva
fyrbyggnaderna vanligen till det yttre formen af
torn. De flesta äro af sten, men på senare tiden
hafva många blifvit uppförda af jernplåt. I Sverige
har man sedan början af 1860-talet mera allmänt
börjat använda lätta jerntorn af G. von Heidenstams
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
