- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
739-740

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försäkringsföreningen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stomme sålunda är färdig, säges fartyget vara
uppsatt i full förtimring. Jfr Bordläggning, skeppsb.
O. E. G. N.

Förtoning, sjöv., afbildning af ett land, tagen till
sjös, vanligen på stort afstånd. Förtoningen upptager
företrädesvis konturerna, men äfven skuggningar,
framstående föremål o. d., som kan tjena sjöfararen
till ledning och igenkänningsmärke vid angöring
af land.
O. E. G. N.

För-traf l. Förtrupp, krigsv., främsta afdelningen
af ett avantgarde, har till åliggande att spana
framåt marschvägen, att undersöka alla vid eller
nära densamma belägna terrängföremål och orter,
att anmäla till efterföljande trupper, då något
fientligt märkes, och att sålunda trygga deras marsch.
C. O. N.

Förtroendeämbete, statsr., l., såsom det heter i 1772
års R.-F., § 31, förtroendetjenst och i 1809 års
R.-F., § 35, förtroendesyssla, är ett ämbete, hvars
innehafvare kan af konungen derifrån entledigas, när
denne pröfvar rikets tjenst det fordra. Innehafvare
af sådana ämbeten äro enligt R.-F. § 35,
statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för
kollegier eller de i dessas ställe inrättade verk,
justitiekansleren, cheferna för öfriga centrala
ämbetsverk, expeditionscheferna i statsdepartementen,
öfverståthållaren, underståthållaren och polismästaren
i hufvudstaden, landshöfdingar, högre militärpersoner
till och med öfverstar och med dem likställde chefer,
kommendanter, ministrar, sändebud och agenter för
handeln hos främmande makter samt ämbetsmännen i
utrikesdepartementet. Den grundsats, som genomgått
Sveriges statsrätt, har varit ämbetsmännens
oafsättlighet, hvadan förvaltningsordningen
bibehåller sig ostörd af de politiska strider,
som kunna hafva inflytande på det egentliga
regeringssystemet. I de land, der ämbetsmännens
afsättlighet utgör den herskande grundsatsen,
medför ombyte af regering eller af departementschef
ombyte äfven af ämbetsmän, hvilket alltid måste
blifva egnadt att föröka de olägenheter, som äro
oskiljaktiga från ombytet af styrelsesystem i afseende
på statsförvaltningens handhafvande. I Sverige hafva
från äldsta tider ämbetsmännen varit berättigade
till sina tjensters bibehållande, så länge de väl
och troget fullgjort sina ämbetsåligganden. Denna
grundsats fick ett bestämdt uttryck i 1660 års R.-F.,
hvars § 8 stadgar, att "den, som väl tjenat, icke må
utan för brott och utan vigtiga orsaker ifrån tjensten
removeras, med mindre sådant sker till hans avancement
och förbättring", utom i de fall, att tjensten vore
honom uppdragen på vissa år. Denna grundsats bibehölls
under Frihetstiden såsom begränsning i konungens makt,
hvaremot rikets ständer tillerkände sig rätt att efter
godfinnande entlediga ämbetsmän. Stadgandet i 1720
års R.-F. (§ 2) att konungen ej någon skall förderfva
till lif, ära, lem och välfärd var i visst hänseende
egnadt att bereda ämbetsman trygghet i ämbetet. Denna
trygghet blef i Adolf Fredriks konungaförsäkran (§
10) ytterligare garanterad genom stadgandet att ingen
skulle utan föregången och vid laga domstol anställd
ransakniag eller deras bepröfvande, som dertill efter
förordningarna rättighet ega,

på någon tid afhållas från sitt ämbetes verkliga
förvaltande, ej häller utan laga dom afsättas eller,
emot sin vilja, flyttas till någon annan tjenst och
ämbete. 1772 års R.-F. (§ 2) innehåller en likartad
försäkran och erhöll den tolkning, till följd af
riksdagsbeslut d. 19 Juni 1786, att under ordet
"välfärd" skulle äfven inbegripas innehafvande
ämbete och tjenst, hvarjämte föreskrefs (§ 31), att
öfverståthållaren, militära ämbetsmän från och med
öfverstar och högre upp, officerare vid drabanterna,
öfverstelöjtnanterna af lifgardet och artilleriet
samt kommendanter i gränsfästningarna skulle vara
förtroendeämbetsmän, hvilka K. M:t egde till- och
afsätta i sittande råd. Ännu voro ej riksrådets
medlemmar förtroendeämbetsmän. I Förenings- och
säkerhetsakten d. 3 April 1789 indrogos flere
sysslor under begreppet förtroendeämbete, och
antogs såsom grundsats, att de högre ämbetsmän,
som ej voro domare eller ej innehade tromansgrad
och derutöfver, skulle vara förtroendeämbetsmän. I
samma akt förklarades nämligen, att alla domare
i högre och lägre rätter samt alla ämbetsmän, som
ej innehade tromans värdighet eller ej togo del i
landtregeringen, icke skulle, utan laga ransakning
och dom enligt lag och krigsartiklar, varda sina
ämbeten förlustige. Uti denna föreskrift ligger
uppränningen till nu gällande grundlagsbestämmelse.
H. L. R.

Förtroendeämbetsman, den, som innehar
förtroendeämbete.
H. L. R.

För-trupp. Se Förtraf.

Förtryckning, bergsv., partier af ofyndigt berg,
hvilka i grufvor undantränga malmen, göra den smalare
eller afskära den, utan att dock fullkomligt borttaga
densamma. Th. N-m.

Förtsch, Basilius, tysk teolog och
psalmförfattare, född i Rosla i Thüringen, blef 1612
pastor i Gumperda, vid Orlamünde, och dog 1619. Han
utgaf: Geistliche wasserquelle (1609, "Andelig
watukälla", öfvers. af Håkan Ausius, 1641). Ur detta
arbete äro i Sv. psb. af 1819 upptagna n:r 66, 250
och antagligen 417 samt i Gamla psb. n:r 197.

Förtvining, med. Se Atrofi.

Förtätning, fys. Se Kondensation.

Förtöja, sjöv., medelst tåg eller kettingar fastgöra
vid kaj, dykdalb eller boj; förankra ett fartyg med
minst två ankare. Detta senare ankringssätt medför
i trånga hamnar den fördelen att fartyget upptager
mindre "svajningsrum", än då det ligger för ett
ankare. Förtöja för och akter, ankra med ett ankare
förut och ett akterut eller ock fastgöra fartyget
med kablar för och akter. – Förtöjning, en kabel,
tross eller ketting, hvarmed ett fartyg är förtöjdt
(för-, akter-, tvärförtöjning). – Förtöjningsboj.
Se Boj, sjöv. – Förtöjningslekare l. Svifvel (se
fig.), ett slags föreningslänk mellan ett fartygs

illustration placeholder


båda kettingar, då detsamma ligger förtöjdt för två
ankare i hamnar, der tidvatten eller variabla vindar
förekomma. Genom lekaren undvikes att kettingarna
sno sig om hvarandra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free