Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Garde (se Gardera), krigsv., egentligen en inhägnad
plats, ett vaktställe. Sedermera kom ordet att
beteckna den trupp, som var afsedd att utgöra
furstliga personers lifvakt och krigshärens kärntrupp
(jfr Drabant). Pretorianer, mamluker, janitsjarer och
strelitser voro sålunda garden efter senare tiders
begrepp. De första trupper, som buro namnet garde,
uppsattes i Frankrike i 15:de årh. och utgjordes
af schweizaregardet till fots (1493) och "garde
du corps" till häst (omkr. 1440). Dessa förenades
af Ludvig XIV till en trupp, som fick benämningen
"maison militaire du roi" och innefattade olika slag
af både infanteri- och kavalleri-trupper. Af de förra
funnos förutom schweizaregardet både franska och
skotska regementen. "Maison du roi", hvarmed man i
dagligt tal förstod endast det till detsamma hörande
tunga kavalleriet, utmärkte sig i många fältslag
(särskildt vid Fontenoy, 1745), men upplöstes, liksom
allt garde, under revolutionen. Schweizaregardet
tillintetgjordes vid Tuileriernas stormning 1792. –
Efter det allmänna införandet af stående härar i 17:de
årh. uppsatte nästan alla furstar gardestrupper,
hvilka hade till hufvudsaklig uppgift att skydda deras
personer och följaktligen voro ganska svaga i fråga om
numerären. Småningom växte deras styrka, och de blefvo
då, liksom det franska "maison du roi", elittrupper. –
Sedan de förra gardena blifvit upplösta, skapade sig
konventet ett nytt garde, som 1795 fick benämningen
"garde du corps législatif". Året derpå uppstod
"garde constitutionnelle", till direktoriets
skydd. Förste konsuln Bonaparte sammanslog dessa
till ett "garde consulaire", efter 1804 kalladt
"garde impériale". Detta var det s. k. gamla gardet
("vieille garde"), hvilket bestod af 2 regementen
till fots, 2 till häst m. m. Det rekryterades af
soldater med flerårig tjenstetid, hvilka hade hög
aflöning och åtnjöto särdeles stora förmåner. Ur den
vid hvartdera gardesinfanteriregementet befintliga
voltigeurbataljonen, som egentligen var en plantskola
för officerare, uppsattes 1806 två regementen ungt
garde ("jeune garde"). Såväl det gamla som det unga
gardet ökades oupphörligt. Gardet räknade 1806 15,470
man, 1809 24,000 man och 1812 56,000 man. Det deltog
med utmärkelse i Napoleons alla fälttåg, men gick
under i Ryssland. Det återuppsattes fullständigt 1813
(till skada för den öfriga armén) och räknade d. 1
Aug. s. å. 70,000 man. En del af gardet bibehölls
af restaurationen. Napoleon återupprättade sitt
garde efter återkomsten från Elba, och i det
olyckliga slaget vid Waterloo räddade de 20,000
gardisterna det, som kunde räddas. – Juli-monarkien
afskaffade allt garde, men Napoleon III upprättade
en gardesarmékår (den gick förlorad vid dagtingan vid
Metz 1870). Numera finnes i Frankrike blott ett "garde
républicaine", hvilket hör till gendarmeriet. –
Det preussiska gardet härstammar från en af
kurfursten Fredrik Wilhelm uppsatt lifvakt. Det
utgör nu en armékår med 29 bataljoner, 8 kavalleri-,
3 artilleri-regementen o. s. v. I Ryssland uppsatte
Peter I 2 gardesregementen Gardet ökades betydligt
af Katarina II och
Alexander I samt räknar för närvarande 44 bataljoner
(af hvilka en finsk), 12 kavalleriregementen,
4 artilleribrigader o. s. v. Officerarna
åtnjuta särdeles stora förmåner i fråga om
rang. England har ett garde af 8 bataljoner
och 3 kavalleriregementen. Danmark har en
gardesbataljon (med en förstärkningsbataljon) och
ett gardeskavalleriregemente. Der garden finnas,
rekryteras de af utvaldt folk ur hela landet. I
Österrike och Italien finnes intet garde. –
Svenska armén räknar 2 gardesinfanteriregementen
(Svea lifgarde och Andra lifgardet) samt
ett gardeskavalleriregemente (Lifgardet till
häst), hvilka utgöras af värfvadt manskap
och tillsamman bilda Lifgardesbrigaden,
som eger en styrka af 1,708 man till fots och
429 till häst (inberäknadt underofficerare).
C. O. N.
Garde [gard], Antoine Escalin, baron de la G.,
mera känd under namnet kapten Polain, fransk
sjömilitär och diplomat, föddes 1498, tjenade sig
från trosspojke upp till kapten, hvilken grad han
innehade, då han 1541 skickades såsom Frans I:s
sändebud till Turkiet och Venezia. Han lyckades
åvägabringa förbund mellan sultan Soliman II och Frans
I samt utverka, att en turkisk flotta 1543 sändes
att under hans ledning operera mot spaniorerna på
kusten af Italien. Vid denna tid adopterades Polain
af sin gynnare, guvernören i Provence, hvarigenom
han erhöll titeln af baron de la Garde samt senare
af marquis de Bregançon. 1544 utnämndes han till
generalkapten öfver franska flottan i Levanten. Vid
galérflottan utvecklade han en storartad verksamhet;
på hans förslag sändes 1544 brottslingar att bemanna
galererna. Under kriget mot England 1545 kommenderade
G. 25 galérer och skördade största äran af striderna
vid ön Wight. Genom intriger och stämplingar blef han
emellertid degraderad och kastad i fängelse, hvarifrån
han befriades af Henrik II, som behöfde hans tjenster
i kriget mot Karl V 1551–59. Uti alla underhandlingar
och krigsföretag i de italienska farvattnen var
G. den ledande. G. deltog i hugenottkrigen ända
till 1573, då han drog sig tillbaka. Död 1578.
O. E. G. N.
Garde, Hans Georg, dansk sjökrigshistoriker, föddes
d. 9 Juni 1790 i Köpenhamn, blef 1805 löjtnant i
flottan, 1829 kapten och 1844 kommendör. 1849 anförde
han Östersjö-eskadern, och 1851 tog han afsked ur
krigstjensten. Död d. 16 Jan. 1875. G. samlade 1832–35
Efterretninger om den danske og norske sömagt samt
behandlade sedermera ämnet i Den dansk-norske sömagts
historie 1700–1814 og 1535–1700 (1852 och 1861).
E. Ebg.
Garde des médailles [gard de medaj] kallas den person,
som har uppsigt öfver och vård om k. Myntkabinettet
l. statens mynt- och medaljsamling. Genom K. br. d. 7
Dec. 1793 bestämdes, att riksantikvarien, som
tillika är Vitt. hist. och ant.akad:s ständige
sekreterare, skulle vara garde des médailles
under öfverintendentens inseende. Den 8 Maj
1816 ställdes garde des médailles omedelbart
under Vitt. hist. och ant.akad:s inseende.
B. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
