Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelst tjärfärgämnen, behöfves blott direkt
behandling i det med vinstenspreparat försatta
färgbadet. – Grönfärgning sker med gröna tjärfärger
eller ock genom en kombination af blå- och gulfärgning,
t. ex. genom färgning med gulholz och indigo-karmin. –
Ylle färgas svart antingen medelst anilinsvart eller
medelst en förening af jern och garfsyra. Vanligtvis
"betas" godset med vinsten och kaliumbikromat samt
utfärgas med blåholz.
b) Färgning af silke. Endast undantagsvis
och i mindre skala färgas sidentyger, men kokadt
och blekt (svafladt) silke så mycket oftare. Vid
kulör-färgning af silke kunna metoder användas,
som äro tämligen likartade med de ofvan beskrifna;
dock böra i allmänhet färgbaden vara kalla.
Såsom betmedel nyttjas mest alun, äfven s. k. rostbeta
(lösning af jernvitriol i salpetersyra) och tennbeta.
Vid blå-färgning med indigo färgas vanligen ej på
kyp, utan med indigosvafvelsyra. Blått åstadkommes
för öfrigt äfven med berlin-blått ("bleu Raymond")
och blåholz. Rödt färgas silke med krapp och kli
(eller garancin), kochenill, safflor eller fernbock,
allt efter alunbetning och stundom efter grundning
med orleana. Till åstadkommande af violett,
lila och grått användas orselj eller lämpliga
s. k. fysikbad (blandningar af färgträ-afkok eller
andra färgämnen med tennlösningar), till gult och
brunt vau eller orleana; grönt färgas silket genom
successiv blå- och gulfärgning. Alla dessa metoder
hafva dock numera fullständigt trädt tillbaka för
färgningen med anilin-, naftalin-, ftalein-färger och
andra dylika "kemiska" färgämnen. Färgningen med
dessa ämnen är mycket enkel: silket behandlas
först med svafvelsyrehaltigt vatten, bringas
derefter i färgbadet och qvarblifver der, tills
man erhållit den önskade nyansen, hvarefter det
sköljes och torkas. Äfven svart-färgning af silke
kan åstadkommas med anilinsvart. (Se Anilinfärger.)
Vid utfärgningen betas godset först med en svafvelsur
lösning af kaliumbikromat och kopparvitriol
eller vanadinsyra samt tages derpå i en lösning
af oxalsyrad eller klorvätesyrad anilin, "skönas"
i ett vinsyrehaltigt bad och tvättas. En äldre
och fortfarande mycket använd metod att svartfärga
silke, hvarvid tillika afses att öka varans tyngd
med 100 proc. eller mera, är s. k. gallering,
d. v. s. inverkan af garfsyrehaltiga ämnen och derpå
följande utfärgning med en lösning af något jernsalt.
Svart färgning kan ske äfven med blåholz, efter
föregående betning med rostbeta eller kaliumbikromat;
sådan färg förstöres dock vid inverkan af äfven
mycket utspädda syror.
c) Färgning af bomull. Bomull färgas antingen
i form af garn, hvilket är vanligast, eller såsom
väfnad. Emedan de vegetabiliska fibrerna (bomull,
lin) äro vida svårare att färga än de animaliska
(ull, silke), fordra de en betydligt kraftigare
"betning", för att färgningen skall kunna
blifva varaktig. Derför kunna t. ex. anilinfärger
ej användas på bomull, så framt ej denna förut
betats med garfsyrehaltiga ämnen (t. ex. sumack,
galläpplen), alunlösning e. d. Utom de "kemiska"
färgämnena användas många
andra. Så t. ex. färgas blått med indigo
(vitriolkyp), berlin-blått, blåholz och jernvitriol
(eller spanskgröna), äfvensom med en ammoniakalisk
lösning af kopparoxid; rödt med krapp (numera äfven
med konstgjord alizarin); gult med gulbär, vau,
gulholz, quercitron, orleana o. s. V.; grönt med
indigo (eller blåholz) och quercitron; brunt med
kateku och kaliumkromat, äfven med manganvitriol och
kali (hvarvid genom inverkan af luftens syre bildas
mangansuperoxid) eller med quercitron krapp, och
jernvitriol; svart genom kokning med blåholz-extrakt
och derpå följande behandling med jernvitriol och
kaliumkromat. Den vigtigaste och på samma gång mest
invecklade af alla dessa metoder är färgningen med
krapp, som på bomull åstadkommer den praktfulla och
särdeles hållbara färg, hvilken vanligen benämnes
"äkta turkiskt rödt" eller "adrianopelrödt". Dervid
tillgår så, att färggodset först renas genom
upphettning med svag lut under högt tryck och
"betas" i ett bad, som innehåller en blandning af
jäst ko- eller fårgödsel med en lösning af pottaska
(eller soda) och s. k. tournantolja (sur olivolja),
hvarefter godset flere gånger behandlas först med
svag lut och sedan med vatten, torkas och tages
i ett afkok af galläpplen och sumack. Sistnämnda
operation kallas "gallering". Sedan godset derpå
noga torkats, "aluneras" det (d. v. s. behandlas
en eller flere gånger med en med soda neutraliserad
alunlösning), torkas åter noga och "fixeras" i ett
svagt soda- (eller pottaske-)bad; först derefter
är det färdigt till utfärgning. Såsom färgbad
nyttjas ett afkok på krapp eller garancin eller
ock en alizarinlösning. Efter utfärgningen "skönas"
godset genom behandling med tvållösning, tennklorid
och salpetersyra.
d) Färgning af linne. Garn och väfnader af linne
färgas i allmänhet enligt samma metoder, som användas
vid bomullsfärgning; men till följd af linfibrernas
egendomliga beskaffenhet fasthålla de färgämnen
med ännu mycket mindre kraft än bomullens trådar,
hvarför färgningen af linne är förenad med ännu större
svårigheter än färgning af bomull. Till följd deraf
färgas linneväfnåder jämförelsevis mindre ofta, och i
sådana, som endast delvis äro färgade (t. ex. randigt
bolstervar o. d.) bestå de färgade trådarna vanligen
af bomull.
Enligt kommerskollegii berättelse i "Sveriges
officiella statistik" funnos 1879 i Sverige 340
färgerier, med tillsammans 1,144 arbetare och
en sammanlagd färgerilön af 1,950,694 kr. S. J-n.
Färg-ringar. 1. Löwes färg-ringar, fysiol., se d. o. –
2. Newtons färg-ringar, fys. Om man lägger en svagt
buktig konvex lins mot en plan glasskifva och
betraktar den i återkastadt ljus, d. v. s. från
samma sida, hvarifrån belysningen kommer, ser man
flere serier färgade ringar kring en mörk fläck vid
beröringspunkten mellan de två glasen. Utgöres
belysningen af homogent ljus, t. ex. rödt, så
omgifves den mörka fläcken af omvexlande röda
och mörka ringar. Dessa uppkomma derigenom att af
de ljusstrålar, som intränga i linsen ofvanifrån,
reflekteras en del redan från dess undre yta, under
det att en annan del äfven går genom luftlagret
mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
