- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
545-546

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysiogratiskt system ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ersättning vid behof borde af jordinnehafvare
presteras. 1734 beviljades ersättning för sådan
skjuts. Nu användes vanlig gästgifveriskjuts äfven
till fångtransport, och kostnaden utgår af allmänna
medel. På fångskjuts skall alltid medfölja dels
särskild körsven, dels en fångförare, som tager plats
bakom den eller de fångar, hvilka forslas. Fångföraren
medför förpassning och fångsedel samt åtnjuter 2
kr. i dagligt traktamente. Till fånges underhåll
vid forsling är anslaget 15 öre och värdet af 1 1/3
skålp. bröd dagligen. Strafffånge tillätes icke njuta
förplägning utöfver hvad staten sålunda består, men
för annan fånge står det fritt att på egen bekostnad
skaffa sig bättre underhåll. – Ordinarie fångförare
kallas fånggevaldiger och uppbär lön på stat. I
tjenstgöringen skall han alltid vara försedd med
uniform jämte tillhörande stick- och skjutvapen,
hvilka sistnämnda tillika med ammunition bekostas
af staten. På landet bestrides fångforsling af
länsmän, fjerdingsmän eller annan dertill förordnad
pålitlig person i egenskap af tillfällig fångförare.
Kbg.

Fångspillning, jur., eger rum, då ämbets- eller
tjensteman, som har inseende öfver fånge, släpper
honom lös med vilja eller af vårdslöshet. Straffet
för detta brott är enligt svensk lag i regeln
afsättning samt straffarbete eller fängelse. Blott
i lindrigare fall af vårdslöshet kan straffet
stanna vid böter. Äfven de öfriga nordiska
strafflagarna belägga detta brott med allvarliga
straff, ehuru dessa lagar ej äro i detta hänseende
fullt så stränga som den svenska strafflagen.
J. H-r.

Fångträd, skogsh., medelålders granar eller
tallar, hvilka fällas straxt före eller i början
af bark- och märgborrarnas svärmtid, för att dessa
insekter skola lägga sina ägg i dem. Så snart träden
blifvit fullsatta med insekter, och larverna börjat
framkomma, afbarkas de, hvarefter barken, med de
deruti sittande larverna och insekterna, uppbrännes.
C. G. Hz.

Fångvård. I Sverige, liksom i de flesta andra land,
var öfverinseendet öfver fängelserna ursprungligen
anförtrodt åt flere olika myndigheter. Ännu i
början af 19:de årh. lydde olika fånganstalter
under Krigskollegium, Öfverstyrelsen för
flottans förvaltning, Kommerskollegium och
Kammarkollegium. Numera är ledningen af fångvården
i riket uppdragen åt Fångvårdsstyrelsen, hvilken
räknar sin tillvaro från 1859, då till detta
centrala ämbetsverk öfverflyttades de åligganden,
som förut tillhört den 1825 inrättade Styrelsen öfver
rikets fängelser och arbetsinrättningar. Senast
utfärdade instruktion för Fångvårdsstyrelsen är
af d. 22 Nov. 1877. Enligt denna instruktion
har Fångvårdsstyrelsen öfverinseendet öfver och
allmänna ledningen af fångvården i riket samt
afgifver deröfver årliga berättelser (Bidrag
till Sveriges officiella statistik, litt. G,
fr. o. m. 1859). – Fångvårdsstyrelsen utgöres af en
allena beslutande generaldirektör och två byråchefer,
föredragande den ene för kansli-, den andre för
kameral-ärenden. Dessutom äro anställda: sekreterare,
notarie-ombudsman, registrator-aktuarie, kamererare,
kassör-bokhållare och två

revisorer, hvarjämte särskild läkare och arkitekt
samt e. o. tjenstemän (amanuenser) i mån af
behof anlitas. – I Norge saknade man ända till
1875 en särskild styrelse för denna gren af
statsförvaltningen. Nämnda år inrättades emellertid
ett Kontor for straffanstalt- og fängselsväsenet
under en expeditionschef. – Äfven i Danmark finnes ett
Kontor for fängselsväsenet, hvars chef emellertid på
samma gång är direktör för en af straffanstalterna
och öfver de öfriga endast eger en inspekterande
myndighet. – I Finland har hittills en på obestämd tid
förordnad Inspektör för fängelserna utöfvat tillsyn
och kontroll öfver landets fängelser, under det att
den egentliga förvaltningen af fängelseväsendet
lydt under senatens civilexpedition. Sedan 1882
års början finnes emellertid äfven i Finland
en Fångvårdsstyrelse, med en öfverdirektör som
chef. Denna styrelse har ungefär samma åligganden
som den svenska Fångvårdsstyrelsen.

Fångvårdskongresser (Penitentiärkongresser).
Den första fångvårdskongressen hölls i Frankfurt
am Main 1846, den andra i Bruxelles 1847 och den
tredje i Frankfurt am Main 1857. Dessa kongresser hade
en helt och hållet enskild karakter. Men redan den
första bland dem räknade 46 deltagare från Tyskland
samt 29 medlemmar från England, Frankrike, Belgien,
Ryssland, Holland, Schweiz, Danmark, Sverige och
Norge, och vid den andra uppgingo medlemmarna till
ett antal af omkr. 200, representerande de flesta
civiliserade land. 1857 års kongress var en afdelning
(sektion) af den stora "Congrès international de
bienfaisance". Den fjerde kongressen hölls i London
1872 och samlades på förslag af Förenta staternas
regering, som dertill bemyndigats genom en resolution
af unionsrepresentationens båda hus. Presidenten Grant
nämnde Wines till "commissioner", och denne besökte
Europa 1871 för att väcka regeringars och enskildes
intresse för saken. Å kongressen voro 22 stater
officielt representerade af omkr. 100 delegerade. De
föregående mötenas alltför ensidigt teoretiska
strider om de olika fängelsesystemen voro icke längre
hufvudsaken, utan man bemödade sig att öfvergå till
insamlande af ett tillförlitligt statistiskt material
inom fångvårdens olika grenar samt att förvissa sig om
vederbörande regeringars medverkan för genomförande
af sådana fångvårdsreformer, som vetenskapen och
erfarenheten samfäldt rekommenderade. Kongressen
i London tillsatte en kommission med uppdrag
att dels söka reformera fångvårdsstatistiken,
dels förbereda en ny kongress. Vid sitt första
möte, i Bruxelies 1874, beslöt kommissionen att
anmoda regeringarna att låta representera sig å
hennes nästa sammanträde, som egde rum i Bruchsal
1875. Flere stater, bland dem Sverige, Norge och
Danmark, följde denna uppmaning. Kommissionen valde
Stockholm till mötesplats för den femte kongressen
och vidtog åtskilliga förberedande åtgärder för
denna. Fångvårdskongressen i Stockholm, till hvilken
svenska regeringen utfärdat inbjudningar till alla
stater, och för hvilken riksdagen anslagit 15,000
kr.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free