- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
797-798

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galicien (Sp. Galicia), spanskt landskap - Galignani, John Antony - Galileen, före exilen ett litet område i norra Palestina, v. om sjön Merom - Galilei, Vincenzo - Galilei, Galileo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det hela taget bördig. Bergen äro till största
delen betäckta af yppig löfskog och dalarna af
präktiga ängar, som möjliggöra en omfattande
boskapsskötsel. Hvarje del af den odlingsbara marken
är sorgfälligt skött. Äfven på mineral, i synnerhet
jern och bly, samt på mineralkällor är landet
rikt. Handeln är, tack vare de förträffliga hamnarna
och de jämförelsevis goda kommunikationsmedlen, ganska
blomstrande. Industrien är obetydlig. Trots landets
naturliga rikedomar är folket fattigt, emedan jorden
är fördelad på få händer och de fleste bönderna äro
högt beskattade arrendatorer. Derför utvandra årligen
tusenden till andra trakter af halfön, der de försörja
sig såsom daglönare o. s. v. I etnologiskt hänseende
äro galicierna (galegos) beslägtade med portugiserna,
hvilka de mera likna i dialekt, utseende och plägseder
än halföns öfriga innebyggare. De äro starka, kraftigt
byggda, fridsamma, ärliga och arbetsamma. Öfverallt
äro de omtyckta, men också ofta föremål för åtlöje
på grund af sin tölpaktighet, sin dialekt och sina
merendels inskränkta förståndsgåfvor. – G. var ett
särskildt konungarike under sveverna (till 585)
och under tiden 1060–71, hvarefter det förenades med
Kastilien och Leon, som det redan förut tillhört.

Galignani [-linjani], John Antony, fransk
tidningsförläggare, f. 1796, d. 1873, började 1821
jämte sin broder William G. (f. 1798), utgifva
den af deras fader 1814 upprättade Paristidningen
"Galignani’s Messenger". Denna tidning, som
redigerades på engelska språket, hade till uppgift
att främja ett närmare förhållande mellan Frankrike
och England.

Galileen (Hebr. galil, krets, distrikt), före exilen
ett litet område i norra Palestina, . v. om sjön
Merom, hvilket inneslöt fristaden Kedes, och som
jämte israeliter hade en talrik hednisk befolkning,
hvarför trakten stundom kallas "hedningakretsen"
(Es. 9: 1). På Kristus’ tid betecknade namnet
hela norra Palestina v. om Jordan, mellan floden
Leontes och berget Karmel, eller det område,
som tilldelats stammarna Isaskar, Sebulon, Naftali
och Asser. Landet delades af naturen i öfre G. och
nedre G. Det förra var det nordliga, till en del af
hedningar (fenicer, syrer, araber och greker) bebodda
berglandet, det senare omfattade Jisreels (Esdrelons)
slätt och var en af Palestinas naturskönaste och
bördigaste nejder. G., som har många, ehuru obetydliga
vattendrag, är i synnerhet i s. lämpligt för åkerbruk
och boskapsskötsel samt var fordom öfverallt flitigt
odladt och tätt befolkadt. Enligt Josefos hade det
204 städer och byar. Tätast befolkad var östra delen,
längs sjön Genesaret. Såsom de största städerna
omnämner Josefos Tiberias, den äldre hufvudstaden,
och Sepphoris, den senare hufvudstaden, samt den
af Josefos i judiska kriget försvarade fästningen
Jotapata. I den evangeliska historien omtalas
bl. a. Kapernaum, Nazaret, Kana, Nain, Magdala och
Chorasin. Innevånarna voro flitiga och tappra samt
hade försonligare religiösa grundsatser än deras
trosförvandter judarna och voro derför mottagligare
för

kristendomens läror. Af judarna voro de föraktade.

1. Galilei, Vincenzo, italiensk musiker, föddes
omkr. 1540. Han komponerade de första "monodier"
och hörde till de ifrigaste förfäktarna af
den musikreformation efter forngrekiskt mönster,
hvilken ledde till uppkomsten af operan. Teoretiskt
polemiserade han skarpt mot sin lärare Zarlinos
kontrapunktiska harmonisystem genom skriften
Dialogo della musica antica e moderna (1581)
m. fl. Praktiskt sökte han visa det riktiga
förhållandet mellan textord och enstämmig sång,
i det han komponerade episoden om Ugolino ur
Dantes "Divina commedia" äfvensom Jeremias’
klagovisor. Derigenom bröt han väg för de
första operakomponisterna, Peri och Caccini.
A. L.

2. Galilei, Galileo, italiensk fysiker
och astronom, den föregåendes son, föddes i Pisa
d. 18 Febr. 1564 – samma dag som Michelangelo dog.
Han tillhörde en förnäm, ehuru fattig slägt och
uppfostrades i klostret Vallombrosa (vid Florens),
der han genom studiet af de förnämste klassiska
författarna tillegnade sig den eleganta stil, för
hvilken hans arbeten utmärka sig. Ehuru böjd för
ett fortsatt klosterlif, inskrefs G. vid sjutton
års ålder, enligt faderns önskan, vid universitetet
i Pisa, der han biträdde den berömde fysikern
och botanisten Cesalpino vid hans föreläsningar.
Då G. en dag, år 1583, vid ett besök i Pisas katedral,
observerade, att den stora bronslampan vid tändningen
rubbades ur sitt läge och försattes i svängningar,
hvilka, oberoende af sin storlek, upptogo samma
tid, leddes han derigenom till den vigtiga upptäckten
af pendelns isokronism, eller till den lagen att
pendelns svängningar ske på lika tider, så snart dess
amplituder understiga 2 à 3 grader, en princip, som
han femtio år senare tillämpade vid konstruktionen
af ett astronomiskt ur.

Genom Ottilio Riccis föredrag i geometri, som G. smög
sig till att åhöra, drogs han sedermera omotståndligt
till matematiken. Med Riccis hjelp inlärde han hastigt
denna vetenskaps element, men brist på medel tvang
honom dock att afbryta sina studier och återvända
till hemmet. Hans uppfinning af den hydrostatiska
vågen
gjorde emellertid hans namn kändt öfver hela
Italien och förskaffade honom en gynnare i den
inflytelserike matematikern markis del Monte. På
dennes uppmaning skref G. en afhandling om kropparnas
tyngdpunkt, som 1589 förskaffade honom professuren
i matematik vid Pisas universitet. Från det "lutande
tornet" i Pisa visade han genom tydliga försök, att
kroppars fallhastighet beror ej ensamt af deras vigt,
såsom Aristoteles antog, utan äfven af deras täthet,
samt bekräftade sålunda sina berömda fall-lagar. Genom
denna teori, som stred mot dittills allmänt rådande
åsigter, skaffade G. sig en mängd fiender och såg sig
tvungen att 1591 återvända till Florens. Genom del
Montes inflytande erhöll han 1592 en professur vid
Paduas universitet. Under sin adertonåriga vistelse
derstädes gjorde G. sina flesta och vigtigaste
upptäckter. Han konstruerade proportionalcirkeln, ett
instrument af stor praktisk nytta vid geometrisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free