- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
603-604

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgblindhet - Färgelanda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jernvägsläkaren Favre och den andre den tyske
oftalmologen H. Dor, hvilka anställde undersökningar
i ungefär samma skala som Wilson, den förre för
rent praktiskt, den senare för mera vetenskapligt
ändamål. Emellertid gjordes inga nämnvärda framsteg
uti någondera riktningen. – I början af 1870-talet
uppfann Frithiof Holmgren, professor i Upsala, en
metod, på en gång säker och högst enkel, med hvilken
ett stort antal personer på kort tid kunna undersökas
(se sp. 599). Ursprungligen tillkommen i ändamål att
anskaffa ett större antal färgblinde till material
för vetenskaplig undersökning, fick denna metod,
efter en 1875 vid Lagerlunda i Östergötland timad
jernvägsolycka, hvilken väckte tanken på farorna af
färgblindheten, en särskild praktisk användning för
undersökning af i närmaste hand jernvägspersonalens
och sedermera äfven sjöfolkets, skolungdomens,
militärens och andras färgsinne. Från denna tid och
närmast från det skandinaviska läkaremötet i Göteborg
1876 daterar sig ett nytt skede inom färgblindhetens
historia såväl på det praktiska som på det rent
vetenskapliga området. I fråga om kontrollen af
jernvägspersonalens och sjöfolkets färgsinne har man
i alla civiliserade land skyndat att följa Sveriges
exempel. Denna kontroll är en sak, som numera icke
kan falla. Den är i sjelfva verket redan utförd i de
flesta civiliserade land. Genom de undersökningar
i stor skala, hvilka i sammanhang dermed anstälts,
har ett storartadt material vunnits icke blott för
färgblindhetens statistik (omkr. 100,000 undersökta
fall ensamt i Sverige), utan äfven för den egentliga
vetenskapliga forskningen rörande färgblindheten i
öfrigt. Man kan numera för sådana ändamål förfoga
öfver hundratals färgblinde. Också har färgblindheten
sedan 1876 öfverallt blifvit en brännande fråga, och
ett stort antal fysiologer och oftalmologer har med
framgång egnat sig åt lösningen af dess teoretiska
problem, hvilket genom upptäckten och användningen af
flere fall af ensidig färgblindhet vunnit en oväntad
och stark belysning. Den på de sista åren oerhördt
tillväxande literaturen på detta område innehåller
många vigtiga bidrag till färgblindhetens teori.
F. H.

Färgelanda (ej Ferglanda), socken på Dal,
Elfsborgs län, Valbo härad. Arealen 11,730
har. 3,117 innev. (1880). F. utgör jämte Ödeborg ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Karlstads stift,
Vestra Dals kontrakt.

Färgfinkar l. Tanagraer, Tanagra, zool., ett slägte,
hörande till tättingarnas ordning (Passeres)
bland foglarna. Dithörande arter, hvilka äro
flere än 70, tillhöra det varma och tempererade
Amerika och erinra genom sin allmänna kroppsform
icke obetydligt om finkarna. De utmärka sig i
allmänhet genom de lifligaste färger, trifvas
i sällskap och lifnära sig af bär, insekter
o. s. v. Till följd af detta sitt lefnadssätt blifva
de icke sällan högst skadliga för planteringar.
J. G. T.

Färgharmoni, färgsammanställning, som utöfvar en
behaglig verkan. Sannolikt beror denna verkan på
ett visst förhållande mellan s. k. komplementfärger;
men många andra

omständigheter, såsom ljusstyrka, glans, böra jämväl
tagas i betraktande. Frågan om denna verkans uppkomst
torde ännu icke hafva fått sin vetenskapliga lösning.
Upk.

Färgklavér, fys., en af J. Plateau konstruerad
apparat, bestående af två bakom hvarandra roterande,
cirkelrunda skifvor. Den bakre är delad i åtta
lika stora sektorer, som i ordning äro målade
med rödt, svart, blått och hvitt; i den främre
äro två motstående, smalare sektorer utskurna. Om
skifvorna rotera med endast ringa hastighetsskilnad,
framträda efter hvarandra olika färgtoner af rödt
och blått. K. L.

Färgkula. Se Färgskifva.

Färgkulla. Se Anthemis.

Färglära, fys., läran om färgföreteelsernas orsaker
och lagar. Försöken att förklara färgföreteelserna
gå långt tillbaka. Aristoteles ansåg färgerna
uppkomma genom en blandning af svart och hvitt. Denna
åsigt var i det stora hela herskande ända till
Newtons tid. Newton bevisade, att just motsatsen
till den Aristoteliska åsigten är den rätta,
nämligen att solljuset består af en oändlig mängd
olika ljussorter, hvilka hvar för sig äro enkla,
icke förändras genom brytning eller absorption, utan
tillsammans gifva hvitt ljus. Han påpekade derjämte,
att icke sjelfva ljusstrålarna äro färgader utan
att de endast förorsaka olika färgförnimmelser,
men han förklarade icke hvari den fysiska skilnaden
mellan de olika färgsorterna består. Till en dylik
förklaring gjorde visserligen Newtons samtida Huyghens
ett försök, men först Th. Young och Fresnel lyckades
finna den rätta förklaringen, nämligen i de olika
vibrationshastigheterna. Mot Newtons teori har
bl. a. äfven Goethe uppträdt; han upptog Aristoteles’
lära om blandningen af svart och hvitt och ville
i företeelserna vid ljusets gång genom grumlade,
genomskinliga föremål (se Färg) hafva funnit det
sätt, hvarpå blandningen af hvitt ljus och mörker
skall ske, för att en färg och icke grått skall
uppkomma. De första erfarenhetsrön om uppkomsten af
blandningsfärger gjordes naturligtvis af målare,
och dessa lärde sig redan tidigt att reda sig
med ett fåtal färgstofter. Plinius berättar, att
de äldre grekiske målarna begagnade endast fyra
olika färgstofter, och Leonardo da Vinci säger,
att han, utom svart och hvitt, behöfde endast
fyra färger, nämligen gult, blått, grönt och
rödt. Då grönt kan framställas medelst blåa och
gula färgstofter, inskränktes sedermera antalet af
de s. k. grundfärgerna till tre: rödt, gult och
blått. Newton gjorde experiment med blandning af
olika färgadt ljus, men upptäckte dervid ingen större
olikhet mot de resultat, som erhöllos vid blandning
af färgstofter. En sådan olikhet har dock sedermera
iakttagits och af Helmholtz förklarats bero derpå att
hvartdera färgstoftet absorberar något af det ljus,
som det andra återkastar, hvarigenom blandningsfärgen
icke blir densamma, som då de två ljussorterna
omedelbart blandas med hvarandra. Såsom exempel kan
blandning af ett gult och ett blått färgstoft tjena:
det förra absorberar blåa och violetta strålar,
det senare gula och röda, hvarefter endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free