Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garnier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han, i synnerhet i större figurer från sin
senare tid, visar en tom idealitet i uttrycket,
som icke öfverskyles af den glänsande tekniken,
utan verkar något enformigt och tröttande. –
Hans mest berömda bilder äro Kristi grafläggning,
i Pal. Borghese, och Marias besök hos Elisabet, i
Pal. Doria, båda i Rom, Madonnan i gloria, i Venezias
akademi, m. fl. I de verk, som han utförde efter sin
återkomst till Ferrara, är den romerska skolans stil
förherskande, såsom i flere altartaflor i S. Francesco
(Ferrara), der det äfven finnes af honom en fresk,
som framställer Kristi fängslande. G. har ofta nog
signerat sina taflor med en nejlika (Ital. garofalo)
för att dermed häntyda på sitt vanliga tillnamn.
C. R. N.
Garonne [-rånn]. 1. (Lat. Garumna). Flod i
sydvestra Frankrike. Den rinner upp på spanskt område,
i Val d’Aran i Pyreneerna, inträder i Frankrike
genom den djupa dalklyftan Pont-du-Roi, flyter i
nordöstlig hufvudriktning till Toulouse och derifrån
i nordvestlig förbi Bordeaux. Sedan floden 23
km. nedanför denna stad förenat sig med Dordogne,
far den namnet Gironde, bildar en af öar och
bankar uppfylld mynning af 4–12 km. bredd och faller
ut i Biscaya-bukten. Framför mynningen står det
ryktbara fyrtornet Cordouan. G:s längd är 605 km.,
hvaraf 471 km. äro segelbara och 86 km. flottbara;
dess flodområde är 81,800 qvkm., af hvilka omkr. 2,500
qvkm. tillhöra Spanien. De vigtigaste bifloderna äro:
från h. Salat, Ariége, Tarn, Lot, Dordogne och Isle;
från v. Save, Gimone, Arrats, Gers och Baïse. Genom
Canal du Midi är G. förenad med Medelhafvet, och
i sitt mellersta lopp, från Toulouse till Castets,
följes floden af Garonnekanalen (Canal latéral à la
G.), 210,6 km. – 2. Haute-Garonne [åt-], departement
i sydvestra Frankrike, bildadt till större delen af
Gascogne, till en mindre del af Languedoc. Arealen
6,289,9 qvkm. 477,730 innev. (1876). Södra delen
är ett på naturskönheter rikt bergland, som vid
spanska gränsen höjer sig till snögränsen med toppar
af 3,000–3,200 m.; derifrån sänker sig landet mot
n. ö., genomflutet af Garonne, i hvilken flere
sidodalar utmynna. Åkerbruket och vinodlingen äro
högt utvecklade och lemna betydligt öfverskott till
utförsel. Bergen innehålla jern, zink, bly, koppar och
flere slags marmor; äfven stenkol förekommer. Antalet
mineralkällor är mycket stort. Industrien omfattar
hufvudsakligen bearbetning af jern och stål samt
tillverkning af porslin, papper, väfnader och
halmhattar. Hufvudstad: Toulouse.
Garp (Isl. garpr), ursprungligen en oförfärad,
stridsfärdig man, sedermera "morsk man",
"öfversittare", var under medeltiden både i
Sverige och Norge den vanliga benämningen på tyskar
och qvarlefver såsom första sammansättningsled i
åtskilliga ortnamn, såsom Garpenberg, Garphyttan,
Garpström. Äfven en feminin form af ordet, garpissa,
brukades fordom.
Garpenberg. 1. Socken i Kopparbergs län, Näsgårds
fögderi, Hedemora och Garpenbergs tingslag. Arealen
14,386 har. 2,260 innev. (1880). Regalt pastorat af
3:dje kl., Vesterås
stift, Hedemora kontrakt. – 2. Jernbruk i
ofvannämnda socken, 10 km. n. om Fors station å
norra stambanan. Bruket är vackert beläget och
har en slottslik mangårdsbyggnad. Arealen 8,640
har. Under detsamma lyda Dormsjö bruk med masugn
och gjuteri, beläget 10 km. n. om hufvudgården,
Fors masugn, vid stationen af samma namn, samt
andelar i Långviks och Ryleshytte grufvor
inom Garpenbergs socken, i Bispbergs berömda
jernmalmsfält samt i flere af de bästa grufvorna
i Norberg. Tillverkningen är i medeltal för år
omkr. 2,800,000 kg. tackjern, 2,000,000 kg. stångjern
samt 150,000 kg. gjutgods. Till bruket höra äfven
Garpenbergs, nu hvilande koppargrufvor. Förste kände
innehafvaren af G:s bruk var biskopen i Vesterås,
Israel Erlandsson Engel (d. 1332). 1401 innehades
egendomen af biskop Nicolaus Michael i Vesterås och
1486 af en Lasse Bonde. Under början af 1500-talet
tillhörde bruket kronan, och vid slutet af samma
århundrade (1579–97) hade Johan III:s kammarherre
Olof Knutsson "Garpenbergs bruk tillika med de andra
bergverken i befattning". 1601 bearbetade Karl IX
koppargrufvorna och vistades ofta på bruket. 1613
lemnades det i förläning åt Kristoffer Steijern från
Falun, 1620 öfvertogs det af åtskilliga tyskar och
1634 af handlanden i Stockholm Tomas Funck, hvilken
d. 25 Okt. 1639 fick öppet bref på eganderätten
för sig ojch efterkommande. Dessa innehade bruket
till 1758. Från denna tid bytte egendomen ofta
egare. 1872–80 tillhörde den Avesta-Garpenbergs
bolag. Sedan 1880 äro Jernkontoret och Norrköpings
enskilda bank egare af densamma. – 3. Koppargrufvor
i nämnda socken, i närheten af en liten sjö,
Grufsjön. Grufvorna äro af hög ålder. De arbetades
länge af Garpenbergs bruks egare och antagas hafra
fått sitt namn efter Tomas Litlev Garp, som omtalas i
Magnus Erikssons bref d. 19 Febr. 1360. (Jfr Garp). På
slutet af 1400-talet tillhörde de kronan. Sedermera
arbetades de med vexlande vinst af enskilde och
kronan, men 1634 öfvertogos de af Tomas Funck och
drefvos sedan för denna familjs och öfrige egares
af Garpenbergs bruk räkning intill våra dagar. På
senaste tid har dock grufarbetet hvilat. 1874 brötos
endast 510 kg. malm. Grufvorna hafva från 1637
till 1874 tillsammans lemnat 6,270,009 kg. malm,
med ett värde af omkr. 8 mill. kr. Grufvorna ligga
i gneis, som närmast fyndigheten öfvergår till
glimmerskiffer, strykande n. ö.–s. v. och fallande
obetydligt åt s. ö. Malmen består af kopparkis,
svafvelkis, något blyglans och zinkblende samt
grå-kopparmalm. G:s grufvor voro bland de första,
vid hvilka sprängning med krut på allvar infördes
(1724). 2. 3. Th. N-m.
Garpe-slott, ruiner i V. Hargs socken i
Östergötlands län, på en holme (numera, sedan sjön
1865 aftappades, en halfö) i Kilarpsjön. Tornet,
invändigt omkr. 10,7 m. djupt i n. v., omkr. 9 m. i
tvärmått, är af gråsten. Utvändigt är muren, på
somliga ställen tydlig, ehuru utfallen, omkr. 7,5
m. hög. Af det egentliga slottet synes nu endast
en trädbevuxen kulle, omgifven af en uppgrundad
graf. Detta slott kallas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
