Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gas, tekn., den af J. B. v. Helmont i den vetenskapliga terminologien (i början af 1600-talet) införda benämningen på det luftformiga aggregationstillståndet hos en del i naturen förekommande ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gasens värme-effekt kan i någon mån förbättras
derigenom att man inblåser vattenånga under
generatorns rost, hvarvid ångan under passagen genom
de glödande kolen sönderdelas samt bildar koloxid och
vätgas, båda brännbara gaser. Emellertid nedsättes
på samma gång temperaturen i generatorn äfven af
vattenångan, och vid låga temperaturer reduceras
kolsyran ej till koloxid, hvilket har till följd
att man i ena fallet förlorar hvad man vinner i
det andra. Genom en noga afpassad insläppning af
ånga kan dock gasens värme-effekt till en viss grad
ökas. De genom införande af olika qvantiteter ånga
åstadkomna förändringarna i gasens sammansättning
och värme-effekt kunna bedömas af följande tvänne
analyser.
Tillförd ånga i procent af de förbrända kolens vigt:
Ånga = 76 Abs. värme- Ånga = 117 Abs. v.
vigt-proc. effekt hos 1 vigt-proc. e. hos 1
kbm. gas kbm. gas
Koloxid . 16,2 487 v. e. 8,5 256 v. e.
Väte .... 13,6 420 " 18,1 559 "
Kolsyra . 10,8 - 14,8 -
Qväfve .. 59,4 - 58,6 -
––––––––––––––––––––––––––-
100,0 907 v. e. 100,0 815 v. e.
I anseende till den stora qväfvehalten har denna gas
en mycket hög egentlig vigt, hvilket lägger hinder
i vägen för dess transporterande i rör på längre
sträckor. Dessutom skulle rörledningarna få ofantliga
dimensioner, om man skulle sätta i fråga att från
ett centralverk förse en stad med en så utspädd
bränslegas. Slutligen kommer dertill, att gasen endast
med svårighet brinner, då den antändes kall, hvarför
antingen gasen eller förbränningsluften eller bådadera
böra förut uppvärmas, hvilket lätt nog låter sig göra
vid en industriel anläggning, men deremot skulle
möta stora svårigheter i den husliga ekonomien. –
De första försöken med generator-gas utfördes 1839 af
Bischoff vid Mägdesprung på Harz. I Sverige infördes
denna metod 1843 af G. Ekman på Lesjöfors, som då
konstruerade sin första koltorns-vällugn, hvilken
sedermera fått en vidsträckt spridning i Sverige.
Under senare åren har mycket talats om och många
försök blifvit utförda med en annan gasblandning, som
kallats vattengas. Denna gasblandning, som erhålles
genom vattenångas dekomposition medelst glödande kol,
består af tvänne lätt förbränneliga gaser, vätgas
och koloxid, i ungefär lika volymer. Under hela
19:de årh. hafva försök gjorts att uppfinna billiga
metoder för dess framställning. Den senaste apparaten
för beredande af vattengas är af amerikanen Strong
och har all sannolikhet för sig att kunna utarbetas
till praktisk ändamålsenlighet. Apparaten består,
såsom fig. i genomskärning visar, af 3 inuti en
tät plåtstomme murade kammare, af hvilka den ene är
en generator och de båda andra, som äro fyllda med
löst ställda eldfasta tegel, äro värmemagasin, eller
s. k. regeneratorer. Gasberedningen är alternerande,
så att under den ena perioden förbrännas kolen med
bläster i generatorn, och de sålunda genererade
gaserna förbrännas vidare genom en i öfre delen
af koltornet införd bläster, hvarvid det alstrade värmet
magasineras i regeneratorerna.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
