Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 593-594 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färg, fys.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blandning uppkomna färger återfinnas i spektrum,
hvarvid dock den sammansatta färgen är hvitare,
blekare, än den motsvarande spektralfärgen, hvarför
spektralfärgerna, äfvensom purpur, kunna kallas
mättade färger. Allteftersom de enkla färgerna ingå
med olika styrka i blandningsfärgen, erhåller denne
en olika färgton. Om sålunda vid blandning af rödt och
violett det förra är öfvervägande, erhålles karminrödt
i st. f. purpur. För öfrigt hafva de enkla färgerna



liksom en olika färgande kraft, så att, om gröngult
och violett ljus skola tillsammans gifva hvitt,
det förra måste vara intensivare än det senare. I
detta afseende är violett starkast, dernäst kommer
indigoblått, sedan rödt och cyanblått, så orange och
grönt samt slutligen gult, som är svagast. Såsom
allmän regel för blandningen af två enkla färger
gäller, att om dessa ligga närmare hvarandra i
spektrum än komplementfärgen, så blir blandningsfärgen
en af de mellanliggande; ligga de på större afstånd
än

komplementfärgen, så blir blandningsfärgen antingen
purpur eller någon färg, som ligger mellan den ene af
de hopblandade färgerna och den till denne närmaste
änden af spektrum. En blandning af flere enkla eller
sammansatta ljussorter gifver inga andra färger
än dem, som kunna erhållas genom blandning af två
enkla. Ett föremåls färg är beroende af de ljussorter,
som diffust återkastas från dess yta. Sålunda äro
de föremål röda, som återkasta rödt ljus o. s. v.;
hvitt är ett föremål, om det diffust återkastar
allt infallande ljus; grått, om det återkastar samma
bråkdel af alla färger; svart, om det ej återgifver
något ljus alls. En i vanliga fall gra yta blir
vid starkare belysning hvit, och en vid dagsljus
hvit yta synes deremot i skymningen vara grå. Ett
svart föremål blir synligt derigenom att ljus från
de omgifvande föremålen komma till ögat. Föremålens
färger äro sällan enkla, utan oftast sammansatta;
så innehåller t. ex. ett grönt föremåls färg vanligen
äfven blått och gult, hvarför ett sådant synes gult i
gul, men blått i blå belysning, under det att det, om
färgen vore homogent grön, skulle synas svart både i
gul och blå belysning, förutsatt att belysningen sker
med homogent ljus. Blandningen af ljus, som återkastas
från färgade föremål, leder till samma resultat som
blandningen af de olika färgerna i solspektrum. Denna
blandning kan ske på flere sätt, t. ex. medelst
färgsnurran. Ett enkelt sätt är ock att betrakta
ett färgadt föremål genom en glasskifva och samtidigt
låta ljus af en annan färg reflekteras från glasets
främre sida. Detta kan anordnas sålunda: mot en
svart bordskifva hålles en tunn plan glasskifva
vinkelrätt; framför glasskifvan lägges ett färgadt
föremål, t. ex. ett munlack, hvaraf då en spegelbild
synes bakom glaset, och på denna bilds plats lägges
ett annat munlack, så att det täcker det förstas
bild. Man ser då genom glasskifvan blott ett munlack,
som är färgadt med blandningsfärgen. Genom att sänka
eller höja ögat förändras intensiteten hos det ljus,
som genomgår glasskifvan från det bakre, samt hos det,
som, kommande från det främre munlacket, reflekteras
från glasets framsida, hvarvid ock blandningsfärgen
ändrar färgton. Blandas deremot färgstofter direkt med
hvarandra, erhållas helt andra resultat, till följd af
dervid inträffande olika absorptionsförhållanden. Vid
blandning af blåa och gula färgstofter erhålles
visserligen grön färg, men detta är ingalunda
alltid fallet vid blandningen af blått och gult
ljus. – Genomskinliga och genomlysande föremål hafva
vanligen samma färg i genomgående ljus (d. v. s. då
föremålet hålles mellan ögat och ljuskällan) som
i återkastadt. Är detta icke fallet, så är det
genomgående ljuset oftast komplementärt färgadt i
förhållande till det återkastade. Så är t. ex. tunnt
bladguld blågrönt i genomgående ljus. (Jfr Absorption
och Diafan.) Särskildt egendomliga färgföreteelser
erbjuda genomskinliga ämnen, som icke alltigenom äro
likartade, utan liksom grumlade af små partiklar af
något främmande ämne, hvilket i optiskt afseende
är det förra olikt; sådan blandning kan erhållas
bl. a. genom att drypa några droppar eau de cologne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>