Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garnier ... - Garphyttan, bruks- och landtegendom i Tysslinge socken, Örebro län - Garrat, tekn. Se Bablah - Garrett, Joã Baptista d'Almeida-G. Se Almeida-Garrett - Garrick, David - Garrison, William Lloyd - Garrottering, ett i Spanien och Portugal brukligt sätt att utkräfva dödsstraff - Garrulus, Skrikslägtet, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidshandlingar Svaneholm, hvilket anlades
af Magnus Eriksson och belägrades samt intogs
1364 af Albrekts trupper, hvarefter det ej vidare
omtalas. Benämningen G. antyder, att tyskarna behållit
slottet, och att det kunnat af dem bebos (se Garp).
B. S.
Garphyttan, bruks- och landtegendom i Tysslinge
socken, Örebro län, vid Garphytteån, nära foten
af Garphytteklint å Kilsbergen. Egendomen, som
eges af ett bolag: bruksegarna E. V. Hinnerson
och O. Norström samt kyrkoherden C. J. Bergius,
omfattar 13 65/96 mtl inom Tysslinge, Hidinge
och Kils socknar, med verk och inrättningar,
taxerad till 349,600 kr. (1879). Bolaget eger
jämväl hälften i Mogrufvan, delar i Stribergs och
Pershytte gruffält samt i Vekhytte och Klunkhytte
masugnar. Stångjernstillverkningen uppgår till
omkr. 380,000 kg. – Bruket var urspungligen
ett silfververk, ett af landets äldsta, men fick
privilegier för stångjernstillverkning i slutet af
1600-talet. Om namnet G. se Garp.
Garrat, tekn. Se Bablah.
Garrett, João Baptista d’Almeida-G. Se
Almeida-Garrett.
Garrick, David, engelsk skådespelare, f. 1716 i
Herefordshire, började sin bana 1741 i Ipswich,
der han uppträdde under ett antaget namn, flackade
sedan omkring med ett resande teatersällskap
och kom 1741 till London. Han sökte der förgäfves
anställning vid någon af de större scenerna och
måste för den skull uppträda på en af de mindre,
hvarest han genast väckte ett ofantligt uppseende
genom sin framställning af Richard III. 1743 mottog
han engagernent i Dublin, erhöll likväl kort derefter
anställning vid Coventgarden-teatern i London samt
verkade sedermera (1747–76) som artistisk direktör
och förste skådespelare vid Drurylane-teatern,
som han sjelf i förening med Lacy inköpt. Han dog
1779, efterlemnande en förmögenhet af omkr. 140,000
p. st. (omkr. 2 1/2 mill kr.), och hans lik bisattes vid
foten af Shakspeares monument i Westminster abbey. –
G. var en af verldens störste skådespelare. Han var
liten till växten, men väl byggd, samt hade svarta,
lifliga ögon och en melodiöst klingande stämma. Alla
sina rörelser och miner kunde han beherska fullkomligt
samt var derför i stånd att återgifva de mest olika
karakterer. Företrädesvis var han en mästare i att
framställa roller ur Shakspeare: Macbeth, Hamlet,
Richard III, Lear m. fl. G. var äfven författare. Af
hans tjugosju lustspel hafva några (The lying valet,
Miss in her teens, High lif e below stairs och
The clandestine marriage) ända tills i våra dagar
bibehållit sig på repertoaren. Hans Dramatic works
utkommo 1768 (3:dje uppl. 1798). 1785 utkom under
titeln Poetical works en samling af hans prologer,
epistlar och lyriska dikter, hvilka delvis äro ganska
utmärkta. Jfr Fitzgerald, "Life of David Garrick"
(1868). – G. var gift med Eva Maria Viegel (f. 1724,
d. 1822), som under namnet Violetti var en på sin
tid ryktbar dansös.
Garrison, William Lloyd, nord-amerikansk filantrop,
född i Newburyport, Massachusetts,
d. 12 Dec. 1804, i torftiga vilkor, var först i
skomakare- och boktryckarelära samt försökte sig
derefter såsom tidningsredaktör, ehuru i början utan
framgång. 1829 slog han sig ned i Baltimore, hvarest
han först såsom medredaktör i "Genius" och från 1831
till 1864 såsom hufvudredaktör af "Liberator" förde
en passionerad, outtröttlig kamp för negerslafvarnas
frigörelse, ehuru han af slafpatronerna förföljdes och
t. o. m. kastades i fängelse. Han stiftade "American
anti-slavery society", hvars president han under
tjugo år var. G. dog i New-York d. 24 Maj 1879.
Garrottering (Fr. garrotte, Sp. garrote), ett i
Spanien och Portugal brukligt sätt att utkräfva
dödsstraff. Den dömde bindes vid en påle och strypes
med ett jernband, som fastslås kring hans hals. –
Garrottering kallas äfven banditers sätt att medelst
ett fast tag om offrets strupe tillintetgöra dettas
motståndskraft.
Garrulus, Skrikslägtet, zool., hör till
kråkfoglarrias familj och igenkännes på sin korta,
trinda näbb, som bakom den nedböjda spetsen är
försedd med raka käkkanter och hak. Vingarna äro
korta och trubbiga, stjerten lång och afrundad,
fjäderbeklädnaden yfvig och silkeslen samt hufvudet
försedt med en tofs. Hithörande arter lefva i skogar,
under fortplantningstiden parvis, annars familjvis
eller i spridda flockar. Nästan hela dagen igenom
ströfva de med tyst och sväfvande flygt omkring från
träd till träd, i hvilka de röra sig med lätthet. På
marken deremot äro deras rörelser otympliga och
hoppande. De äro listiga, rofgiriga och grymma samt
likna härutinnan törnskatorna, utan att dock ega
dessas mod. Frukter af allahanda slag, insekter,
kräldjur, fogelägg och fogelungar, smärre däggdjur
m. m. bilda deras näring, hvarför de böra anses för
skadliga. De ega stor förmåga att efterhärma andra
djurs läten, blifva lätt tama samt kunna inläras att
upprepa ord och toner. Begäret att bortsnappa och
undandölja glänsande föremål dela de med kråkslagtet,
men i motsats till åtskilliga af dess arter häcka de
icke kolonivis. – I Sverige finnas två arter af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
