Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För-värmning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till w (tecknadt v) efter a, o, y, deremot till
i (j) efter ä (e) och ö (t. ex. flyve, flöi, flyga,
flög). Bortfall af g (gh) har i svenskan inträdt
i lade, sade (för lagde, sagde), framför j i sådana
fall som följa, sörja (Fornsv. fylghia, syrghia),
i dagligt tal, liksom i folkmål, ofta efter vokal
(t. ex. ja, da för jag, dag), – I danskan har g, till
följd af analogibildning, inträngt i fall som vælge,
valgte (för væelje, valde; efter fölge, fölgte). –
De forngermanska språkens g har genom ljudskridning
uppkommit af indoeuropeiskt gh; indoeuropeiskt g har
åter blifvit germanskt k. Strängt taget, bör hvart
af dessa ljud skiljas åt i två (jfr Gutturaler.)
Fr. L-r.
I musiken betecknar g femte tonen i den
diatoniska skalan och står till grundtonen c i
svängningsförhållandet 3 : 2, hvilket är den rena
qvintens.
På äldre franska mynt betecknar denna bokstaf
Portiers, på schweiziska Genève, på österrikiska
Nagybanya (i Öfre Ungern), på preussiska Stettin och
på tyska riksmynt Karlsruhe. – I fysiken nyttjas g
såsom beteckning för tyngdkraftens acceleration. Se
Fall-lagar.
Med uttrycket Les cinq G. ("de fem G.") förstå
fransmännen de fem store målarna Gérard, Géricault,
Girodet, Gros och Guérin. – Dessutom förekommer G
l. g i åtskilliga andra förkortningar:
1. Romerska och latinska taltecken, namn m. m.
G = 400; G = 400,000.
G = Gajus (Cajus), Gallia, Gellius; genius, gens,
gesta, gratia.
Gl. = gloria; Gl. M. = gloriosae memoriae, i ärofullt
minne.
Gn = Gnaeus l. Gneus (Cneus); genus.
G. S. = Germania superior, det öfre Germanien.
2. Grammatiska, kemiska termer m. m.
Gen. = genitivus; genus.
Ger. = gerundium.
Gr. = grammatika; grekiska.
G. = gummi.
Ga. = Gallium.
gal. = gallon (engelskt rymdmått).
gr. = gram.
gr. = granum, gran.
gran. = granula, korn.
g. st. = gamla stilen.
gtt. l. gutt. = guttae, droppar (på recept).
Gaal, Joseph, ungersk författare, f. 1811, d. 1866
som tjensteman i finansministeriet samt medlem af
Ungerska akademien och Kisfaludysällskapet, skref
åtskilliga berättande och dramatiska dikter, som
utmärka sig för en frisk humor och en trogen skildring
af det ungerska folklifvet. Hans mest bekanta arbeten
äro den historiska romanen Szirmay Ilona (1837),
lustspelet Peleskei notarius (1838), som är den
populäraste ungerska fars, och sorgespelet Swatopluk.
Gaas (Gås), Hans, den andre evangeliske biskopen
i Trondhjems stift, i Norge, föddes på Fyen, af
adliga föräldrar, studerade i början af 1520-talet
i Wittenberg och blef efter hemkomsten prior i
Svendborgs kloster. Vid Grefvefejdens utbrott
(1534) lärer Svendborg hafva tagit parti för grefve
Kristoffer af Oldenburg; lybeckarna besatte dess
hamn och seglade fritt ut och in. Men då Kristian III
blifvit vald till konung (1534), förmådde G. stadens
borgare att gå öfver på dennes sida, och en lybsk
flotta, som kort derefter visade sig, blef drifven
tillbaka. Efter reformationen kallades G. först
till kyrkoherde vid Vor frue kirke i Svendborg
och prost öfver Sunds härad samt sedermera (1549)
till superintendent öfver Trondhjems stift. I
denna egenskap inlade han stora förtjenster om
reformationens fullständiga genomförande samt om
ordnandet af de kyrkrättsliga förhållandena och
af skolväsendet i stiftet. Då Erik XIV:s härförare
Claude Collart under Nordiska sjuårskriget (1563–70)
eröfrat hela Trondhjems län och fordrade trohetsed af
innevånarna, förklarade G., att han ville vara konung
Fredrik II trogen och nekade att aflägga eden. Med
anledning deraf höll Collart honom och hans familj en
tid i fångenskap på fästningen Stenviksholm. G. dog
d. 17 Sept. 1578. O. A. Ö.
Gabbro, petrogr., en mörk, kristalliniskt kornig
bergart, bestående af plagioklas (vanligen anortit
eller labrador), diallag och något hypersten,
hvarjämte mindre väsentliga inblandningar af
glimmer, ortoklas, magnetit, apatit och olivin
förekomma. Bergarten antager, ehuru i allmänhet
massformig, stundom en mer eller mindre skiffrig
struktur. Den uppträder dels som massiv, dels
som gång- och stockformiga bildningar eller rent
af som inlagringar i urformationens gneiser och
andra bergarter. Sådant är förhållandet flerstädes
i Sverige. I andra land förekommer den dessutom uti
yngre, sedimentära formationer. – När, såsom ofta är
händelsen, diallagen i högre eller lägre grad ersättes
af hornblende, blir bergarten dioritartad och kallas
gabbrodiorit. E. E.
Gabelentz, Hans Conon von der, tysk språkforskare,
f. 1807, studerade i Leipzig och Göttingen
juridik och orientaliska språk, inträdde 1830 i
altenburgsk statstjenst och blef 1831 kammar- och
regeringsråd. 1848 var han medlem af Vorparlamentet i
Frankfurt och utnämndes s. å. till ministerpresident
i Altenburg, från hvilken befattning han tog afsked
1849. 1850 var han medlem af Erfurtparlamentet
och 1851–70 president i hertigdömet Altenburgs
ständerförsamling. Död 1874. – G. var en af
grundläggarna af "Zeitschrift für die kunde des
Morgenlandes", der han offentliggjorde uppsatser
öfver Mongoliet. Tillsammans med J. Löbe utgaf han
(1843–46) en ny kritisk upplaga af Ulfilas’ gotiska
bibelöfversättning jämte grammatik, ordbok och
latinsk öfversättning. Sedan vände han sig till
språken af den finska stammen och var den förste
i Tyskland, som bearbetade dessa efter rationella
grundsatser. Derjämte utgaf han flere arbeten öfver
mandsjuspråket. Andra värdefulla bidrag af honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
