- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
675-676

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreningsbanken i Finland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre qvantitet syra kan sjukdomen förlängas i flere
dagar. – Saltsyra har nästan samma verkan som
svafvelsyra. – Salpetersyra färgar slemhinnorna gula
genom bildning af xantoproteinsyra, perforerar
ofta magen och retar äfven respirationsorganen. –
Karbolsyra föranleder förgiftning vid utvärtes
bruk som förbandmedel mot sårnader. Denna
förgiftning kännetecknas hufvudsakligen genom
allmännna rubbningar, såsom medvetslöshet, kollaps
o. s. v. Urinen antager ofta en olivgrön färg
och innehåller karbolsyra. – Natronlut, starkt
koncentrerad, upplöser slemhinnorna i svalg och
magsäck, förvandlar dem till ett gråaktigt, vanligen
genomskinligt gelé, ofta blandadt med svartaktiga
massor. Förgiftningsförloppet är vanligen något
långsammare än i svafvelsyreförgiftning, i början
kräkningar, sedan äfven diarré, alkalisk urin, kollaps
och död, vanligen efter 2–3 dagar. – Ammoniak gifver
stundom anledning till ofrivillig förgiftning och
verkar irriterande icke blott på digestionskanalens,
utan äfven på luftvägarnas slemhinnor (krupös
bronkit
). – I likhet med de etsande syrorna och
alkalierna verka äfven vissa salter af qvicksilfver,
bly och koppar. Symtomen äro uppkräkningar af
blod eller gröna massor, häftig kolik, kopparsmak,
liten puls, hufvudvärk, svindel, konvulsioner och
gulsot. – Om arsenikförgiftning se d. o. –
Barium-salter förorsaka en förgiftning, hvars symtom
hafva stor likhet med arsenikförgiftningens. –
Fosforförgiftning. Den amorfa, röda fosforn är ej giftig
i och för sig; den vanliga, färglösa hör deremot
till våra starkaste gifter, så att döden följt
hos barn efter intagande af några få tändsatser
å fosfortändstickor, oaktadt sådan tändmassa icke
innehåller mer än 6–7 proc. fosfor. Våra numera mest
använda säkerhetständstickor, som endast tända mot
lådans plån, hålla ingen fosfor, hvaremot plånet
innehåller fosfor, dock endast i amorf form. Våra
gamla fosforstickor missbrukas i synnerhet som
medel för fosterfördrifning, som nästan alltid
medför moderns död. Enär fosfor är löslig i feta
ämnen, passar ej mjölk till motgift. Symtomen
af fosforförgiftning bestå i tryck och smärta i
maggropen, uppstötning af vapörer, som smaka fosfor
och lysa i mörkret, kräkningar, stark törst, stor
kraftnedsättning och död efter några timmar eller
vanligen först efter en eller annan dag. Tillfriskning
äfven efter långt gången förgiftning har någon
gång inträffat. – Opium och morfinpreparat. Många
barn hafva fått sätta till lifvet för opiumhaltiga
rogifvande medel. I Sverige nyttjas bland sådana
medel vanligast "Roséns bröstdroppar", hvarför
medicinalstyrelsen upphäft apotekarnas rättighet att
utlemna dessa droppar utan läkares recept. Den akuta
opium-(morfin-)förgiftningen börjar vanligen med ett
irriteradt, ruslikt tillstånd. Detta efterträdes snart
af bedöfning och djup sömn, ur hvilken ingenting kan
väcka. Respirationen blir långsam och stönande, pulsen
hastig, pupillerna starkt kontraherade; urinstämma
och förstoppning uppkomma, och efter några timmar
eller dagar inträder döden slutligen genom

förlamning af nervcentra. Såsom ett vigtigt kännetecken
på opiumförgiftning har man äfven framhållit, att
andedrägtcn och svetten bruka lukta opium. Efter
döden träffas vanligen stark blodöfverfyllnad
i hjernan och lungorna. Behandlingen af en akut
opiumförgiftning bör dels afse att på tjenligt
sätt aflägsna opiumpreparatet ur magsäcken,
dels att återställa de sjunkna krafterna genom
frotteringar, elektricitet, starkt kaffe och
garfsyrehaltiga drycker, i nödfall äfven genom
artificiel respiration. Den kroniska
opiumförgiftningen uppkommer antingen genom ätning eller rökning
af opium eller genom medicinskt missbruk af opium
eller morfinpreparat. Den visar sig vanligen i
blekhet och afmagring, stapplande gång, slöa
sinnen, djupt liggande, glänsande ögon, habituel
förstoppning: och sömnlöshet. Själsförmögenheterna,
för tillfället upplifvade och öfverretade, blifva
småningom allt mera förslöade. Slutligen inträder
ett slags delirium tremens, allmän förlamning
och oftast för tidig död. De, som vant sig vid
opium, hafva vanligen ytterst svårt att afstå
från detsamma, ja ett hastigt afbrott kan till
och med vara lifsfarligt, hvarför doserna endast
småningom böra minskas. – Kloroform har i sina
verkningar ganska stor likhet med opium. Äfven vid
kloroformförgiftning iakttager man först ett slags rus
med yrsel, delirier, icke sällan våldsamhet, sedan
ett stadium, utmärkt genom känslolöshet för smärtande
intryck, muskelförslappning och medvetslöshet. Det
är dessa verkningar, som förskaffat kloroformen så
stor användning inom kirurgien. Med urskilning och
varsamhet användt, är medlet icke farligt. Dock bör
icke förtigas, att kirurgisk kloroformering kostat
många menniskor lifvet (Richardson räknar 1 dödsfall
på 3,500 kloroformeringar). Döden inträder oftast
plötsligt, genom en förlamning af respirationsorganen
eller af hjertat. Merendels torde denna olycka
bero derpå att man försummat låta den sjuke inandas
frisk luft jämte kloroformen, derpå att man icke i
tid afbrutit kloroformeringen vid hotande fara, på,
hjertfel o. s. v. – Kloralhydrat, hvilket numera ofta
användes som sömngifvande medel, har föranledt ett
och annat dödsfall af våda. I synnerhet är medlet
farligt vid hjertfel och låter icke väl förena sig
med bruket af sprithaltiga drycker. – Alkohol,
bränvin och andra starkt sprithaltiga drycker kunna
medföra både akut och kronisk förgiftning. Den akuta
förgiftningen framträder i form af alkoholrus,
hvilket alltför ofta slutar med döden genom för
stark blodträngning till hjerna och lungor eller
genom blodslag i hjernan (se vidare Alkohol och
Alkoholism). – Koloxidförgiftning kan inträffa
antingen genom kolos eller genom lysgas. Kolos
uppkommer oftast genom för tidigt skjutna spjäll i
kaminer eller kakelugnar eller från glödande kol i
öppna fyrfat. Koloxiden är så mycket farligare, som
den är luktlös och derför kan samlas i stor mängd i
ett rum, utan att man märker den. Koloxidförgiftningen
har många grader, från snart öfvergående hufvudvärk
till sinnesslöhet och död. Lysgasens giftighet
betingas hufvudsakligen genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free