Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältmina, krigsv. - Fältmätning, krigsv. - Fältmätningskåren. Se Fortifikationen, sp. 85 - Fältort, bergsv. - Fältpiplärka, zool. - Fältpost, krigsv. - Fältpredikant l. Fältprest, krigsv. - Fältprost, krigsv. - Fältridning - Fältrop, krigsv. - Fältsignalering. Se Krigstelegraf - Fältsignalkompani. Se Fortifikationen och Krigstelegraf - Fältsjukhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minbrunnen igenfylles och fördämmes, hvarjämte alla
spår efter minarbetet undanrödjas omsorgsfullt. För
antändningen nyttjas företrädesvis elektrisk apparat,
med ledning och tändare, eller hastigt brinnande
stubin. – Stenmina är en 2 m. djup grop i form af
en sned tratt, i hvars nedre spetsiga ände är insatt
en krutladdning af omkr. 25 kg. vigt. Ofvanpå denna
lägges först en stark träspegel af dubbelplank och
sedan en massa stenar, hvilka vid minans sprängning
utkastas i den riktning, som bestämmes af mingropens
sneda axel, och hvilken derför vändes mot fiendens
sannolika anfallsriktning. En stenmina lägges bäst
bakom något lågt, skylande föremål, t. ex. gärdesgård
eller häck.– Trampmina l. landtorpedo utgöres af en
mindre sprängladdning, nedgräfd tätt under jordytan
och så inrättad, att den springer, då någon trampar
på densamma. Trampminor utläggas nära hvarandra,
i en eller flere rader, framför de sannolika
anfallspunkterna. O. A. B.
Fältmätning, krigsv., det arbete, hvarigenom man för
militäriskt ändamål på karta affattar ett helt land
eller en större eller mindre landsdel. Fältmätningen
kallas terrängafteckning, då det gäller att afteckna
ett mindre område, med begagnande af enkla instrument
eller också helt och hållet utan instrument.
C. O. N.
Fältmätningskåren. Se Fortifikationen, sp. 85.
Fältort, bergsv., en i en grufva drifven ort eller
horisontel gång, som går i malmens strykningsriktning
eller fält. Motsatsen till fältort är tvärort, eller
en gång, som bildar en större (riktigast rät) vinkel
med strykningsriktningen. Th. N-m.
Fältpiplärka, Anthus campestris, zool.. hörande
till piplärkornas slägte (Anthus) och ordningen
tättingar (Passeres) ibland foglarna. Från sina i
Skandinavien allmännare samslägtingar, trädpiplärkan
och ängpiplärkan, skiljer hon sig, från den förra
genom baktåns obetydligt krökta klo, hvilken är
lika lång som eller längre än baktån, från den
senare genom den andra stjertpennan, hvilken
i yttre fanet öfver midten är nästan hvit. På de
öfre kroppsdelarna är fältpiplärkan grå med rostgul
anstrykning och brunaktiga fläckar, på de undre
ockragul; genom ögat går ett brunt och ofvan detsamma
ett hvitaktigt streck. I längd mäter hon något
mer än 17 cm. Hon är en flyttfogel och förekommer
icke sällan på fält och slätter i södra Sverige.
J. G. T.
Fältpost, krigsv., det vid en armé i fält inrättade
postväsendet, har till uppgift att befordra
tjenstebref och enskilda bref (om möjligt äfven paket)
mellan en i fält varande armé och hemlandet eller
mellan olika delar af armén. Fältposten begagnar, så
vidt möjligt är, etappvägarna, men då detta icke låter
sig göra, åkande eller ridande bud. Vid en svensk armé
i fält skall fältpostväsendet besörjas på det sätt
att på operationsbasen upprättas ett armépostkontor,
hvarifrån ingående postförsändelser skickas såväl till
hvarje arméfördelning som till högkvarteret. Vid
det sistnämnda inrättas ett fältpostkontor under
en <sp><fältpostdirektör</sp>,
som har högsta ledningen af hela fältpostväsendet,
samt vid hvarje arméfördelning ett fältpostkontor
under en fältpostmästare. Alla bref, som sändas
till armén, böra tydligt vara adresserade till
en viss truppafdelning samt bära inskriften
"fältposten". Fältpost inrättas vanligen äfven under
större fälttjenstöfningar. C. O. N.
Fältpredikant l. Fältprest, krigsv., i allmänhet
hvarje vid krigsmakten anställd prest. I
katolska kyrkan kallas denne tjensteman
fältkaplan. Fältpredikanterna förrätta all presterlig
tjenst vid trupperna och utgöras i Sverige af en
regementspastor vid hvarje regemente eller kår.
C. O. N.
Fältprost, krigsv., tillsättes af konungen
att hafva högsta ledningen af själavården
vid en svensk armé i fält. Han tillhör
följaktligen högqvarteret. Fältprost kan
äfven tillsättas vid arméfördelningarna.
C. O. N.
Fältridning kallas, i motsats till skolridning,
det ridsätt, hvilket eftersträfvar
att, med förbigående af alla ej rent
praktiska öfningar, göra såväl ryttaren som
hästen skickliga till öfvervinnande af de
svårigheter, som möta under ridning i det fria.
C. G. W.
Fältrop, krigsv., ett ord, som nyttjas såsom
igenkänningstecken vid en trupp eller en hel
armé. Förr, då man icke egde bestämda uniformer,
var fältropet af största vigt för att igenkänna egna
stridsmän. Grekernas fältrop "alala, alala", romarnas
"feri, feri", korsfararnas "deus vult", svenskarnas
under trettioåriga kriget begagnade "Gud med oss"
och de kejserliges under samma krig använda "Jesus
Maria" hafva gått till efterverlden. Numera nyttjas
fältrop nästan uteslutande i mörker vid vakter (äfven
i fredstid), fältvakter och patruller för att skilja
vän från fiende. Nytt fältrop utgifves för hvarje dag.
C. O. N.
Fältsignalering. Se Krigstelegraf.
Fältsignalkompani. Se Fortifikationen och
Krigstelegraf.
Fältsjukhus. Redan i den aflägsnaste forntiden
egde de indiska, egyptiska och grekiska härarna
läkare, hvilka äfven deltogo i striderna och synas
hafva åtnjutit stort anseende. Blodstillande och
lugnande medel, vissa kirurgiska ingrepp samt
besvärjelseformler utgjorde deras terapi. Sådant
var äfven förhållandet i norden, hvarpå eddorna och
de gamla sagorna anföra många exempel. Till och med
härförarna försmådde ej att efter striden deltaga i
dessa arbeten. – Yrkesläkare följde de romerska
legionerna redan under republikens senare tider,
och en reglerad militärläkaretjenst infördes vid de
stående härarna under Augustus’ tid. På Trajanus’
tid egde valetudinaria (fältsjukhusen) bestämd
plats i lägret, utgjordes af tält och kunde upptaga
omkr. 200 man. Äfven de bysantinske kejsarna verkade
för sjukvården i fält, och beridna sjukvårdare,
deputati, upptogo redan under 6:te århundradet,
enligt bestämmelser af kejsar Mauritius, de sårade
och förde dem till läkarna. Efter kristendomens
allmänna införande föll läkekonsten i händerna på
vissa munkordnar, som utöfvade en ej ringa verksamhet,
men ännu under de första korstågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
