- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
755-756

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För-värmning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

protestantiske teologen Johann Philipp Gabler,
f. 1753, d. 1826.

Gablonz (Tsjech. Jablonec), hufvudstad i böhmiska
kretsen med samma namn, vid Neisse. Omkr. 7,000
innev. Stor fabrikation af glas- och bronsvaror,
såsom perlor, knappar, broscher, brefpressar o. d.,
hvaraf årligen exporteras för omkr. 10 mill. kr.

Gabriel (Hebr. "Guds man"), en af de fyra
ärkeänglarna, omtalas af Daniel (8: 16; 9: 21) såsom
uttydare af dennes syner och af Lukas (1: 19, 26)
såsom förkunnare af Johannes’ och Kristi födelse. I
den muhammedanska läran framställes G. som en af de
sju uppenbarelseänglarna, hvilka inspirerade Muhammed
vid koranens affattande.

Gabrieli. 1. Andrea G., italiensk komponist,
född omkr. 1512, död 1586 såsom förste organist
vid Marcuskyrkan i Venezia, var lärjunge af
A. Willaert. Han inledde den äldre venezianska
skolans glansperiod och inverkade genom sin lärjunge
Hassler äfven på Tyskland. Såsom "statskomponist"
förhärligade han med sina komplicerade, men på samma
gång klara, värdiga och glänsande körkompositioner
flere af republikens offentliga fester, särskildt
Henrik III:s mottagande 1574. Som hans bästa arbete
anses Psalmi poenitentiales (1583). – 2. Giovanni G.,
italiensk komponist, den föregåendes brorson och
lärjunge, f. 1557, blef organist vid Marcuskyrkan
1585. Död 1612 (1613). Han var lärare åt Heinrich
Schütz, Seb. Bachs föregångare i Tyskland. Bland hans
kompositioner må särskildt nämnas Sacrae symphoniae
(1597). En del af hans arbeten finnes i olika
samlingar af Bodenschatz, Rochlitz, Winterfeld
m. fl. G. står ej blott på den venezianska skolans
höjdpunkt, utan tillika vid brytningen till en
ny tid. Väl hade före honom – t. ex. redan hos
Josquin – det högre själslifvets rörelser gjort
sig gällande i den andliga musiken vid sidan af
de matematiska kombinationerna, men först hos
honom blifva dessa rörelser mera personliga. För
kromatikens, för instrumentalmusikens och för
fugans utveckling (se Fuga) äro G:s arbeten af
stor vigt. Ej mindre betydande äro de i fråga om
harmoniens framsteg. Under det Willaert först gaf en
aning om tonarten såsom allmän harmonisk grundtanke,
och Cyprian de Rore sväfvade ut öfver tonsystemets
bestående gränser efter nya uttrycksmedel, framträda
deremot hos G. tonarternas djupare egendomlighet och
finaste förhållanden till hvarandra. Han öfvergaf
det traditionella i kyrkosången, men slöt sig dess
innerligare till den grundform, som i denna gamla sång
står fast såsom betingad af nödvändigheten. – Jfr
Winterfeld, "J. Gabrieli und sein zeitalter", 1834.
A. L.

Gabun (Eng. Gaboon, Port. Rio de Gabão, af
mpongoe-folket kallad Olo Mpongoe och af fan-folket
Aboka), flodmynning på Afrikas vestra kust under 21’
25" n. br. Den skjuter omkr. 60 km. in i landet, med
en medelbredd af omkr. 10 km.; vid mynningen, mellan
Kap Joinville i n. och Kap Pangara i s., har den en
bredd af omkr. 30 km. I dess innersta del, vanligen
kallad Rio Olambo, utmynna flere floder, bland

hvilka Nkomo och Mbokoa, båda från Sierra dal
Crystal, äro de största. Trakten kring G. bebos
af flere, af hvarandra oberoende och mot hvarandra
fientliga stammar, tillhörande den stora sydafrikanska
bantufamiljen, bland hvilka mpongoe, fan, bakalai
och bulu äro de förnämsta.

Gachard [-sjar], Louis Prosper, belgisk häfdaforskare
och skriftställare, född i Paris 1800, var först
typograf och studerade sedan juridik. Han deltog i
belgiska revolutionen (1830) och vann 1831 anställning
såsom arkivarie i Bruxelles. G. är särdeles fortjent
om den belgiska häfdaforskningen. Han har
författat bl. a.. Histoire de Belgique (1833–35),
Troubles de Belgique (1838), Retraite et mort de
Charles V
(1854–55), Don Carlos et Philippe II
(1863), Histoire politique et diplomatique de
Pierre Paul Rubens
(1877) och utgifvit Vilhelm I:s
af Oranien, Filip II:s, hertig Albas, Margaretas af
Parma m. fl.:s brefvexlingar samt Actes des Etats
généraux
(1849–53) och en mängd andra urkunder rörande
Belgiens historia.

Gacon [-kång], François, fransk satiriker, f. 1667,
d. 1725, prior i Baillon, förvärfvade ett visst rykte
genom att anfalla sin tids förnämste skriftställare
med bitande epigram och satirer: Le poëte sans
fard, ou discours satiriques sur toutes sortes de
sitjets
(1696), L’Homère vengé (1715).

Gad (Hebr. "lycka"). 1. Enligt Gamla testamentet,
en af Jakobs söner med Silpa, Leas tjensteqvinna
(1 Moseb. 30: 10, 11; 35: 26), och stamfader för en af
Israels stammar. Nyare forskare betrakta såväl honom
som Jakobs öfriga söner blott såsom personifikationer
af de liknämnda stammarna. – 2. Profet på Davids
tid, bestämde läget af det senare judiska templet
(2 Samuelsb. 24) samt berättas hafva deltagit i
anordnandet af tempelmusiken (2 Krönikeb. 24) och
skrifvit Davids historia (1 Krönikeb. 29: 29). –
3. Israelitisk stam, som vid invandringen i Kanaan
fick boningsplatser i landet Gilead, öster om Jordan,
mellan halfva Manasse i norr och Ruben i söder. I
öster gränsade dess område till ammoniternas land,
i vester till Jordan. Dess område var fruktbart
och i synnerhet egnadt för boskapsskötsel. Stammen
var krigisk och låg ofta i strid med sina grannar
ammoniterna, mot hvilka de tappert värjde sig
under sin härförare Jefta (Domareb. 11). Vid rikets
delning efter Salomos död (975 f. Kr.) slöto sig
gaditerna till Jerobeam och hans hus. Af den assyriske
konungen Tiglatpileser bortfördes de i fångenskap,
734 f. Kr. (2 Konungab. 15: 29), och från denna tid
försvinner deras namn ur historien.

Gad, Hemming, biskop och statsman, föddes omkr. 1440
i Hossmo församling (en mil från Kalmar) och tillhörde
en föga känd slägt (man vet ej mer om den, än att G:s
broder Andreas 1507 var kyrkoherde i Hagebyhöga och
kanik i Linköping). 1471 inskrefs G. vid universitetet
i Rostock, der han knöt en förtrolig förbindelse med
den sedan ryktbare nordtyske häfdatecknaren Albert
Krantz. Efter hemkomsten från utlandet framträder han
(1477) såsom kansler hos biskopen i Linköping. Redan
1479 fick han af Sten Sture d. ä. det vigtiga
uppdraget att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free