- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
725-726

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förskansadt läger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Första tagan l. Lifstidsstädseln, kamer., benämning
på en skatt i Bohus län, hvilken förskrifver sig
från den danska tiden. Då denna landsdel blef
svensk, stadgades genom en förordning af 1660,
att bonden fortfarande skulle betala dels första
tagan vid tillträde af ett krono- l. kastellehemman,
dels den s. k. tredjeårstagan hvart tredje år efter
tillträdet. Kbg.

Förstemann, Ernst Wilhelm, tysk språkforskare,
f. 1822, studerade 1839–43 i Berlin och Halle germansk
och jämförande språkforskning. Derefter anställdes
han som biträdande lärare vid lyceum i Danzig, blef
1851 lärare vid lyceum i Wernigerode och utnämndes
1866 till bibliotekarie i Dresden. Bland hans verk
må nämnas Altdeutsche namen (1854–59; ny uppl. 1872)
och Geschichte des deutschen sprachstammes (1874–75,
bd I, II), hans förnämsta arbete.

Förstening, Petrefakt l. Petrifikat, paleont.,
i egentligaste bemärkelse förstenad lemning
af forntida växt eller djur. I vidsträcktare
bemärkelse begagnas ordet äfven om på andra
sätt bildade fossil. Se d. o. och Dendroliter.
G. L.

Förster. 1. Karl August F., tysk skald och
öfversättare, f. 1784, blef 1807 andre och 1818 förste
professor vid kadettskolan i Dresden. Död 1841. Han
utgaf, till en början anonymt, öfversättningar af
Petrarca (1818), Tasso (1821) och af Dantes "Vita
nuova" (1841), hvarjämte han, 1838, fullbordade
W. Müllers "Bibliothek deutscher dichter des 17
jahrhunderts". Hans Gesammelte gedichte utgåfvos
(1842) af hans hustru, Luise F. (f. 1794, d. 1877),
som äfven skref Biographie und literarische
skizzen aus dem leben und der zeit K. Försters

(1846). Deras dotter Marie (f. 1819, d. 1856)
författade Briefe aus Südrussland (1856) samt
Gedichte (1857). – 2. Friedrich Christoph F., tysk
skald och historiker, broder till den föregåendes
hustru, född d. 24 Sept. 1791, studerade teologi i
Jena, men egnade sig sedan i Dresden åt arkeologiska
och konsthistoriska studier. 1813 ingick han, liksom
Theodor Körner, vid den Lützowska frikåren, i hvilken
han blef officer, och eldade genom sina krigssånger,
Schlachtenruf an die erwachten deutschen, till strid
för fäderneslandets försvar. Efter de allierades intåg
i Paris (1814) var han verksam vid återfordrandet af
de der hopade konstskatter, som under kriget blifvit
röfvade från Tyskland. Efter krigets slut (1815)
blef han lärare vid k. artilleri- och ingeniörskolan
i Berlin, men förlorade denna plats 1817, till
följd af en uppsats i "Nemesis" om den preussiska
författningens historiska utveckling. Derefter
redigerade han efter hvartannat "Neue Berliner
monatsschrift", "Vossische zeitung" och, i förening
med Alexis, "Berliner conversationsblatt". 1829 blef
han hofråd samt kustos vid den k. konstsamlingen. Död
i Berlin d. 8 Nov. 1868. Af hans många historiska verk
behandla de flesta Preussens historia. Genom flere
skrifter spred han ett nytt ljus öfver Wallensteins
karakter, i det han bevisade dennes oskuld med hänsyn
till anklagelsen för högförräderi. Bland

hans öfriga arbeten märkas Peter Schlemihls
heimkehr
(1849), en fortsättning af Chamissos
bekanta dikt; bearbetningar af flere Shakspeares
stycken; några mindre lustspel; en historisk dram:
Gustav Adolf (1833); Gedichte (1838); en samling
af krigssånger, romanser, berättelser, och legender
m. m. Af hans literära qvarlåtenskap utgaf H. Kletke
"Kunst und leben" (1873). – 3. Ernst Joachim F.,
den föregåendes broder, konsthistoriker och målare,
född d. 8 Apr. 1800 i Münchengosserstädt, egnade
sig först åt lärda studier, men följde snart sin
böjelse för målarekonsten och blef 1823 lärjunge af
Cornelius i München. Sedan F. utfört några fresker i
Bonn och München, reste han till Italien för att, på
uppdrag af kronprinsen Max af Bajern, åvägabringa en
samling teckningar efter äldre mästare. Detta arbete
ledde honom in på konsthistoriska forskningar. Den
första frukten af dessa blef Beiträge zur neueren
kunstgeschichte
(1835), för hvilket arbete
universitetet i Tübingen kallade honom till
hedersdoktor. Derefter följde bl. a. Briefe über
malerei in bezug auf die gemäldesammlungen in Berlin,
Dresden, München
etc. (1838), Die wandgemälde der S:t
Georgenkapelle zu Padua
(1841; dessa af Altichiero
utförda målningar hade blifvit upptäckta af F. 1837),
Geschichte der deutschen kunst (1851–60), Denkmale
deutscher baukunst, bildnerei und malerei
(praktverk i
12 band, 1853–69), Leben und werke des Fra Angelico da
Fiesole
(1859), Vorschule der kunstgeschichte (1862),
biografierna Raphael (1867–69) och Peter v. Cornelius
(1874) samt de stora, ännu ofullbordade verken
Geschichte der italienischen kunst (börjadt 1869)
och Denkmale italienischer malerei (börjadt 1870). I
förening med Fr. Kugler redigerade F. 1842–49 Schorns
"Kunstblatt". Derjämte har han utgifvit åtskilliga
för sin tid värdefulla och i många upplagor utkomna
resehandböcker öfver Italien och Tyskland (särskildt
München) samt flere literära arbeten, som beröra
hans svärfaders, Jean Paul Fr. Richters, lefnad,
diktning och efterlemnade verk.

Förster, Ludwig, österrikisk arkitekt, f. 1797,
d. 1863 såsom professor vid Wiens konstakademi,
var lärjunge af Nobili. Han byggde bl. a. den
protestantiska kyrkan i Gumpendorf, synagogorna i Wien
och Pest samt Elisabetbron och en mängd privathus
i Wien och var mycket verksam vid Arsenalbyggnaden
i sistnämnda stad. F. odlade företrädesvis den
italienska renaissance-stilen. 1836 grundade
han "Allgemeine bauzeitung", som ännu utgör ett
centralorgan för Tysklands arkitekter och ingeniörer.

Förster, Heinrich, furstbiskop i Breslau, född 1800,
uppväxte under nästan torftiga förhållanden, studerade
i Breslau och prestvigdes 1825. Såsom kyrkoherde
i Landshut (från 1828) väckte han uppseende i vida
kretsar genom sin fördragsamhet mot olika troende och
genom sina predikaregåfvor. 1837 blef F. domherre,
1848 var han ledamot af nationalförsamlingen i
Frankfurt, deltog i Nov. s. å. i de tyska biskoparnas
synod i Würzburg samt blef 1853 furstbiskop i
Breslau. F. var från början ingalunda ultramontant sinnad, men han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free