- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
645-646

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningsrayon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det dagliga behofvet af födoämnen är i väsentlig mån
beroende på ämnesomsättningen i kroppen och denna åter
på mängden af utfördt arbete. I allmänhet kan man som
regel antaga, att en fullvuxen menniska under vanliga
förhållanden dagligen behöfver 120 gr. albummat,
90–60 gr. fett och 360–480 gr. kolhydrat, dock så,
att ju mera fett man använder, dess mindre kolhydrat
behöfver man. En normal fullgod föda bör således
hälst innehålla en proportionerlig blandning af nämnda
hufvudämnen, eller mot 1 del albuminat 3/4 fett och
3 delar kolhydrat, eller, om kolhydraten ökas till 4
delar, blott 1/2 del fett. Då fettet i allmänhet är
bättre och smakligare än kolhydrat, är den förra
proportionen mera önskvärd än den senare. De
födoämnen, som väsentligen afvika från denna
blandning, måste anses som ensidiga och behöfva derför
kompletteras med andra, som innehålla hvad de förra
sakna och tvärtom. De flesta animaliska näringsmedel
sakna kolhydrat och behöfva derför en tillsats af
sådana, t. ex. potates, grönsaker. De senare åter
behöfva tillsats af fett och albuminat. Det är derför
man förenar kött och sill med potates och grönsaker,
fläsk med ärter och bönor, smör med bröd o. s. v.
F. B.

Fögderi. I civilt och administrativt hänseende
indelas de svenska länen i fögderier. Inom hvarje
fögderi finnes en kronofogde och en häradsskrifvare
samt ett antal kronolänsmän. Fögderiens antal är
f. n. (1882), efter en nyligen genomförd partiel
omreglering, 116; maximum (8) i Östergötlands län,
minimum (2) i Blekinge och Gotlands län. – En
fogderi-indelning förekommer äfven inom Norges amt;
f. n. är fogderiernas antal derstädeso 56. J. H.

Föglö, socken på Åland, Åbo och Björneborgs län,
Ålands härad, bildar jämte sina kapell, Kökar och
Sottunga, ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo
ärkestift, Ålands prosteri. Socknen utgöres af små
klippöar, hvarför inbyggarna nästan uteslutande äro
hänvisade till hafvet såsom näringskälla. Föglö-osten
har dock af ålder ett godt namn. Arealen af
fast mark, inber. kapellen, 21,046 har. 2,617
innev. (1880). Handelsflottan bestod 1880 af 26
fartyg om 2,696 tons. – Kökar kapell hyste under
det sista seklet af katolska tiden ett af landets
tre dominikankloster, hvilket dock aldrig hann sin
fullbordan. På särskilda ställen i socknen finnas
lemningar af batterier, uppkastade i anledning af
ryska flottans besök derstädes under kriget 1743.
O. I.

Föhn l. Fön, en varm, torr och af åtskilliga
egendomliga företeelser åtföljd sydvind, som oftast
under vintern och våren, stundom med stor våldsamhet,
blåser utför de schweiziska alpdalarnas nordliga
sluttningar. Denna vind har först från Medelhafvet
pressats öfver Alperna samt under sin väg uppför
dessas sydliga sluttning afkylts och aflemnat sin
fuktighet. Då den sedan sänker sig utför den nordliga
sluttningen, sammantryckes den allt mer och mer och
blir till följd deraf åter uppvärmd.

Föhr, ö i Nordsjön, vid Slesvigs vestkust, tillhörig
preussiska prov. Schleswig-Holstein.

Arealen 72 qvkm. Omkr. 5,000 innev. Södra hälften
är hög och sandig, men fruktbar, den norra är
marskland. Befolkningen är af frisisk härkomst samt
lefver af sjöfart och åkerbruk, hvilket sistnämnda
hufvudsakligen skötes af qvinnorna. Derjämte idkas
en icke obetydlig fogelfångst.

Fölene, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Kullings härad. Arealen 1,667 har. 454
innev. (1880). Annex till Herrljunga, Skara stift,
Kullings eller Gäsene kontrakt.

Följa (Fornnord. fylgja) var enligt fornnordisk tro
ett öfvernaturligt väsende, som i djurskepnad troddes
ledsaga menniskan. Följorna tyckas hafva haft ett
ringare anseende än diser och hamingjor och hafva
sannolikt icke varit föremål för någon dyrkan. Hvarje
menniska hade sin djurfölja, och detta djur har
man tänkt sig på något sätt svara mot menniskans
skaplynne eller lefnadsställning. En krigisk man hade
sålunda t. ex. varg eller björn till följa. Följorna
uppenbarade sig för menniskor oftast i drömmar, men
sagorna förtälja ock, att de visat sig för menniskor i
vaket tillstånd. Att se sin egen följa ansågs förebåda
en snar död. Den ännu gängse folktron om menniskors
"varsel" eller vålnad synes vara en rest af den gamla
läran om följorna. Jfr Demon, Dis och Hamingja.
Th. W.

Följare, skeppsb. Se Akter och Förstäfsföljare.

Följdarmän (Fornnord. fylgðarmenn) kallas i
fornnordiska skrifter hirdmännen eller konungens
handgångne män. Samma uttryck finnes äfven användt
om en höfdings följeslagare. Th. W.

Följe eller farnöte. Se Farnöte.

Följetong (Fr. feuilleton), en särskild, åt estetiska
eller andra underhållande ämnen egnad del af en
tidning, hvilken del vanligen genom ett streck är
skild från tidningens öfriga innehåll. Både namnet
och saken äro af franskt ursprung. Det förra är ett
diminutiv af feuille, blad, och betyder således
egentligen litet blad. I öfverensstämmelse med
denna betydelse framträdde följetongen först såsom
ett litet tilläggsblad till den stora tidningen. Det
var "Journal des débats", som d. 8 Pluviôse år VIII
(d. 28 Jan. 1800) införde denna nyhet. Denna första
följetong innehöll spektakelprogram, annonser, puffar
och förteckningar öfver böcker, modeartiklar m. m.,
allt kryddadt med literära småsaker, charader,
logogryfer, epigram o. dyl. Kort derefter infördes
teaterkritiken i densamma. Redaktionen af nämnda
tidnings följetong ombesörjdes först af Geoffroy, och
senare glänste i densamma under mer än ett tredjedels
sekel J. Janins spirituella måndagsartiklar rörande
teatern. De andra tidningarna upptogo hvar efter
annan denna nyhet, och den literära följetongen,
egnad åt kritik af teater och literatur, öppnade en
ny bana för skriftställare med namn och talang. Med
tiden fick hvarje sak, såsom skön konst, vetenskap,
dagens händelser, sin egen följetong under strecket
i de politiska tidningarna. Stilen undergick ock
så småningom en förändring, i det den närmade sig
kåseriet, och qvickhet och ledigt behag sattes såsom
dess förnämsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free