Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom den högsta orsaken i sin uppehållelse och styrelse
af verlden samverkar med de skapade fria varelserna
såsom orsaker i andra hand. På detta sätt har man
sökt förena Guds försyn med de förnuftiga varelsernas
frihet. Vid de goda handlingarna verkar Gud "både
vilja och gerning" (Fil. 2: 13), och menniskan känner
sig just då fullkomligt fri, när hennes vilja är i
allt bestämd af Guds. Vid de onda åter medverkar Gud
endast så, att han gifver kraft till handlingen (ad
materiale actionis), men icke i afseende på handlingens
sedliga beskaffenhet (ad formale actionis), hvilken
han lemnat åt de fria varelserna att sjelfva
bestämma. För öfrigt förhåller sig Gud till det
onda i verlden så, att han alltid förbjuder och ofta
förhindrar eller afvänder det (impeditio); men när
han tillåter det (permissio) och till och med stundom
låter det skrida till en fruktansvärd höjd, sätter han
dock alltid en viss gräns derför (determinatio) och
leder det till en god utgång (directio). Emellertid
är det blott en falsk optimism, som anser allt, som
händer i verlden, för det bästa. Den sanna teodicén
erkänner synden såsom en det goda hindrande makt;
men den ser i den gudomliga styrelsen och särskildt
i straffdomarna en rättfärdighetens reaktion emot
synden och är öfvertygad om att till och med de onda
makterna måste mot sin vilja arbeta på Guds rikes
tillkommelse. Sålunda fullbordar sig den gudomliga
viljan i verldsloppet på ett med frihetens natur
öfverensstämmande sätt; "Gud har uttänkt en mångfald
af möjligheter, genom hvilka verldens lopp kan
fortskrida till sitt mål." Ett Guds förutbestämmande
(såsom i den calvinska predestinationsläran) eller
till och med obetingade förutvetande af allt skulle
tillintetgöra både Guds och menniskans frihet. Ett
sådant förutvetande kan endast omfatta det i och
för sig förnuftiga och nödvändiga, "verldsloppets
eviga halt och den deri framträdande väsentliga
sanningen". I sin uppehållelse och styrelse omfattar
Gud deremot allt, det största med det minsta,
foglarna under himmelen och liljorna på marken, ja
han har "räknat håren på våra hufvud". Med afseende
på föremålen för Guds försyn har man delat henne
i den allmänna, som omfattar allt skapadt, den
särskilda, som omfattar menniskorna såsom skapade
till Guds beläte, och den särskildaste, som omfattar
de troende menniskorna. Detta är emellertid endast
en gradskilnad: i samma mån som menniskan kommer Gud
närmare och liknar honom, får hon tydligare erfara
Guds kärleksrika ledning till hennes eviga väl. –
Beträffande det sätt, hvarpå Gud i sin försyn verkar,
hafva teologerna skilt mellan den vanliga l. medelbara
(naturliga) försynen, i hvilken Gud verkar enligt de i
skapelsen nedlagda lagar och krafter, och den ovanliga
l. omedelbara (öfvernaturliga), i hvilken han verkar
oberoende af dessa, enligt lagar af högre ordning än
naturlagarna (se Under). De senare upphäfva och rubba
icke de förra; de gå utöfver dem och äro att betrakta
såsom nya insatser i verldens lif af Guds omedelbart
skapande vilja. Möjligheten, ja nödvändigheten deraf
följer af begreppet om en fri och
allsmäktig Gud. Naturen är också så ordnad, att
hon, utan att rubbas i sin lagbundna utveckling,
lemnar utrymme för den personliga andens verksamhet.
E. J. Ö.
Försäkra, sjöv., fastgöra, surra. –
Försäkra! kommandoord, som gifves, då en
kanon, efter "färdig!" af en eller annan
orsak ej skall affyras. Fyrsträngen
hakas dervid ur friktionsrörets ögla.
O. E. G. N.
Försäkring, Assurans l. Assekurans (Fr. assurance,
Eng. insurance, Ital. assicuranza), ett
kontrakt, hvarigenom den ene kontrahenten
(försäkringsgifvaren, assuradören) mot vissa vilkor,
vanligen en viss afgift, premie, förbinder sig att
ersätta den andre parten (försäkringstagaren)
för en skada, som i ett bestämdt förutsedt
fall kan träffa denne. Försäkringens föremål
kunna vara mångfaldiga. De vigtigaste grenarna
af försäkringsväsendet äro lifförsäkringar,
olycksfalls- och lifränteförsäkringar, sjukkassor,
kreaturs-, brand- och transportförsäkringar,
försäkring mot hagelskada, kapital-, intecknings-
och andra kreditförsäkringar, glasförsäkring m. m. Den
naturligaste vägen att bereda ersättning för en i ett
förutsedt fall möjligen inträffande förlust är att
ett större antal personer sluter sig tillsammans till
ett bolag och kommer öfverens att gemensamt bära den
förlust, som på grund af en bestämd fara kan träffa
en enskild delegare. Sådana bolag kallas ömsesidiga
och äro antingen inrättade så, att samtliga inom en
viss tidrymd, t. ex. ett år, uppstående förluster
vid denna tids slut efter ett visst förhållande
fördelas på alla medlemmarna och betäckas genom,
motsvarande bidrag från dem, eller så, att hvarje
medlem på förhand erlägger ett bestämdt bidrag till
ersättning af väntade förluster, under förbehåll
att det, efter skadornas och öfriga omkostnaders
betäckande, möjligen blifvande öfverskottet
fördelas på delegarna, äfvensom uppstående
brist genom sammanskott af dem fylles. Efter
ömsesidighetsprincipen, enligt hvilken summan af
försäkringstagare tillika är försäkringsgifvare,
äro många lokala brand- och hästförsäkringsbolag,
äfvensom de flesta, om ej alla, sjukkassor i Sverige
bildade, och en del sjöassuransföreningar. Eljest
drifvas försäkringsaffärer för det mesta genom
aktiebolag, i hvilka aktionärerna insätta ett
kapital för att betrygga försäkringstagaren
fullgörandet af de med honom ingångna
förbindelser. Försäkringsgivare är i sådant
fall summan af aktionärerna, hvilka sins emellan
fördela den uppstående vinsten; möjligen uppstående
brist betäckes af aktiekapitalet. I åtskilliga
försäkringsaktiebolag ega äfven försäkringstagarna
rätt till viss andel i vinsten. Särskildt är detta
förhållandet i en del lifförsäkringsbolag. Af
aktierna i försäkringsbolag äro vanligen blott
vissa proc., 10, 20 till 40, kontant inbetalda,
under det aktieegarna för återstoden lemnat sina
förbindelser. Försäkringsväsendet har gifvit upphof åt
en hel literatur och behandlas i särskilda tidskrifter
på flere olika språk. I Sverige utkommer sedan 1878
"Försäkringsföreningens tidskrift".
Försäkringsagent. Se Agent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
