Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysiogratiskt system ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanslidepartementschef samt förestod 1837–39, under fyra
månader årligen generaltulldirektörsämbetet. Vid
1844–45 års riksdag tjenstgjorde han såsom
sekreterare i konstitutionsutskottet och
började dermed sitt deltagande i det politiska
lifvet. Antagligen i anledning af detta uppdrag
förordnades F. 1846 till ledamot i komitén för
behandling af frågan om nationalrepresentationens
ombildning, och denna senare omständighet bidrog icke
osannolikt til] att han d. 23 Sept. 1847 kallades till
sin broders efterträdare såsom statsråd och chef för
civildepartementet, hvilket ämbete han innehade till
d. 16 Dec. 1856, då han på begäran entledigades
och utnämndes till generaltulldirektör. 1856
förordnades F. till ordförande i komitén för
utarbetande af förslag till ett statistiskt
ämbetsverk och 1858 till ordförande i komitén för
beredande af frågan om förändrad organisation af
styrelse- och förvaltningsverken. 1856–65 var han
ledamot af Serafimerordensgillet F. upphöjdes 1857
i adligt stånd, hvarefter han deltog i ett par
af ståndsriksdagarna, vid hvilka han var ledamot
i Bevillningsutskottet. F. blef 1848 ledamot och
1849 hedersledamot af i Landtbruksakad. samt 1856
ledamot af Vetensk. akad. Död i Stockholm d. 6
Febr. 1865. – Till de åtgärder, som beteckna F:s
nitiska förvaltning af civildepartementet, höra 1855
års nya bränvinslagstiftning, den k. propositionen
s. å. om statens medverkan till jernvägsanläggningar;
införandet af decimalsystemet; inrättandet af
ett statistiskt ämbetsverk samt hans förslag till
införande af geologiska undersökningar öfver hela
riket.
3. Fåhraeus, Fredrik Edvard, statistiker,
den föregåendes son, född i Stockholm d. 26
Aug. 1828, blef student i Upsala 1846 och filos.
doktor med första hedersrummet vid 1851 års
promotion. 1852 blef han adjunkt och 1856 lektor
vid Nya elementarskolan i Stockholm, men han
utbytte snart denna plats mot en befattning vid den
nyinrättade statistiska centralbyrån, der han 1861
utnämndes till sekreterare. F. deltog såsom medlem
af Ridderskapet och adeln i sista ståndsriksdagen
(1865–66), vid hvilken han väckte motion om
anläggande af ett universitet i hufvudstaden. Död
vid Drottningholm d. 2 Okt. 1867. – F. författade
bl. a. de akad. afh. Om riksdagen i Upsala 1675
(1851), Försök till framställning af de slaviska
folkstammarnas vandringar och tidigare öden (1853)
och De Julino et Vineta atque de situ Iomsburgi
(1854). Rika frukter af sina statistiska studier
nedlade F. bl. a. i Administrativ och statistisk
handbok (1864), en oumbärlig hjelpreda inom sitt
område, hvilken efter hans död utgifvits i tre
nya upplagor (af O. I. Fåhraeus 1868 och 1872,
af K. Sidenbladh 1879), och i det betänkande han
afgaf såsom sekreterare i det särskilda utskott,
som vid riksdagen 1867 nedsattes för utredande
af svenska jordbrukets ställning. F. redigerade
"Sveriges och Norges statskalender" 1862–66.
Fållnäs (under medeltiden Faldanæs),
säteri i Sorunda socken, Sotholms härad,
Stockholms län (Södertörn), vid en vik af Östersjön,
utgör med underlydande 19 mtl. Taxeringsvärde
518,100 kr. (1875). Detta gods omtalas redan
på 1300-talet, då det var i slägten Porses ego,
och har sedermera tillhört slägterna Oxenstierna,
Grip, Bååt, Hummerhielm, hvilken ätt på 1740-talet
sålde det till ryttmästaren D. H. Hildebrand till
Eriksberg. Denne gjorde F. till fideikommiss för
sina arfvingar af slägten Bonde. Det innehafves
f. n. (1882) af Hildebrands dottersonsons son,
frih. Karl Knutsson Bonde. B. S.
Fång, jur. Se Laga fång.
Fånga, sjöv., samla och binda ihop. – Fånga
ett segel, göra fast ett segel "för det lösa",
då omständigheterna ej tillåta ordentlig
beslagning. Fånga en talja, bukterna af en ända (tåg)
o. d., binda ihop med garn eller smäckert tågverke. De
ändar, som sålunda begagnas till att fånga med,
kallas fångningar. O. E. G. N.
Fångbarkar, skogsh., de 4 till 8 qvdm. stora
granbarkar eller spånor, som utläggas å ett
nyligen afverkadt barrskogshygge för infångande
af snytbaggar. Barkstyckena eller spånorna
utläggas på 20 till 30 m. afstånd från hvarandra
med en färsk tallrisqvist inunder. Ofvanpå
lägges en grästorfva eller sten för att hindra
barken från att hoprulla sig. Snytbaggarna,
lockade af lukten från den friska tallqvisten,
samla sig under barkstyckena eller spånorna,
hvarifrån de sedan minst en gång om dagen uppsamlas.
C. G. Hz.
Fångdamm. Se Damm.
Fångdiken. 1. Landtbr. Se Täckdikning.
– 2. Skogsh., sådana diken, som användas för
insamling och dödande af snytbaggar och
fjärilslarver.
C. G. Hz.
Fångesman, jur., den, af hvilken man något
fångit, d. ä. undfått eller förvärfvat. Ordet
nyttjas t. ex. i fråga om den, från hvilken
man förvärfvat fastighet, i 1734 års lag
J. B. 11. 3, 4, 5, och 15. 1; om den, af
hvilken lösören förvärfvats, i k. förordn.
d. 16 Febr. 1864 (promulgationsförordn. till
nya strafflagen) § 16. 5 (M. B. 49. 2).
A. Th. S.
Fånggevaldiger. Se Fångskjuts.
Fånglina, sjöv., tåg fäst förut i en båt,
vanligen i dess stäfring, och tjenande till att förtöja båten.
O. E. G. N.
Fångning, sjöv. Se Fånga.
Fångpredikant, själasörjare vid fängelse,
fängelsepredikant. I äldre tider var endast vid ett
ringa antal fängelser s. k. fånghuspredikant
anställd, men sedan början af 1840-talet äro vid
alla Sveriges fängelser särskilda
fängelsepredikanter anställda. De tillsättas af
Fångvårdsstyrelsen. Enligt "Instruktion för Predikanter vid
rikets fängelser och kronoarbetskorpsen" (af d.
3 Juni 1846) skall fångpredikanten bl. a. genom
dagliga samtal med fångarna göra sig
underrättad om hvarje fånges själstillstånd och
föregående lefnadsomständigheter samt på allt sätt
söka hos dem väcka ånger. Derjämte åligger
honom att verkställa alla presterliga
förrättningar inom fängelset och föra en kyrkobok,
i ivilken antecknas vissa, fångarna rörande
omständigheter, äfvensom att i en särskild dagbok
göra anteckningar öfver sin verksamhet inom fängelset.
B. L.
Fångskjuts, förv., var förr en särskild art af
den s. k. fria kronoskjutsen, som utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
