Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångvårdsstaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se d. o.) eller utgör en utgångsform af en
föregående primär sinnessjukdom (dementia). Jfr
Sinnessjukdomar. F. B.
Fånö, säteri i Löts socken, Trögds härad, Upsala
län, vid Mälarens vik Norra Björkfjärden, utgör med
underlydande ett gods af 31 11/16 mtl. Taxeringsvärde
534,100 kr. Under medeltiden tillhörde F. en slägt,
som i vapnet förde ett dubbelkors emellan en halfmåne
och ett hjorthorn, och som efter godset kallas
Fånöslägten. På F. föddes d. 16 Juni 1583 Axel
Oxenstierna, i ett hus, beläget straxt söder om det
nuvarande slottet, hvilket hus qvarstod för 50 år
sedan och var en liten qvadratisk, två våningar hög
byggnad, uppförd af timmer med brutet spåntak. Axel
Oxenstierna ärfde godset efter sitt syskonbarn fru
Anna Ribbing (d. 1630). Sedan innehades godset af
slägterna Horn, Krus, Sparre, Adlerfelt, Rålamb. Det
eges f. n. (1882) af brukspatron H. Tamm, som 1873–76
uppförde ett med 4 torn prydt slott, i hvilket
förvaras en utmärkt tafvelsamling. B. S.
Fårafvel. Vid densamma måste djuregaren söka att
på fördelaktigt sätt ordna djurens parning och
afvelsdjurens uppfödande. Baggen och tackan äro
könsmogna vid 1–1 1/2 års ålder och kunna användas till
afvel i många år, men de böra gödas och slagtas
vid 4–5 års ålder. Fruktsamheten är störst hos de
fårslag, hvilka icke blifvit synnerligt utvecklade
med hänsyn till snabbvuxenhet och gödningsförmåga. Så
är den t. ex. hos de s. k. landtraserna större än hos
kulturraserna. Af 100 betäckta tackor blifva omkring
10 ofruktsamma, och af de öfriga erhållas 80–90 lam,
hvarjämte några tackor kasta fostren innan dessa
blifvit fullgångna. Tackans drägtighetstid varar i
medeltal 5 månader; dock förekommer hos snabbvuxna
fårslag, t. ex. Southdownsrasen, 4–5 dagars kortare
drägtighetstid. Under denna gifves åt tackorna
riklig föda, och mot slutet af drägtighetstiden
måste man tillse, att de hafva godt utrymme vid
foderhäcken, så att de ej klämmas, då kastning lätt
kan uppkomma. Straxt efter lamningen bör hvarje tacka
med sitt lam insättas i en inhägnad i fårhuset af
ungefär 1 qvm. yta, till dess lammen blifvit märkta
och hunnit lära sig att igenkänna sina mödrar. Vid
märkningen klippes eller hugges en trekantig bit
ur spetsen, öfre eller nedre kanten af öronen. Man
har olika beräkningsgrunder för att angifva de tal,
som ett ur örat utklippt stycke representerar. Såsom
en enkel beräkning kan man begagna följande tal:
Ett "hugg" i högra örats nedre kant betyder 3,
i öfre kanten 30 och i spetsen 300 samt 1 hugg i
venstra örats nedre kant 1, i öfre kanten 10 och i
spetsen 100. Ett lam, som skall hafva n:o 410 märkes
således med ett hugg i spetsen på hvartdera örat och
ett hugg i venstra örats öfre kant. Omedelbart efter
märkningen antecknas hvarje lams födelse, nummer och
föräldrar. – Tiden för betäckningen måste rättas
efter den årstid, då djuregaren finner lämpligast
att lammen födas. Modertackorna böra klippas straxt
sedan de lammat, på det att ej lammen vid diandet må
afnöta för mycken ull å mödrarnas buk och ljumskar. Då
de får, som hafva fin ull (Merino-fåren), ej
klippas, förrän ullen blifvit tvättad, och detta
ej kan ske, såvidt icke vattnet i sjöar eller åar
uppnått den derför behöfliga värmegraden af 12–15°
C., så infaller betäckningstiden för dessa får i
slutet af Januari. För öfriga fårslag, af hvilka
ullen klippes utan att förut hafva blifvit tvättad,
infaller betäckningstiden i November. De lamningar,
som inträffa efter dessa olika betäckningstider,
benämnas vår- och sommarlamning. – De bagglam,
som ej skola användas till afvel, kastreras vid 4
veckors ålder, och vid samma tid bör man gifva lammen
litet fint hö i en särskild inhägnad. Sedan lammen
blifvit 6 veckor gamla, kunna de fodras särskildt
och endast släppas 2–3 gånger dagligen till mödrarna
för att dia. När de äro 3 månader gamla, afvänjas de
helt och hållet från mödrarna. Jfr. Fårskötsel.
C. A. L.
Fårböte. Se Farböte.
Fårdala, gods i Åsle socken, Skaraborgs län, utgör,
tillsammans med underlydande i Asle, Tiarps, Hvarfs,
Högstena och Ljunghems socknar, ett fideikommiss af
13 3/4 mtl, med frälseräntor, verk och inrättningar
taxeradt till 274,336 kr. (1875). F. gjordes 1788
till fideikommiss af fältmarskalken Per Scheffer
och innehafves f. n. (1882) af underlöjtnant Carl
Scheffer.
Fårdjur, Ovina, zool., en familj under de slidhornigas
afdelning (Cavicornia) och idislarnas ordning
(Ruminantia) ibland däggdjuren. De hafva en
medelmåttigt stor och ej synnerligen groft byggd
kropp. För öfrigt utmärka de sig genom en tvärgående
fåra framtill på öfverläppen, genom de höga, från
sidorna hoptryckta gångklöfvarna och de korta, rundade
lättklöfvarna, genom de mer eller mindre hoptryckta
hornen o. s. v. Fårdjuren äro i allmänhet snabba i
sina rörelser och klättra med stor skicklighet bland
klipporna i bergsbygder, der de bäst trifvas. För
väta och fukt äro de mycket ömtåliga. Till fårdjuren
höra får-slägtet (Ovis) och get-slägtet (Capra).
J. G. T.
Fåremåned. Se April.
Fårhund. Se Hund.
Fårlusen, Melophagus ovinus, zool., hörande till
slägtet Melophagus och tvåvingarnas ordning (Diptera)
ibland insekterna. Den är rostbrun, med brandgula
ben, och ungefär 5 mm. lång. Oaktadt saknaden af
vingar föres dock denna insekt till nämnda ordning,
till följd af sin frändskap med andra dithörande
slägten. Han lefver ibland ullen hos fåren, för
hvilka han är en ganska besvärlig gäst, och träffas
allmänt öfver hela Skandinavien. J. G. T.
Fårskötsel. Omfånget af fårskötseln på en egendom
är beroende af betesmarkens beskaffenhet. Der endast
odlade fält förekomma, underhålles vanligen ett mindre
antal får för att afbeta åkerrenar, träden o. s. v. En
hufvudsaklig del af husdjursskötseln blifver
fårskötseln emellertid endast på sådana gårdar, der
det finnes högländta och magra betesmarker, på hvilka
nötkreaturen blott med svårighet kunna underhållas. I
trakter med sänka och lågländta beten trifvas deremot
ej fåren. Den hufvudsakliga inkomsten vid fårskötseln
kan antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
