Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid icke med den juridiska terminologien,
som med lån (commodatum) i egentlig betydelse
tvärtom förstår det kontrakt, enligt hvilket man åt
annan till brukande utan vedergällning öfverlemnar
ett visst, individuelt bestämdt (icke fungibelt)
ting, med vilkor att detsamma skall återlemnas
till långifvaren, sedan det blifvit brukadt. Skulle
vid sistnämnda aftal betingas vedergällning för
brukandet, förvandlas kontraktet till lega. Får
tinget deremot icke brukas, uppkommer ett depositum,
inlagsaftal. A. Th. S.
Förstålning. Se Galvanoplastik.
Förstånd, den menskliga förmögenhet, hvars funktioner
äro klara och tydliga förnimmelser eller begrepp. Se
Begrepp och Förnuft. L. H. Å.
För-stång, Förmärsstång l. Förens svåra
stång, sjöv., den del af fockmasten, som
sitter närmast öfver undermasten. Jfr Stång.
O. E. G. N.
För-stäf, skeppsb., den uppåt böjda, främre
fortsättningen af ett fartygs köl. Den bidrager till
att gifva förskeppet dess form och styrka samt tjenar
till fäste för de främsta bordläggningsplankorna och
till stöd för bogsprötet. Se fig. vid art. Förtimring
(b). Förstäfven på ett träfartyg utgöres af ett
eller flere timmer, någon gång tappade i, men
vanligen laskade till kölen. Det understa timret, som
sammanlöper i jämn tur med kölen, kallas underlopp
(p). På jernfartyg göres stäfven stundom ihålig,
men oftast består den af en solid jernskena,
som bultas till kölen. Ett pansarfartygs förstäf
bildar ock det vapen, som kallas ram. Se d. o.
O. E. G. N.
Förstäfsföljare, skeppsb., är i träfartyg ett till
förstäfvens akterkant fogadt timmer, som med sin
nedre ände hvilar på "resningen" och tjenar till
förstäfvens förstärkning. Se fig. vid art. Förtimring
(e). O. E. G. N.
Förstämpling l. Stämpling, en byggnad af trä,
som i grufvor uppsättes till stöd för väggar
eller tak. Förstämplingen utgöres dels af enkla
stockar, som spännas mellan väggarna, dels af hela
timmerkistor, då större tyngder skola uppbäras.
Th. N-m.
För-stäng l. Förstängstagsegel, sjöv., ett snedsegel,
som löper på förstängstaget, således akter om
klyfvaren, men för om stagfocken. Det kan föras i hård
bris, i allmänhet ända tills bottenrefvet intages
i märsseglen. O. E. G. N.
Förstärkning, krigsv., i allmänhet hvarje tillförsel
af nya stridskrafter till en viss punkt. I Danmark
har man gifvit denna benämning åt de trupper, som
sammansättas af äldre manskap och afse att utgöra en
förstärkning åt fältarmén eller åt besättningstrupper
inom landet. C. O. N.
Förstärkningsmanskap. 1. Krigsv., den styrka, som,
enligt 1809–10 års riksdags beslut, skulle i händelse
af krig uppbådas till arméns förstärkande i stället
för landtvärnet. Styrkan bestämdes till högst 50,000
man och skulle fördelas på socknarna, hvilka egde
anskaffa folk på det sätt, som dem behagade. Med
anledning af krigstillståndet mot England befalldes
i April 1811 uppställandet af 15,000 man af detta
manskap. Då denna åtgärd väckte stort missnöje
flerstädes i landet, afskaffades
förstärkningsmanskapet af 1812 års riksdag och ersattes af
beväringsinrättningen. – 2. Sjöart., vissa
nummer af en kanonbetjening, hvilka hafva
mindre maktpåliggande befattningar vid kanonen.
1. C. O. N. 2. O. E. G. N.
Förstärkningsmedel. Se Fältbefästning.
Förstärkt utskott. Se Utskott.
Försvar l. Laga försvar, jur. Se Försvarslös.
Försvar (Fr. défensive), krigsv., den
krigshandling, genom hvilken man sträfvar att undvika och förlama
motståndarens anfall. I politiskt afseende är den
försvarande den, som mottager utmaningen, medan
den, som utmanar, är den anfallande, vare sig han
utfärdar krigsförklaringen eller icke. Den, som går
att uppsöka fiendens stridskrafter, är strategiskt
anfallande, hvaremot den, som står stilla eller
går bakåt, kort sagdt den, som sträfvar att undvika
att blifva besegrad, är strategiskt försvarande. På
slagfältet består det taktiska anfallet (offensiven)
i framryckning mot fiendens stridskrafter för
att bryta deras förmåga att göra vidare motstånd,
under det försvarets uppgift är att undvika denna
afgörande vändning och att uttömma fiendens
krafter. Försvaret (det taktiska) förutsätter
stillastående; det kan derför begagna marken och
elden bättre än anfallet, som deremot väljer mål
och tid samt verkar mera lifvande på truppen än
försvaret. Den försvarande kan visserligen utmatta
motståndaren, men förmår icke krossa honom. För att
mäkta detta måste han sjelf öfvergå till anfall
(motanfall), sedan hans eld rubbat motståndaren
under dennes framryckning. Detta kallas att föra
en försvars-anfallsstrid (defensiv-offensiv). Det
politiska försvaret förutsätter icke ett strategiskt
försvar, hvaremot den, som för ett strategiskt
försvarskrig, vanligen ser sig tvungen att äfven
på slagfältet gå försvarsvis tillväga. Ett lyckadt
motanfall, en seger eller någon annan händelse kan
dock vända krigslyckan så, att den strategiskt
försvarande slutar med att vara anfallande.
C. O. N.
Försvarsarbete, bergsv., det minsta arbete en
innehafvare af mutsedel å någon fyndighet eller
grufveutmål årligen måste utföra för att, såvida
hvilostånd ej erhållits, bevara sin rätt till
fyndigheten. Enligt 1855 års grufvestadga (kap. 6,
§ 42) skall detta arbete bestå dels i bergsprängning
af en kubikfamn eller 4 à 5 kubikfamnars jordrymning,
dels i grufvebyggnadsarbete på stället, motsvarande
200 dagsverken årligen. Dock gäller detta ej
sjömalmstägter samt grufve- och slaggvarp. Dessa
stadganden stämma sinsemellan föga öfverens och äro
anledning till ständigt krångel och många processer.
Th. N-m.
Försvarskarl benämndes på 16- och 1700-talet den
person (vanligen handtverkare), som af någon
ståndsperson blifvit tagen i tjenst och laga
försvar. Jämlikt gällande lagar var sådan person
berättigad till vissa förmåner, men om han endast på
papperet var tagen i försvar, utan att i verkligheten
tjena den föregifne husbonden, behandlades han som
"öfverflödig försvarskarl" och hemföll till allmänt
arbete. Kbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
