- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
733-734

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häktad för brott, belagdt med lifstids straffarbete
eller dödsstraff, eller 3. oaktadt erhållen varning,
en gång inför kommunalnämnd eller två gånger inför
tillsyningsman, uraktlåtit att förskaffa sig eller
förrätta anvisadt arbete. Allmänt arbete kan äfven
enligt fattigvårdsförordningen åläggas betlare
(jfr Fattig, sp. 1063). – Såsom en egenhet för den
svenska lösdrifverilagstiftningen gent emot de
flesta andra kulturlands må nämnas, att domsrätten
öfver de försvarslöse tillhör den administrativa
myndigheten, K. M:ts Befallningshafvande (som
sålunda blir både åklagare och domare), och ej
den judiciella. Anmärkas må äfven, att i Sverige
de till allmänt arbete dömde under arbetstiden
underhållas af staten (i fångvårdsanstalter), under
det att t. ex. i Danmark m. fl. andra land kommunerna
äro skyldiga att underhålla sina till tvångsarbete
dömde vagabonder. Detta förhållande medför naturligt
nog, från de svenska och danska kommunernas sida,
en väsentligen olika uppfattning vid personers
angifvande för lösdrifveri och vållar framför allt,
att den svenska försvarslöshetslagen ännu medgifver
åt begreppet lösdrifvare eller försvarslös ett långt
större omfång än den utländska rätten. – Antalet
försvarslöse personer, dömde till allmänt arbete,
har under de senaste 35 åren förminskats från mer än
2,000 till omkr. 1,100 på året. Detta antal utgör,
i förhållande till landets befolkning, resp. 7 och
2,25 till allmänt arbete dömde på 10,000 innevånare. –
Sedan Fångvårdsstyrelsen 1879 inkommit med förslag
till väsentliga förändringar i nu gällande lag
angående försvarslöse, tillsattes d. 1 Juli 1881 af
K. M:t en komité för att utarbeta förslag till en
ny lag. – Jfr C. G. Hammarskjöld: "Om lösdrifvare
och deras behandling, företrädesvis enligt svensk
lag" (i Ups. univers:s årsskr. 1866). – I Danmark
utfärdades d. 3 Mars 1860 nu gällande "Lov om straffen
for lösgängeri og betleri". Lösdrifvaren bestraffas
antingen med fängelse på vatten och bröd (från 2
till 30 dagar) i de allmänna arresthusen, eller med
arbete under 6 gånger så lång tid i tvångsarbetshus,
der sådana inom jurisdiktionen finnas och blifvit
af justitsministeriet erkända. Betlaren straffas
något mildare, nämligen med enkelt fängelse
intill 8 veckor eller fängelse på vatten och
bröd från 2 till 15 dagar eller deremot svarande
arbete i tvångsarbetshus. Dylika af regeringen
såsom tvångsarbetshus erkända anstalter finnas
inom riket till ett antal af 10. Domsrätten
tillhör ensamt judiciel myndighet; lösdrifvarens
underhåll under strafftiden tillkommer uteslutande
kommunerna. Fångvårdsstyrelsen har ingen befattning
med tvångsarbetshusen. Förhållandet mellan den
danska och svenska lösdrifverilagstiftningens
verkningar torde i någon mån framgå deraf att,
relativt till staternas olika innevånareantal, Danmark
ej ens har hälften så många dömde lösdrifvare och
betlare som Sverige försvarslöse dömda till allmänt
arbete. I Danmark utgör nämligen antalet högst 200,
d. v. s. knappt 1 på 10,000 innevånare. – I Finland
(jfr kejs. förordn, d. 23 Jan. 1865) gälla ungefär
samma förhållanden i

fråga om lösdrifvare som i Sverige, under det att
Norge (jfr Lovene af d. 6 Juni 1863 om fattigväsenet)
i denna sak mera närmar sig Danmark.
F. Ft.

Försvarsväsende, krigsv., sammanfattningen af alla
de krigsmedel (armé, flotta, fästningar), som ett
land eger för att värja sig. C. O. N.

Försyn, Guds, teol., Guds omvårdnad om den skapade
verlden. Tron på en sådan omvårdnad följer med
nödvändighet af tron på en lefvande, personlig
Gud. Inkonseqvent är deismens åsigt, som visserligen
antager, att Gud skapat verlden, men anser, att han
sedan dragit sig undan och icke befattar sig med
hennes utveckling, utan låter henne styras af de i
henne en gång nedlagda naturlagarna (mekanism). På
panteismens ståndpunkt, hvilken förnekar Guds
personlighet, kan naturligtvis icke finnas en
tro på Guds försyn i ofvan angifna mening. Denna
förnekas äfven af determinismen och fatalismen
(se d. o.), af kasualismen, hvilken tillskrifver
den blinda slumpen alla händelser i verlden,
samt i allmänhet af de olika rationalistiska
åskådningarna. Inom den antika hedendomen finnas
flere uttalanden af tron på en verldens styrelse af
gudarna; men dels står, mer eller mindre tydligt,
öfver gudarna det allt beherskande ödet, dels
anses den gudomliga styrelsen inskränka sig till
de vigtigaste händelserna i verlden. Den bibliska
(teistiska) åskådningen, hvilken tror på en såväl
transscendent (öfver verlden upphöjd) som immanent (i
verlden inneboende) personlig Gud, tillerkänner denne
Gud den oinskränkta makt, vishet och godhet, som
behöfvas för att draga omsorg om hela skapelsen. Denna
uppfattning är på det tydligaste uttalad i både
Gamla och Nya testamentet. Å ena sidan "bor Gud i ett
otillgängligt ljus" (1 Tim. 6: 16), å andra sidan
"lefva vi, röras och hafva vår varelse i honom"
(Ap. G. 17: 28). Jfr 5 Mos. 4: 39.

Försynens, likasom skapelsens, grund är
Guds kärleksrika vilja; dess ändamål är Guds
förhärligande genom de skapade varelsernas
salighet. Sedan synden kommit i verlden, drager
Gud likväl fortfarande omsorg om verlden, emedan
han beslutit hennes frälsning; ändamålet med hans
försyn är nu att bringa detta eviga frälsningsrådslut
till verkställighet. – Försynen innefattar tvänne
akter: uppehållelsen och styrelsen. Den förra är den
handling af Gud, hvarigenom verlden fortfar att vara
till och utveckla de krafter, som genom skapelsen
blifvit i henne nedlagda. Dessa krafter uppehållas
och verka nämligen endast i och genom skaparens vilja
och kraft; han är således deras herre. Styrelsen är
den handling af Gud, genom hvilken han leder verlden
till det mål, för hvilket den är skapad. Detta
mål är verldens frälsning, eller, med andra ord,
Guds rikes tillkommelse, det godas seger. Men då
detta mål vinnes endast genom Kristi återlösning,
så utgör denna medelpunkten i Guds styrelse och
i verldens historia. Till dessa två beståndsdelar
i Guds försyn har man lagt en tredje, medverkan,
hvilken dock lämpligen kan inordnas under de två
öfriga. Dermed förstås, att Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free