Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Färgträ, gemensam handelsbenämning på den på
färgämnen rika veden (vanligen kärnveden) af
åtskilliga i allmänhet tropiska trädslag. Veden
kommer i handeln antingen i form af större block,
eller ock raspad eller finmalen. I detta senare
fall förfalskas den ofta genom inblandning af genom
extraktion af färgämnet försämradt fargträ eller af
andra träsorter. De förnämsta slagen af färgträ äro:
blåholz l. campèche-trä (af Haematoxylon campechianum),
som nyttjas till blå-, grå- och svartfärgning,
rödholz, fernbock, bresilja, sapanträ, martinsträ,
brasilette m. m. (af Caesalpinia-arter), camwood-
l. barwood-trä (af Baphia nitida) och sandelträ
l. kaliaturholz (af Pterocarpus santalinus), hvilka
gifva röda och bruna färger. De nämnda träden tillhöra
alla ordn. Leguminosae. Gulholz (gul bresilja,
gammal fustik), som är veden af Morus tinctoria
(fam. Urticeae) och fisettholz (oäkta gulholz,
ung fustik), som erhålles af arter af slägtet Rhus
(fam. Terebinthaceae), begagnas (vanligen i blandning
med andra färgämnen) till framställande af gula,
bruna och gröna färger på ull, läder o. d. Utom till
färgning eller beredning af färgämnen hafva flere slag
af färgträ användning inom farmacien, till fabrikation
af bläck, till finare snickeriarbeten o. s. v. Jfr
Färgväxter. S. J-n.
Färgväxter. Oaktadt nästan alla växter innehålla
färgämnen i större eller mindre mängd, är det
dock jämförelsevis få, ur hvilka sådana ämnen låta
framställa sig i den mängd och af den beskaffenhet
att de kunnat erhålla någon vidsträcktare teknisk
användning. Genom den kemiska vetenskapens oerhörda
utveckling på senare tider hafva dessutom med
konst framställda färgämnen undanträngt flertalet
af de i äldre tider begagnade växtfärgerna. Några
af dessa (t. ex. indigo, krapp) utgöra likväl
ännu mycket vigtiga handelsvaror, och de växter,
som frambringa dem, odlas derför i högst betydlig
mängd. I de växter, som innehålla färgämne, kan
detta antingen finnas af naturen färdigbildadt i
sjelfva växten (t. ex. alkanna, safflor) eller också
framställas ur växtdelarna genom någon jäsnings-
eller kemisk process (t. ex. indigo, orselj
m. fl.). För öfrigt kan färgämnet vara fördeladt i
hela växten eller lokaliseradt i vissa delar (rot,
stam, blad, blommor, frukt) af densamma, hvilka delar
naturligtvis i det fallet ensamt utgöra den värderika
handelsvaran. Utom de under art. Färgträ omnämnda
färgväxterna äro följande de vigtigaste: arter af
slägtet Indigofera (I. anil, I. tinctoria m. fl.,
fam. Papilionaceae) gifva indigo, hvilket färgämne
äfven, ehuru i mycket mindre mängd, erhålles ur vejde
(Isatis tinctoria, fam. Cruciferae) och flere andra
växter; röda färgämnen erhållas ur roten af krapp
(Rubia tinctorum, fam. Rubiaceae), ur blombladen
af safflor-plantan (Carthamus tinctorius,
fam. Synanthereae), ur alkanna-roten (Anchusa
tinctoria, fam. Boragineae), ur bladen af Bignonia
Chica (fam. Bignoniaceae), ur fröna af Peganum Harmala
(fam. Rutaceae), ur drakblod (harz af Dracaena Draco,
fam. Liliaceae), ur färglafvar (arter af slägtena
Roccella, Usnea, Lecanora m. fl.; färgämnet benämnes
allt efter olika behandling orselj, cudbear, persio,
lackmus) o. s. v.; gula färgämnen lemnas af quercitron
(inre barken af Quercus tinctoria, fam. Cupuliferae),
af gurkmeja (roten af Curcuma-arter, fam. Scitamineae),
af vau (Reseda luteola, fam. Resedaceae) och
färgskära (Serratula tinctoria, fam. Synanthereae),
af avignonbär eller gulbär (halfmogna frukter af
flere arter af slägtet Rhamnus, fam. Rhamneae),
af fruktmärgen af Bixa Orellana (fam. Bixineae;
färgämnet benämnes orleana, achiot, anatto, bixin),
af frökapslarna af Gardenia florida (fam. Rubiaceae),
af Genista tinctoria (fam. Papilionaceae) m. fl. De
gröna färgämnen, som i så stor mängd förekomma hos
växterna, äro i allmänhet mycket föränderliga och lätt
sönderdelade. Ur de mogna gulbärens saft erhålles
emellertid genom inkokning under tillsats af alun
och pottaska en grön färg, som i handeln benämnes
saftgrönt eller blågrönt; ur andra Rhamnus-arter
beredes kinesiskt grönt eller lokao. Bruna och svarta
färger kunna erhållas med tillhjelp af på garfsyra
rika växtämnen (jfr Garfämnen), sådana som i främsta
rummet kateku (extrakt af veden af Acacia Catechu,
fam. Mimoseae, af Areca Catechu, fam. Palmae m. fl.),
vidare ekbark, sälgbark, galläpplen, granatäpplen
(frukten af Punica granatum, fam. Granateae) o. s. v.
S. J-n.
Färgämne. Hvarje ämne, som eger en bestämd och för
detsamma karakteristisk färg, kan kallas ett färgämne
l. pigment (den senare benämningen nyttjas likväl
vanligen endast för de i växt- eller djurkroppen
förekommande färgämnena). I denna bemärkelse talar man
om bladens gröna och gula, om blommornas i tusen olika
nyanser skiftande färgämnen, om blodets, gallans,
ögats och många andra, dels under normala, dels under
sjukliga omständigheter uppträdande pigment, man talar
om jodgasens, det öfvermangansyrade kalits, krom- och
kopparsalters praktfulla färger o. s. v. Flertalet
af dessa nu uppräknade ämnen äro dock icke färgämnen
i teknisk mening, ty de kunna icke användas till
färgning eller målning, vare sig att de äro alltför
obeständiga, eller att de äro för dyrbara, icke ega
tillräcklig färgande förmåga eller af andra skäl
icke äro lämpliga. Med färgämnen i mera inskränkt
mening förstår man derför sådana, hvilka med förmån
kunna användas till att meddela andra kroppar sin
färg, vare sig att de begagnas i form af lösning,
hvilken antingen genomtränger hela massan af det
ämne, som skall färgas (tygfärger), eller endast
bildar ett tunt lager på dess yta (saftfärger,
lasurfärger), eller att de äro olösliga och användas
i fast form såsom ett mycket fint pulver, antingen
uppslammadt i någon lämplig vätska, såsom vatten
(vanligen försatt med gummi eller lim, vattenfärger,
limfärger) eller oljefernissa (oljefärger) eller ock
i innerlig blandning med ämnen, sådana som lera,
krita, fett, dragant o. s. v. (pastellfärger,
kritfärger). Lackfärger kallar man föreningar,
ehuru af granska vexlande sammansättning, mellan
lerjord, tennoxid, blyoxid etc. och ett färgämne;
de erhållas vanligen i form af olösliga fällningar
vid sammanblandning af färgämnets lösning med en
lösning af något af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
