- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
771-772

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gadolinit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gaffel. 1. Krigsv, a) Stöd vid
eldgifningen för handfältslangan och musköten. Den bestod af en
käpp, som i öfre änden var försedd med en klyka
(gaffel). Under Karl VII:s regering (1422–61) fanns i
Frankrike en kavalleriafdelning, Les couleuvriniers
du roi,
som hade dylika gaffelkäppar fastnitade vid
sadelknapparna, b) Stundom förekommande, oriktig
benämning på skalm. – 2. Sjöv., ett rundhult,
upphängdt i lutande ställning mot akterkanten af en
undermast och tjenande till att uppbära och sträcka
öfre liket af ett gaffel- eller bomsegel. Dess inre
ände, som griper om masten, kallas klo, dess yttre
akterligaste gaffeln ock eller pik. Klon fasthålles
intill masten eller till en särskild snaumast
medelst en rack, men är stundom af jern och förenad
med en jernskena eller ränna, utefter hvilken den
löper. Gaffelns tackling utgöres af klofall, som
uppbär klon, pikefall, som uppbär gaffelnocken, och
gärder för stöttning sidovägen; dessutom förekommer
ytterst på nocken ett sejnfallsblock för hissande
af nationalflaggan eller signaler. På skepp kallas
gafflarna: på främsta masten fockgaffel, på
stormasten apgaffel och på aktersta masten
mesangaffel. På skonare kallas aktre gaffeln storgaffel,
den främre fockgaffel. På en galeas kallas
främre gaffeln storgaffel, den aktre mesangaffel.
1. H. W. W. 2. O. E. G. N.

Gaffelantilopen, zool., ett i Nord-Amerika
förekommande, mellan hjortarna och antiloperna stående
djur, hvilket bildar en särskild familj, känd under
namnet gaffelhornsdjur, Antilocapridae. Man har
länge räknat gaffelantilopen, Antilocapra americana
l. Dicranoceras furcifer, till antilopfamiljen,
och det är först på senaste tiden, som han blifvit
skild derifrån på grund af åtskilliga karakterer,
som göra honom till den egendomligaste bland alla
idislare. Han har nämligen greniga horn, men bildade
som hos alla andra slidhornsdjur, d. v. s. såsom
hornartade slidor, hvilka omsluta benartade qvickar
och årligen fällas. Hornen finnas hos både hannen och
honan, ehuru de äro mycket mindre hos den senare;
deras slida utbildas från qvicken, hvilken straxt
efter fällningen är beklädd med en tunn och mjuk
hud. Den nya hornmassan uppstår genom sammansmältning
af hår, som hafva sin plats mellan qvicken och slidan,
genom hvilken de skjuta ut, så att de förefinnas
äfven på nedre delen af fullbildade horn. Äfven
flere andra egendomligheter utmärka gaffelantilopen,
t. ex. frånvaron af tårgropar och lättklöfvar,
att klöfvarna erinra om giraffens, att håret är
långt, vågformigt böjdt och sprödt m. m. Djuret är
ofvantill vackert rost-isabellfärgadt, men hvitt
på sidorna, undertill, kring svansen samt der och
hvar på hufvudet och halsen; hornen äro svarta. Den
fullvuxne hannen är något öfver 1 1/2 m. lång, öfver
bogarna 80 och öfver länden 96 cm. hög. Honan är
märkbart mindre än hannen, men med undantag af
hornens ringare storlek icke vidare olik honom. –
Gaffelantilopens utbredningsområde ligger mellan
Saskatschavan och mellersta Mejico, Missouri och
Stilla hafvet; han

uppehåller sig på slätterna samt undviker skogar och
bergstrakter. Särdeles talrikt förekommer han på
Kansas’, Indianterritoriets och Texas’ slättmarker
och på låglända ställen vester om Klippbergen. Han
uppträder i smärre flockar eller hjordar af flere
hundra till tusentals djur. Gaffelantilopernas
föda utgöres hufvudsakligen af det korta, saftiga
präriegräset, men äfven af andra växter; under vintern
lida de ofta stor nöd, när djup snö täcker marken,
och då omkommer ej sällan en mängd af dem. Saltvatten
eller rent salt älska de, liksom de flesta idislare,
högeligen och välja ofta till vistelseort ställen,
der sådant står dem till buds. Intet på prärierna
förekommande djur öfverträffar antilopen i
snabbhet, och han utmärker sig för vaksamhet och
skygghet. Parningstiden infaller i Sept., då strider
utkämpas mellan bockarna. I Maj eller Juni föder
honan vanligen två enfärgade ungar, hvilka växa
jämförelsevis ganska fort. I fångenskapen trifves
djuret icke väl, och det är svårt att bibehålla vid
lif till och med några veckor gamla ungar. – På senare
tiden har man börjat flitigt jaga gaffelantilopen,
hvilket för 25 till 30 år sedan skedde "blott i
nödfall, då man icke kunde få bisonkött". Jagten är
emellertid på de skoglösa slätterna förbunden med
icke ringa svårigheter samt tager jägarens tålamod
och ihärdighet i starkt anspråk. Köttet är godt,
talgen användes till framställande af förträffliga
ljus, och huden beredes af indianerna till skjortor,
af de hvite till handskar. C. R. S.

Gaffelapa, sjöv. Se Apa.

Gaffelben, zool. Se Foglar.

Gaffelfock, sjöv. Se Fock och Gaffelsegel.

Gaffelnock, sjöv. Se Gaffel.

Gaffelsegel, sjöv., ett trapezformigt segel, hvars
öfre "lik", gaffelliket, antingen är fäst vid en
gaffel medelst "litslina" eller ock löper på densamma
medelst "litsor" af trä, jern eller tåg, och hvars
främre lik, mastliket, är "litsadt" till en undermast
eller "snaumast". De båda öfriga liken kallas aktre
och undre liken. Om gaffelseglet halas ut till nocken
af en bom, kallas det ofta bomsegel. För att sätta ett
gaffelsegel halas skot och, om det löper på gaffel,
uthalaren på gaffeln; för att berga detsamma, halas
brokar och gigtåg samt, om det löper på gaffel,
skotupphalare och inhalare. Gaffelseglen kallas
på olika master och fartyg gaffelfock, gaffelapa
eller apa, mesan, briggsegel samt, på skonare
och galeaser, storsegel. Jfr Bomsegel och Segel.
O. E. G. N.

Gaffelsegelsbrok, sjöv. Se Brok och Gaffelsegel.

Gaffeltoppsegel, sjöv., ett trekantigt mindre
segel, som sättes akter om en stång och öfver
en gaffel. Öfre delen är ofta "litsad" till rå
eller spri och främre liket till stången. Seglet
hissas till stångtoppen medelst
gaffeltoppsegelsfall, det aktre hörnet skotas till
gaffelnocken medelst gaffeltoppsegels-skot,
och det främre undre hörnet sträckes nedåt genom
gaffeltoppsegelshals. För att berga seglet
halas gaffeltoppsegelsgigtåg. Jfr Barkskepp.
O. E. G. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free